Trettondagsafton i min betydelse; dags för den sista eldfesten innan alla plockar ner sina utebelysningar och det dystra mörkret återigen blir rådande över landskapet. Och här plussas det som vanligt på med ett par marshaller och levande ljus i lyktor.

Håller just på att läsa en av julklappsböckerna om elden, där man kommer i närkontakt med dess praktiska betydelse och källa till liv.

Eld. Flammor och glöd-samisk eldkonst av Yngve Ryd.

För den som bara tänker på att öppna spjället och inte elda för hårt så är det fashinerande att läsa om en konstart med praktiska kunskaper som räcker till en hel bok. Hur man hittar rätt ved, hur man tänder utan tändstickor, hur man eldar i skiftande väderlek och hur man eldar för att undvika att antända en kåta. Samt hur man lagar mat över öppen eld.

Samisk magi; dållåbåhttså, ett stycke glödande järn på elden som fick liv och attackerade ankommande fiender.

Samt visdomsorden "Elden är en bra dräng, men blir han herre blir han farlig"

Att tänka på nu i klimatförändringarnas tid.