Fortfarande fast i Kampradbubblans återkommande fråga hur många IKEA-möbler har du hemma hade jag inte några i det lätt berörda närminnet. Jag köper ju det mesta second hand. Men så började jag räkna; Soffgruppen Ektorp, Sidobordet Stockholm, läsfåtöljen Jennylund och en drakformad spagettislev i grön plast som inköptes när barnen var små. Men den var funktionell och av bra kvalitet och hänger fortfarande med.

Och så var det inget mera..

Till jag skulle hälla upp morgonkaffet och såg köket; överskåp, underskåp, diskbänk och bänkskivor av en tio år gammal modell som utgått ur sortimentet.

Ett helt kök var det, ja. Och i fönstret, gardiner av ett IKEA-tyg från tidigt 80-tal som medföljde arvegodset från mamma.

Och med detta så lämnar jag den här nyhetsbubblan och ägnar mig åt annat.

Du är trött

Du är iförd fläckiga yogapants

Du dricker kallt kaffe

Du är en mamma

(Fri översättning från engelskan)

Jag gör inte alltid cisnormativa delningar men när jag gör det stämmer dom på pricken.

Och möjligtvis kan det förklara alla vänförfrågningar från amerikanska cismän i övre medelåldern som droppat in på senare tid.   Men det var Facebook, det.

IRL frågar vi oss mest hur lång tid det ska ta innan man ser effekten av den där antibiotikasalvan som den äldre grabben fick? 2 till 3 dygn enligt FASS för vårdpersonal. Räknas det att det åtminstone inte är gulgeggig sårvätska längre? Eller ska det bildas en sårskorpa?  Får ringa distriksköterskemottagningen i morgon och fråga. Den äldre grabben är fortfarande glad, han har fått bestämma matsedeln hela helgen.   I dag blev det stekt chorizokorv och stekt potatis och i går åt vi hemlagade köttfärsbiffar med en bit vit och blåmögelost och grönsallad med vattenmelon till. (Osten var min grej för att få någon smakupplvelse)

Yngste grabben var också glad sa dom när jag ringde och hörde hur det gick med dom ändrade rutinerna utan bror närvarande i helgen. Gick toppen där också. Dom hade varit och fixat nytt simkort till arbetstelefonen, passat på att flanera på stan och varit på Cafe UH och fikat.   Och i morgon eftermiddag kommer han hem.

Fortsätter med nätet och konstaterar att Aleister Crowley var inte satanist, nej.  Det visst jag redan. Men jag kan förstå att det ser lite suspekt ut för en del. Ungefär som när man nämner Ingvar Kamprads storhet som entrepenör och bidragsgivare till sveriges BNP i stycket före hans nazistissympatiserande förflutna.

Om Ingvar Kamprad har jag personligen inget att tillägga.

Bara filosoferar över kritiken mot lovorden över gamle Ingvar och konstaterar att som ung triggas ens rättspatos lätt igång, men som äldre upptäcker man hur komplicerat systemet fungerar med kopplingar från det mesta till det mesta och så lägger man ner. Sagt av egen erfarenhet.

Och att en förkyld bebis med 39 graders feber flyttar fokus från det mesta. Precis som det skall vara. Åtminstone om bebisen tillhör anhörigkretsen.