Det jag aldrig ser för än dottern fångat det med sin kamera, och då brukar jag tänka, jädrans vad fint vi ändå bor.

Från skolans fönster. Piggelinvinnarna i åk 4 1997, vilket råkade vara min dotters klass.

Hon blev helt nostalgisk.

Det röjs skog överallt numera.

I ett tempo där dom tog med vägivsaren för skoterspåret.

Genvägen från oss och ner till sjön

Det visste ni inte, en liten by i anslutning till byn.

som har en vacker sommaräng

Och utsikt över Mellansel upp ifrån höjden.

Det gamla stationshuset, samlingsplats för ungdomarna i byn när jag gick i högstadiet på mitten av 1970-talet.

I tisdags fick vi i alla fall ett samtal om att hämta den äldre grabben på DV, han snorade och såg helt knäckt ut.

Han låg mycket riktigt och vilade och såg lite blek ut när vi kom. Han känna på hans panna och konstatera att han har inte feber och sedan var han uppe, hoppade i sandalerna och var på väg ut till bilen. Kom överens med personalen om att han skulle vara hemma resten av veckan ändå för att se vart det tog vägen åt för håll. Ringde vårdcentralen och fick läkarkontakt per telefon dagen efter igen, börjar känna mig som vi abonnerat på doktor kry appen.  

Beskrev symtomen; blir fortfarande lätt trött och slut vid motionspromenaderna, lite väsande och ansträngd andning emellanåt men inte hela tiden, rinnsnuva av och till, visar inga tecken på att ha ont någonstans.

Om han har någon allergi?  Känd mjölkprotein annars inget.

Fick diagnos allergisk astma, besvär på grund av mycoplasmainfektionen tidigare i år?. Ordinerad tablett desloradatin mot rinnsnuvan och 5 tabletter betapred dagligen i 6 dagar som inflammationshämmande.

Han verkade lite piggare och mera aktiv direkt efter första dosen betapred men hur det går med lite tuffare motion vet vi inte än. Hur som helst så var han ordentligt trött på att vara hemma i dag och sken upp då han a) hörde att det var DV i morgon och b) han fick välja dagens middag som blev hämtpizza från vår lokala pizzeria.

Och här tar åldern ut sin rätt tror jag; har haft tokont i skuldrorna i ett par dagar nu, först den högra som vägrade släppa taget trots värktabletter och så i dag när det lagt sig, den vänstra som dock släppte med ett högljutt knaster när jag stretchade den lite. Och jag har inte kunnat njuta av högsommarvärmen utan bara känt mig trött, yr och illamående så snart jag varit ute om så bara i skuggan.

Skyllde på för mycket värktabletter och för lite vätska först, men sen kom jag på att det är nog åldern som tar ut sin rätt. Vid 40 fick jag mitt livs första par glasögon och vid 60 tål jag inte lite högsommarvärme. Darwins lag...