Ensparkibaken

Alla inlägg under september 2018

Av maricici - 1 september 2018 20:24

   en psykologisk thiller av Louise Boije af Gennäs.

Boken jag inte kunde släppa ifrån mig för än jag fick veta hur det gick. En skicklingt uppbggd spänning som höll mig sysselsatt en hel eftermiddag.

Författarinnans skickligt uppbyggda personporträtt, en intrig med fragment av nutida politiska skandaler och en upplösning som kryper närmare och närmare gör den perfekta thrillern.

Första delen i en triologi och jag ser fram emot fortsättningen.


ANNONS
Av maricici - 1 september 2018 12:24

Fullt ös- medvetslös!  

Att fålla gardiner eller att inte fålla gardiner-det är frågan.

Hade symaskinen framme för att lappa den äldre grabbens vita WCT-brallor (limited edition)

för 90;de gången eller så och kom att tänka på tyget som jag köpte för några år sedan.

Det har mönstret av en världskarta med basfärg världshaven och skulle bli två enkla gardinkappor för två små fönster.

Kom att tänka på tidsåtgängen med mäta, nåla, fålla, sy fel och sprätta upp och konstaterar att inget är enkelt.

Dessutom hade mamma alltid kantremsor hon sydde fast för att hindra att tyget trådade sig-morsan var händig vid symaskinen och sydde alla sina gardinuppsättningar själv-och dessutom avancerade såna.

Lägg till att jag inte äger några kantremsor och att gardinsömnad inte tillhör dom nedärvda essenserna.

Det får bli en annan gång.


Loggar in på Facebook för att höra hur det gick med lilla gumman i Sundsvall som missat ett tvåmetershopp och landat på armen. Vet inte riktigt, en stressad mamma på barnakuten hade inte tid att gå in på detaljer men jag antar att det var ett jättehögt studsmattehopp som gått snett. Armen av på tre ställen och operation i dag   

Apropå det så fruktade jag den äldre grabbens arm skulle gått av också efter jätteutbrottet han hade sent i går kväll.

Sånt som händer; sent på kvällen, trött och ville sortera återvinningsopor. När jag förklarade att man kan inte tömma mjölkpaket för sorterandets egen skulle bröt det loss-ett avgrundsvrål följt av bankande i väggar, sänggavlar och på mig. Försökte i lågaffektiv ton hindra självskadebeteendet och efter vad som kändes som sju evigheter (15 minuter) lugnade det ner sig. Han ville ha lite smörgås och ett glas juice och gå och sova och det ville jag med. Vi var helt utmattade båda två.

Dom vanliga blåmärkena på underarmarna i dag men ingen nedsatt rörlighet.

Altnernativet fasthållningar är förbjudet inom svensk omsorg, helt logiskt enligt mig, det ger bara panik och det hela eskalerar. Alternativ två; pumpa in en massa diazepam känns inte heller bra, men finns som nödlösnig om det inte går att få stopp på något sätt. Låter kanske knasigt men ett lätt självskadebeteende som möts lågaffektivt känns som den mest humana lösningen.

Ja, vi har en personlig stratetgi; att försöka styra vakentiden så dom inte hinner bli för trötta, ingen av grabbarna kan hantera sinnesrörelser när dom är trötta, men nu låg han redan i sängen och klev upp.

Den yngste brukar inte få affektiva utbrott utan han sätter sig på tvären och är omöjlig att rubba ur fläcken-

han ska sitta i myshörnan och invänta morgondagen. Punkt!

Och i dag är det en solig dag igen; vi har lagat favoritbrallorna och det ska stekas hamburgare till lunch.  


Och jag ska städa undan symasiken och svara dom som undrar om jag såg senaste uppdrag grnskning en annan gång.

Samt posta gårdagens inlägg om en bok som jag hann, under över alla under både köpa och läsa klart under dagen i går.




ANNONS

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6
7
8 9
10 11 12 13 14 15
16
17
18
19
20
21
22 23
24 25
26
27 28 29
30
<<< September 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Ensparkibaken med Blogkeen
Följ Ensparkibaken med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se