Ja det finns en Facebookgrupp med namnet #jagärhär, en grupp som faktiskt har som första intention att skapa ett bättre debattklimat på nätet och med snart 26 000 medlemmar i skrivande stund.

Stämmer att jag är medlem och då det är svårt att föra 26 000 människors talan så brukar jag nöja mig med att lägga in min personliga åsikt utöver gruppens huvudsyfte. Det förhåller sig ändå så att var och en har sin personliga stil och signalement, även hur hashtaggen används.

Tja, jag brukar oftast prata, och argumentera för vinsterna med att föra en konstruktiv dialog istället för att bara nätfjärta bredvid mina taggade inlägg.

För det första når man inte fram och får inget sagt, det enda som händer är att vissa drar sig tillbaka medan andra kommer att vända alla taggar ut. Att bara få tyst på någon är inte att ha övertygat eller ens fått fram sin synpunkt. Man står på samma ställe som man stod när man kom. Och på den vägen..

Om att tagga för att stötta varandra har jag sett närkommentarer, även där är det personligt, ibland så ser man en ensam debattör och tänker att; jag kan inte fega ur och låta hen stå här och föra min talan utan att jag ger mig tillkänna. Ibland då ingen situation eller människa är den andra lik, vare sig hos gruppmedlemmar eller andra.

Självgoda och eländiga har jag också hört och då gruppen innehåller 26 000 pers kan man inte svara för var och en hur dom uppfattas, man känner knappt till alla som är ute och nätvandrar. Men personligen tycker jag inte jag sett någon som jag reagerat så på.

Annars så innehåller beskrivningen jag lyssnar på dig, och vill att du lyssnar på mig ett visst mått självkännedom,

man måste verkligen granska sig själv för att leva upp till att lyssna på andra.

Ganska nyttigt och lärorikt.

Det finns inga krav vad jag vet utan det är upp till var och en vad man känner att man har tid och ork för i engagemang,

själv har jag mycket annat på gång just nu och hinner inte vara så där jätteaktiv.

Så jag avslutar min personliga med Väl mött till alla som vill.