Isigt och underhalt nere vid sjön och inga sångsvanar på gång än, men det var skönt med lite frisk luft.

Januari; Den äldre grabben mådde dåligt och behövde all vår vakna tid och lite till. Februari; Yngste grabben på sjukhus med en tuff lunginflammation, inlagd tillsammans med honom. Jag och dottern sjuka, får antibiotika.Fem dagar senare; jag sjuk i lunginflammation, får antibiotika i 7 dagar. Och så blir den äldre grabben sjuk med karantänstid och antibiotika i 10 dagar och så två symtomfria dagar efteråt. Men idag var alla pigga i alla fall.

Och besked om hur det blir för grabbarna har kommit i dag. Delade grupper så några få går till sin sin dagliga verksamhet som vanligt och resten stannar hemma. Den äldre grabben fortsätter sina vanliga rutiner och den yngste är hemma på sitt LSS-boende tills vidare. Känns som en lättnad för den äldre grabben som nyligen landat efter en turbulent tid på grund av ändrade rutiner att det inte börjar om med ett nytt kaos. Och den yngste trivs på sitt LSS-boende och är lika nöjd med att vara hemma i sin lägenhet som på DV.

I går:

Pasta carbonara till middag

Och finbesök i soffan.

I dag:

Sitter vid köksfönstret och vinkar åt grannarna.

Ringer korttids och undrar hur den äldre grabben mår.

Bara fint, han har t o m tagit en långpromenad på eget intiativ.

Fick besked sent i eftermiddag att grabbarnas dagliga verksamhet planerar att stänga från och med måndag mot bakgrund förbud mot sammankomster med fler än 50 personer. Mer info väntas på måndag.

Ganska vettigt med tanke på att där går människor från hela kommunen samt att smittan ser ut att ha smugit sig in på ett äldreboende samt till vissa brukare av hemtjänst i länet enligt Sundsvalls tidning. Vad jag menar är att smittan tycks vara svår att hålla på avstånd trots att säkerhetsregler följs. Och sedan kommer det praktiska med vad den äldre grabben tycker med tanke på att han anser att 4 veckors semester är för lång tid. Men det får väl lösa sig allt eftersom. Och om vi börjar med att bygga en struktur som liknar den på hans DV.

Och så bytte vi grabbar nu på eftermiddagen, den äldre till korttidsboendet och den yngste hem till söndag kväll.

Vi är alla friskförklarade och dessutom tillhör vi också riskgrupper som ska hålla sig undan så där löste det sig.

Grattis på förlovningsdagen!  

I självkarantänernas tid sköts kontakten via messenger.

  Och vart har resten av min lön tagit vägen? Nog för att jag inte hade så många timmar i februari, men detta är ju orimligt. Och där ligger räkningarna prydligt uppradade i alla fall, tur man har en buffert så dom kommer in i tid åtminstone.   Gör frukost åt den äldre grabben medan jag väntar i telefonkön till lönekontoret, några smörgåsrån och ett glas juice, tack  Aptiten blir inte på topp så länge man äter antibiotika, men i morgon är det sista tabletten i alla fall och sedan så får vi hålla tummarna för två friska dagar efteråt.

Kommer äntligen fram och får besked, några siffror som hamnat i fel kolumn, blir erbjuden dubbel lön i april och konstaterar att så stor är inte min buffert, får lösningen  lämna kontonummer för insättning i dag så har du den på måndag.

Det lät bättre, tackar så mycket och lägger på.

Konstaterar vidare att den äldre grabben är på väg åt rätt håll, i går var han i farten nästan som vanligt och såg uttråkad ut för första gången på två veckor och idag var han bara lite vanligt morgontrött. Bra. Blev nästan lite orolig då han slog bort tanken på citrondammsugarna vi skulle baka och gick och vilade istället.

Och just nu är det så mycket nyhetskollande så man glömmer att skriva när det är dagsfärskt, informationen bara flödar i en jämn ström, genom TV, nätet, appar och diverse papperstidningar. Men Ö-vik har i alla fall registrerat sitt första fall av covid-19 för ett par dagar sedan, vårdas på Sundsvalls sjukhus som visst alla coronapatienter ska göra. Ganska logiskt då det är ett länssjukhus och försett med en infektionsklinik. Om det var det eller det andra konstaterade fallet som hade kopplingar till Åre vet jag inte. Frågan vad dom ska till Åre att göra när vi har egna fina skidbackar i länet kan väl besvaras med; naturupplevelsen. Folk från östkusten har alltid rest till fjälls för naturupplevelsen. Tyst nu!  

Frågan om jag är rädd nu besvaras med; inte värre än tidigare. Det har ju alltid funnits i bakhuvudet att smittan behöver inte vara registrerad för att finnas i kommunen.

Och så var det något inslag på rapport från en intensivvårdsavdelning i Italien och om det finns inte mycket att säga. Bara att jag tittade upp från skolbänken när upprörda röster började prata bristande etik och förstår att det kan väcka såna känslor-också. Man får respektera varandras olikheter. Själv tar jag till mig kunskaper om det nya viruset, hur det fungerar, nuvarande behandling och forskning efter ett vaccin och andra botemedel. Det har också talats om antiviriala medel mot malaria och ebola och som jag förstått det kan dom möjligtvis ha en viss effekt, men fungerar inte optimalt.

Om etik:

Vi lärde oss om vårdetik i gymnasiet också, men inget om hur det fungerar i katastrofsituationer där många självklarheter och begrepp ställs på sin spets och man kan bli tvingad att omvärdera.

Tredje terminen fick vi vara med och studera hur en obduktion gick till. Dödorsak;  brusten aortaaneurysm i detta fall. Och nu förstår jag hur en obducent fungerar.

För två år sedan läste jag om en virusepidemi och minns att det var en ebolliknande dikt som verkligheten inte orkat överträffa och knappast kommer att överträffa. Böckerna har för övrigt försvunnit ur huset på en bokbytardag så det går inte att ge en detaljerad tillbakablick, men den var i alla fall lite annorlunda än det förutsägbara smittade onda zombies jagar överlevare.

Annars så rekommenderar jag den här läsningen i dag; Personporträtt av Agnes Wold i DN

rubriken lyder "Det är en total missuppfattning att jag är lugn. Ett ärligt och utlämnade porträtt som jag tolkar som mänskligt. Själv gillar jag ärlighet bättre än en fasad skapad av både sina egna och andras förväntningar, och försöker att inte sminka över mig i bloggen. Men hur som helst så är rädslor en mänsklig egenskap som grundar sig i överlevnadsinstinkt . Den kan hanteras eller ta över ens liv och styra en människa på ett negativt sätt. Men i allmänhet så vill vi vara och/eller omge oss med Marvels actionhjältar samtidigt som det bor en Lille Skutt eller Scoby-Doo i oss alla. Också ett sätt att hantera saken och förmodligen mänskligt.

Personligen blev jag rädd i dag när en chipssugen kund kom för nära vid samma monter. Tankebubblan; Men hallå, du står inom min säkerhetszon   dök spontant upp och väl hemma undrade jag lika irrationellt om det hjälper att gurgla halsen med vodka?  Andas i en påse nu och försök att tänka rationellt, människan vare sig hostade eller nös, bara doftade lite cigarettrök och den kan dofta ganska påtagligt utan att någons andedräkt är direkt närvarande.  

Eller hur man tar kontroll över en irrationell rädsla istället för att låta den kontrollera.

Och apropå make-up och andras förväntningar så ser jag hur jag flashar med min psoriasisdrabbade fot på en bild. Psoriasis är en kronisk autoimmun sjukdom som man får lära sig leva med och inte alltid tänker på att den finns med på bild. Och det borde inte heller allmänheten tänka på. Möjligen får jag åsikter fån något obalanserat nättroll och så kommer Trolljägarna och påpekar att psoriasis är inget hinder för att hålla en civiliserad samtalston.

Man förlorar självkontrollen ibland. Inte önskvärt men icke desto mindre mänskligt.

eller snarare riskgruppsbegränsningar har den yngste fått i dag. Och det är tillfrågad anhörig, dvs jag som dragit gränsen.

• Umgås och vara med på aktiviteter med andra boende? Ja
• Vistas på Daglig verksamhet? Ja, med tanke på deras säkerhetsregler och att han är i en liten grupp på 3 pers med assistenter.
• Vistas utomhus? Ja, promenader och motionsspår men på behörigt avstånd från andra.
• Stadsbesök? Nej. (Shopping och Burger king får vänta)

Och den äldre grabben ska stanna hemma så länge förkylningssymtom finns kvar och det verkar kunna dröja. Den här veckan i alla fall, men han får åka till korttidsboendet i helgen då han är ensam gäst på panget. Och vad smittan beträffar så har inget annat visat sig i familjen än den där eländes mycoplasma pneumoniae. Liten och harmlös men ett elände att bli av med. Mer info finns på Netdoktor.

 Vad jag gör annars om dagarna; 03:15, väcks av katten som måste hälsa med massa högljudda jamanden innan hon hoppar upp och knycker halva min kudde.

Kan inte somna om och försöker läsa tidningsapparna med en katt bredvid.

Somnar och väcks av en mjölktrampande katt.

7:30, ringer en massa avstämmningsamtal till DV och taxin, dricker morgonkaffe, tittar till den äldre grabben med febertermometer och frukost. Han vill vila lite efter frukost och jag gör detsamma.

9:00 Alarm; dags att krossa och dela den äldre grabbens mediciner, 1 antiepileptika, 1 antibiotika, 1 slemlösande, 1 kalcium-D och 1 humörstabiliserande. Den äldre grabben vill inte vara uppe denna förmiddag heller. Undrar om jag missat något i hans hälsotillstånd? Matar katter, tar kaffekoppen och en sväng på sociala medier, loggar ut och kollar om det finns tvätt och de gör det; ett överkast och en MoDo-halsduk med kattkräks på.

11:00; Den äldre grabben vill duscha och så vill han käka lunch. Bara snabbnudlar, tack, aptiten är inte på topp än.  

12:30 Den äldre grabben har hittat en veckotidning med ett recept på påskgula citrondammsugare som han jagar mig och dottern med. Nu ser han piggare ut, precis när jag tänkte ringa vårdcentralen och det var likadant i går.

13:30 Den äldre grabben vill ta en åktur med bilen för att bryta karantäntristessen.

14:30 Går och handlar 1 paket citronmuffins som ska smulas ner till en dammsugardeg.

16:30 Sambon lagar middag, medan jag och den äldre grabben gör rent i hans akvarium.

17:30 Alla äter middag.

19:30 Hjälper den äldre grabben att göra i ordning sig för natten, så får han lägga sig valfri tid.

20:00 Den äldre grabben har lagt sig för att sova och jag undrar över hans hälsotillstånd igen. Gör i ordning hans nattmedicin; 2 antiepileptika, 1 omeprazol, 1 folsyra, 1 slemlösande och 1 droppe D3 och ett glas citronsaft light att skölja ner med, tack  

Tittar på frusna vägar, plockar i diskmaskinen och snyggar till på bänkarna.

21:00 Tittar på trolljägarna. Får otrevliga vibbar av trollet som skrev läskiga sms, han verkar lika obalanserad som sms,en berättade. Har för övrigt aldrig känt så för en hater tidigare trots att jag haft egna stjärnor på tråden ibland.

Tittar till den äldre grabben en sista gång (han sover), tittar in på Twitter, pysslar med bloggen och sedan är det god natt.

Den här är till sambon och katten:

  Gammal novemberkaktus som tappat det här med årstiderna, det här är andra året den blommar i mars.

Vi älskar MoDo !

Vi älskar MoDo och dessutom så börjar vi tycka att inomhuslivet är enformigt och trist.

Har inte varit utomhus på riktigt sedan slutet av januari, bara för undantagen inlagd på sjukhus tillsammans med yngste grabben, gjort massa läkarbesök och varit ute och handlat mat några gånger.

Hamnat i konflikt med den äldre grabben nu på morgonen om ett paket hembakat tunnbröd som skulle tömmas på allt-eller inte. Slutade med en kompromiss där han nöjde sig med en skiva till. Men det kändes skönt att se att han börjar pigga på sig igen, han har mest legat till sängs sedan i lördags och varit nöjd med inburen frukost, lunch och middagsbricka och så rikligt med extradryck emellanåt. Och lånat syrrans smartphone och tittat på disneyklipp.

Hoppas verkligen att det är antibiotikan som börjar ge effekt.