är som sagt var bunden till hemmet på obestämd tid och fick till och med hoppa över kvällens enkronasmatch och titta på CMore som vanligt. Och det gick bra för MoDo, en 4-2 vinst även om Karlskoga kämpade bra och försökte komma ikapp in i det sista. För den som inte vet så innebär en enkronasmatch att företag och privatpersoner sponsrar så att det blir gratis entre till matchen. Gick bra där också, nästan fullsatt i lyan i kväll och ett jäkla tryck i publiken.

Och tiden är inne att börja hoppas på en kvalplats till SHL -NU.

Och för den som undrar så mår jag ganska okej mentalt, jag har inget utmattningssyndrom men det kan utvecklas till ett om jag inte lyssnar på kroppens varningssignaler och varvar ner ett tag. Och fördelen med det här jobbet är att jag behöver inte sjukskriva mig och krångla med försäkringskassan, jag vilar på dom lediga timmar när den äldre grabben är på DV och korttidsboendet och resten av tiden ägnar jag åt honom som vanligt. Går väl att likna vid en halv sjukskrivning räknat i arbetsförmåga. Och i morgon ska den äldre grabben och jag till vuxenhabiliteringen och träffa psykolog och kurator och höra om dom har några fina tips åt oss. Kan vara ganska fräscht med ett bollplank utanför familjen som ser med andra ögon.

och ägnade mig åt Tunnelbanan, Vägens hjältar och Förlossningsklinik Norge i den ordningen (kanal 5).

Om tunnelbanan har jag bara en sak att anmärka på från gårdagens avsnitt och det var lite oklart beskrivna symtom som den drabbade själv bedömde som panikångest och vakternas bedömning ev stroke.( Det var en man som fallit ihop utanför tåget)  Jag skulle bedömt som en hjärtinfarkt med ledning av ont i revbenen, armarna och andningsproblem. Men dom gjorde helt korrekt som larmade ambulans då bara läkarna på akuten kan ställa säker diagnos.

Om vägens hjältar, bärgarna i den intensiva Stockholmstrafiken så är det bara för en norrlänning, van vid en helt annan trafikintensitet  att hålla i sig och hänga med.

Och förlossningsklinik Norge, där kvidande, skrikande mammor under förlossningsarbete får en att utbrista; herregud, nu minns jag hur det kändes!   Den där glömskan som slår till fort hos en omföderska, gjorde den inte det så skulle det nog bara födas ett barn per kvinna. Minnesvärt i går; en jättego storebror i 3-årsåldern, som pussade och kramade den nya familjemedlemmen och kramade sin stackars mamma som hade ett sår på magen där dom plockat ut bebisen i ett akutsnitt.  

Annars är väl den stora snackisen just nu, vem i helsicke är det som ränner runt och placerar sprängladdningar runt halva landet?  

Hörde något om en ev MC-gänguppgörelse i Norrköping på nyheterna i dag, men sammanlagt så vet man inget. Ser inget mönster i att det ska handla om knarkuppgörelser i halva landet nästan samtidigt. Mitt bidrag till spekulationerna.