bortsett från såret på kinden så äter och dricker hon och ser ut att vara i samma form som vanligt. Har läst på lite mera och undrar om det kan vara någon tand som spökar? Googla rotspetsböld och jag däckade av sympatismärta då det ser ut att vara av samma art som människors tandvärk när en rotfyllning är nödvändig. Men just verkar hon inte ha ont och i morgon beställer vi tid hos veterinären så får vi veta säkert.

Och i övrigt så lever den äldre grabben och jag som det vore måndag hela veckan, det finns roliga aftnar, det är roligt att träffa sina närmaste för första gången på länge men sedan så vill vi snabbt in i vardagen igen. Och nu är det bara en klämdag kvar, för den äldre grabben som befinner sig på korttidsboendet just den dagen. DV, kortis heldag och så DV-kortis igen med avbrott för vanligh helg. Det blir nog bra.

Huvudpersonen har dragit sig tillbaka till sitt.

Vi har nyss jagat bort ett gäng från tvättstugan bara för att upptäcka att någon försökt bygga bo ute på altanen. Någonstans har den finurlige hittat en tom ostkrokspåse som den smulat sönder och försökt släpa under ett överkast som låg ute på vädring. Nu är jag inte den som är den utan tycker husmössen är väldigt söta - så länge dom håller sig utomhus. Är också den typen som blir glad av att hitta fällor där man fångar dom levande och släpper ut dom.

Av gift dör dom långsamt och plågsamt och fällor, det känns så ovärdigt att halshugga dom mitt i maten. Katterna gjorde oss tjänsten förr att skrämma bort dom, men nu är den ena död och den andra har gått i pension med en 16-årig katts rätt.

Hur som helst så kan dom inte vara kvar inomhus just för att dom är gnagare och ingen vill att dom gnager i det elektriska och orsakar en brand i värsta fall. Eller föder en kull med 16 söta musbebisar som växer och förökar sig..

Sedan så har jag tittat på Forum och debatten om huvudmannaskapet för LSS. Hörde något om att det inte var gjort i en hast att stifta lagar som reglerar dom konstiga kriterierna för beviljad assistans. Nä, men det gick snabbt att sätta dit dom när det begav sig   Hur som helst så påverkas det inte av ändrat huvudmannaskap. Nähä..  

Och så var det dags att tänka på lunchen, apropå personlig assistans...

Rester från i gårdagens middag, kryddigt kött och grönsaksfräs med ris. Den äldre grabben åt bara riset.

Och han är fortfarande frisk. Ringde hälsocentralen för att förnya ett recept till honom och frågade om covid och inkubationstider när jag ändå hade dom på mobilen. Svar; 2-14 dagar, vanligast 3-5 dagar och lite ovanligare med den längsta tiden.  

Och gårdagens match med ett MoDo som satt kvar i bussen mot Vita Hästen senast och ett Väsby i högform som har två raka segrar mot topplagen. Kan säga att 7-2 segern blev en glad överraskning som satt kvar resten av kvällen.

Ringde på dörren på förmiddagen, jag öppnar, ser först ingen där men sedan ser jag en av sambons kompisar ute på infarten som försynt undrar om du har gubben hemma?

Hämtar "gubben" och undrar vad det var med den där nu då   tills jag kom på, visstiden-social distans!   tur att det finns folk som inte glömmer att ha koll på läget. Nu är det lock in som gäller igen.

Precis när jag garderobsrensat och satt ihop en den lyckade outfits av resterna, dom som skulle användas när jag gick ut. Suckade och tog fram dom vanliga mjukiskläderna avsedda för städning och allmänt innebruk. Ställde in den sista 60-årsfesten och antar att det var lika bra. Covid-19 härjar fritt i Sundsvall och syster 3;s sambos arbetsplats är drabbad (inte inom vården), men han hade visst hunnit börja arbeta hemifrån så vi får hoppas dom klarar sig. Och som syster 3 sa; vi kan festa när allt det här är över  

Och jag gjorde premiärturer med munskydd försedd i går. Hade övat att sätta fast det rätt här hemma (att det inte är någon raketforskning sa den som inte har långt hår, glasögon och liten näsa) Och när tekniken är på plats så sitter det både tight och bekvämt och man får ingen känsla av att peta sig i ansiktet. Reaktioner; Två små barn fnissade, ett par stycken tittade undrande och tog ut avståndet och tiggaren utanför tyckte; munskydd, bra, bra!

Och för yngste grabben gick det bra att jag inte fick komma in på boendet, att han fick vänta i bilen medan jag handlade men han har fortfarande svårt att förstå var vi hittar dom där sjuklingarna som vi ska undvika.

Besöksförbud på yngste grabbens gruppboende från och med i dag. Undantaget att han får komma hem och hälsa på som vanligt då vi själva befinner oss i riskgrupper och är ytterst försiktiga och noga med att hålla den sociala distansen. Korrigerar rutinerna; vi hämtar och lämnar vid gruppis ytterdörr, han får inte följa med in och köpa sitt lördagsmysgodis, jag går ensam och med munskydd försedd. Och så missar jag manifestationen Stoppa Trafikverkets Flytt från Mellansel i morgon, synd men det kan inte hjälpas, jag har ett stort ansvar att inte föra in covid-19 på omsorgsboenden och DV, även om det känns surt att missa den. Dels så kan jag inte tänka mig ett Mellansel utan järnvägsknut, och dels så har jag vänner som berörs personligen av flytten. För att inte tala om att vi alla berörs av den här levande landsbygden som återigen får ta ett steg tillbaka. 

med meddelandet att öppnandet av grabbarnas daglig verksamhet är uppskjuten till den 24/8. Lika bra att man inte öppnar upp allt för snabbt med tanke på rapporterna som strömmar in från bl a Israel, Belgien, Tyskland och Spanien om en ökning av antal fall och eventuellt en andra våg. Möjligtvis står vi också inför sanningens minut nu om Sveriges strategi var rätt eller fel. En andra våg i höst eller inte?

Och så står vi inför sanningens minut med ett par besvikna grabbar, den yngste som frågar efter sin avdelning och sin assistent Erik och den äldre som tillhör det fåtal som gått kvar på särskilda skäl och undrar var i all världen alla hans kompisar tagit vägen?

Men i dag fick han i alla fall hem sin yngre bror som ska stanna till fredag och sen är det slut på sommarledigheten och vi kör som vanligt igen, hem och hälsa på varannan helg.

Men sambon fick i alla fall bra nyheter från sitt besök på reumatologmottagningen, proverna såg jättebra ut och han kan minska sitt methotrexate till minimidos (bromsmedicin mot RA om någon undrar)

Fick besked sent i eftermiddag att grabbarnas dagliga verksamhet planerar att stänga från och med måndag mot bakgrund förbud mot sammankomster med fler än 50 personer. Mer info väntas på måndag.

Ganska vettigt med tanke på att där går människor från hela kommunen samt att smittan ser ut att ha smugit sig in på ett äldreboende samt till vissa brukare av hemtjänst i länet enligt Sundsvalls tidning. Vad jag menar är att smittan tycks vara svår att hålla på avstånd trots att säkerhetsregler följs. Och sedan kommer det praktiska med vad den äldre grabben tycker med tanke på att han anser att 4 veckors semester är för lång tid. Men det får väl lösa sig allt eftersom. Och om vi börjar med att bygga en struktur som liknar den på hans DV.

Och så bytte vi grabbar nu på eftermiddagen, den äldre till korttidsboendet och den yngste hem till söndag kväll.

Vi är alla friskförklarade och dessutom tillhör vi också riskgrupper som ska hålla sig undan så där löste det sig.

den äldre grabben satt mest och såg ut att undra om vi inte pladdrat färdigt snart så man får åka hem, och själv fick jag någon sorts bekräftelse på att vi var på rätt spår med förebyggande strategier och lite dämpande medicin (risperidon 1 mg/dag) Känns som en sjuk lättnad att höra då jag har känt mig som en urusel förälder och en ännu värdelösare pedagog. Speciellt om det där med medicineringen som fick sättas in mot självskadebeeende och okontrollerbara raseriutbrott. Men den fungerar i alla fall mot dom två nämnda problemen, så nu är det återstående vi pratar om; sånt som bottnar i svårighet att läsa av tid, rum och andra människor. Det är så det ska fungera att man medicinerar inte bort problem, utan dämpar symtomen så man kan ta itu med orsaken till det hela. Och att  vad vi kallar tvångsbeteende i detta fall i mångt och mycket handlar om strategier en människa med autism skapar för att själv strukturera sin tillvaro. Det blir en knepig balansgång att gå men nu har vi i alla fall sett ljuset i tunneln och allt känna lite lättare.

Uppdaterat med ett tyngdtäcke till den äldre grabben för bättre nattsömn. Fördelen med att vara inskriven vid habiliteringen är att man får hjälp av arbetsterapeut att prova ut ett passande täcke. Det var inte bara Cura utan en hel djungel med kedjetäcken, täcken med hårda fiberbollar, täcken med lösa fiberbollar och alla finns i olika vikt.

Men innan vi börjar testa så ska det etableras kontakt med arbetsterapeut och läkare.

Och känner jag den äldre grabben rätt så är risken stor att han ratar allt utom sitt gamla tjocka fibertäcke från Jysk.

Han hälsar för övrigt att det är bara bra i kväll. Föräldrar som kom på överraskningsbesök, mellanlandning på ett nytt ställe där man bara behövde sitta och prata och så en lång åktur i Mazdan och hemma en timme tidigare än vanligt.  

Pastaskruvar och knaperstekt bacon till middag (hoppade över gröna ärtor och ostsås  ) och så ligga och vila på maten i väntan på kvällsbestyren.  

beroende på att vi behöver ta det lugnt efter en svinjobbig period från slutet av maj till nyligen. Den äldre grabben har fått den hjälp han behöver och mår betydligt bättre nu. Han har bl a börjat acceptera att hans bror kommer en helg i månaden och försvinner igen. Gick bättre sedan han fick börja hänga med med på hämtning och lämning och känna att han har läget under kontroll. Och så har vi( grabben med familj) fått samtalstid på vuxenhabiliteringen för stöd och rådgivning.

Men vi blev trötta efteråt, den äldre grabben ligger mest och vilar på sin fritid och det är inte helt fel, han behöver en rejäl återhämtning till både kropp och själ och detsamma gäller mig. Har börjat med en lång förmiddagspaus med frukost på säng och nyhetsmorgon på TV 4 när den äldre grabben är på DV.

Fråga mig inte vad nyheterna handlar om bara, har inte den rätta koncentrationsförmågan än, men den kommer väl så småningom.

Från det ena till det andra; "årets fattigaste månad" är snart slut och efter den kommer några till. Vi brukar berätta om årets fattigaste kvartal på grund av höga värmekostnader och elpriser. Elräkningarna ligger runt 5000 mellan December och Mars för att sakta sjunka och vara nere på mellan 1500 och 2000 Juni-September så det jämnar ju ut sig i längden.

Så något lyxliv är det inte tal om, åtminstone inte på ett tag till. Men det är okej, vi brukar vara hyfsat bra på att spara och snåla vid behov.

Lite vilsam musik på det: