det gör inte vi av många anledningar, a) Vi hinner inte, är mitt uppe i en himla röra av julförberedelser och dessutom ska det vanliga vardagsjobbet skötas parallellt ( en icke helt ovanlig sits i svenska hem har jag listat ut) b)Vi är inte gudstoende någon av oss, alltså känns det egentligen rätt naturligt att inte vänta på jesus christ ankomst. Mamma försöket under den tiden jag var ensambarn, hon firade tradtitonellt med första ljuset tänt och en stilla andakt vid frukostbordet. Hon kände sig antagligen mindre motiverad då det enda som fastande var kusinträffen hos mormor och morfar, all den goda maten och så broder mammons återkomst. Sedan fick hon flera barn och hann inte...

Gå ut på skyltsöndag gjorde vi när ungarna var små, men nu är två vuxna och bortflugna och två tycker bara att det är rörigt och besvärligt med allt folk..

Har som vanligt inställningen "Spara som utkast" och fyller på allt eftersom. Grabbarna har hunnit få sin frukost, den yngste har snöat in på ägg och kaviarmackor, fixade detta och undrade hur jag klarat mig utan äggkokare i ett tidigare liv. Säg elektriska kökprylar och jag är med på allt, det enda som hindrar mig från att skaffa en slowcooker är platsbristen i ett litet sjuttiotalskök. Den äldre undrar om det finns potatischips av en speciell sort som bara finns att köpa på Candy Corner inne i stan? Nej, det finns det inte för tusan.   Då ska du ha av mandarinerna du köpte istället då?  Jaså, helst alla fyra?  

Läser inte Expressen så ofta men i går så var jag tvungen att köpa ett ex för att få köpa en julmatsbilaga. Fastnade för krönikan Sju sätt för kvinnor att få ett bättre liv av Britta Svensson,  eller sjustegsprogrammet för socialt konstruerade dummies. Följ det programmet och du regerar, sas det.. Och nu; Följ mina redigeringar och du ÄGER.

 Punkt ett Var självständig; Mycket bra till alla utsatta, det finns alltid en hård diamant som kallas ditt äkta jag som det lönar sig at behålla, till den dag du kan bryta dig loss, den dag som skall komma.

Punkt två Klaga aldrig; Lite missvisande rubrik där man givetvis inte ska förminska sig själv och be om ursäkt, utan tvärtom hitta sin styrka och skapa konstruktiva lösningar.

Punkt tre Gör tvärtom: Citat Braveheart "Ditt hjärta är fritt, ha modet att följa det."  Har man en åsikt eller inställning i sitt äkta hjärta som går motströms eller åt väst ska man stå för den, men har man bara en ljummen och/eller ogenomtänkt  inställning är det bättre att hålla tyst. Min egen livsfilosofi.

Punkt fyra Bygg relationer; Är lite tveksam för ensamvargar som min, men alltid har vi en relation till någon i livet, det är ett ofrånkomligt faktum. Om jag börjar bakifrån så sägs det med all rätt att hur än schysst du är mot andra kommer förr eller senare någon att ge dig skit du inte gjort dig förtjänt av, men i dom allra flesta fall lönar det sig ändå att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Haters och andra löss hanteras under punkt två konsten att hantera motgångar. Ett bra tips är att skaffa lite människokännedom och försöka pejla in var man har sin specifika medmänniska och sedan lägga välvillighetsribban därefter, sedan får den som tänkte missgynna dig stå för limbodansen. Och så den här parelationen då; Ett svårt kapitel, speciellt om man inte skaffat sig människokännedom enligt ovan, men generellt kan jag säga att, något har rött kort och det är påtänkta partners som inte kan respektera ditt äkta jag fullt ut.´Dom där olikheterna som man fann uthärdliga eller t o m tände extra på kommer att förvandlas till en spikklubba mot dig när "kärlekens magi" försvunnit. För vad är "passion" och "förälskelse annat än en kortvarig fylla? Gäller f ö både hetero och homosexuella.

Punkt fem Serva inte andra: Ännu en social konstruktion som sitter hårt, så hårt att frågan kan bli både känslig och infekterad att ta upp kvinnor emellan,infekterat där viss äääälskar den här för andra offerrocken och väll gärna hävda att det är gentiskt, visst kan vi andra hålla tyst, var och en har sitt eget intresse och eget gränsvärde i tolerans, lev det liv ni trivs med men kom inte och påstå att det är genetiskt. Och så den andra självpåtagna offerrocken som alltid ska vara den ansvarstagande för this and that, en punkt där ALLA kvinnor ser ut att ha halkat dit någon gång, så även jag.. Senast när jag såg ut så här      i en tyst mobilröst. Frågan är inte enkel och lika fel som det är att brist ut i anklagelser mot sin partner eller vem det nu kan vara, lika fel är det att förminska sig själv med att felet är bara mitt. Felet är en gång för alla din egen uppfostran i kombination med systemets struktur, men det är DITT EGET ANSVAR att genomskåda det och göra sig fri. 

Punkt sex Acceptera dig själv: Jo då, men hitta din egen trivselnivå och lika lite som man måste vara som sin artonåring i repris, lika lite måste man acceptera och vårda sin eget sunkiga yttre, eller att bemöda sig om att se 20 år ÄLDRE ut än sin nuvarande biologi om man inte vill. Jag har ingen önskan om att fixa bröna för reslutat blir en patetisk 18-åring i repris, eller fixa rynkorna för då förlorar ansiktet sin karaktär men det kanske inte är någon annans motiv och trivslefaktor så därför gör jag aldrig någon av princip och det är att sitta som andras generella rådgivare.. Däremot så upphör jag aldrig att boosta inom ramen för min naturliga biologi. Min egen åsikt.

Punkt sju Prata mindre: "Never complain, never explain" har stora poäng om man verkligen tycker att motparten inte vill ha något sagt, men annars vet jag inte,, "Prata skit om andra kvinnor", alltså utanför ramen där man verkligen HAR något att anföra i sak bygger allt för ofta på den skitpratandes egen låga självkänsla som man kanske borde jobba med på ett konstruktivare sätt. Själv har jag aldrig anfrätts av just DENNA problematik, mitt medfödda ego är allt för stort, men jag har råkat ut för den ibland. Eller sett andra kvinnor råka ut för den. Vad sambon beträffar så har jag svårt att placera honom under den här punkten, får liksom inte ämnet att höra hit. Med min egen "var dig själv" och "var alltid ärlig mot dig själv och andra", du kommer aldrig att ta poäng hos din livskamrat genom att vara överdrivet fjäskig, lika lite som du tar poäng genom att vara överdrivet gnällig och kritisk.

Avslutningsvis så ger Lars Lindström oss en påminnelse om tider som flytt, snarare än om vår dödlighet i den för pressen obligatoriska Dagens Åkesson
Tja vad ska jag säga om detta? Att jag minns jargongen från vissa anonyma nätet under samma tid och det försvann väl med drottningmoderns "never complain, never explain" eller med ett tyst; "En sån jävla bimbo"!

Eller vad ska vi göra med det asiga släktet män, den enda överrepresentativa sanningen..

Göra det vanliga, konstatera att Åkesson är en schysst kille, han kunde sparkat sönder din knäskål..   Eller tänka som vanligt att den stackars grabben vet inte vad han säger, han är en typisk dualist, hjärtvättad av systemet och uppfostran sedan sin tidiga barndom och hur än långsamt och omständigt man försöker förklara orsak och samband så kommer hans arma skalle aldrig att vakna till liv. Patetiskt? Sett så här i backspegeln borde man kanske tagit till hårdare tag mot enkla orsak och samband som vi/dom, gud/satan , ont/gott samt svart och vitt. Och för den delen brukar det spricka någonstans där vissa av oss faktiskt förespråkar att rättsväsendet tar till hårdare tag, och skärper till beviskraven, det är DÄR nivån sitter som ska visa alla vägen fram. Spricker där man pltösligt blir betänksam och har sin egen kille som man måste skydda mot skräpt lagstiftning och alla kvinnors lömska uppsåt att falskanmäla..   Jag säger inte att det aldrig förekommer utan att det är så pass ovanligt att man inte behöver gå och oroa sig. Precis som det alltid kommer att finnas en viss andel MÄN som ger fullständigt fan i den skärpta lagstiftningen. Det är en djungel där ute, men man bjuder åtminstone inte in flera..

Det ligger till så här att så länge kristna godisskallar inte kan erkänna sina egna brister så förespråkar dom faktiskt bara en sak och det är fri lejd för alla som vill.. Verkligheten tar ingen hänsyn till blågult färgade glasögon.

När ämnet ändå är uppe så finns det en uppmaning som inte satt så bra och det är godisuppmaningen att inte vara rädd för män. Nejvisst, man behöver inte vara rädd för att man använder lite sund självbevarelsedrift och försöker pejla in främlingars avsikter innan man tränger in sig själv i ett hörn. Vi var ju inne på att alla människor inte vill oss väl, inte sant? Dom människorna finns också inom kategorin MÄN.

Det är inte heller fel att hålla en viss distans till  ev bekanta som andats om en taskig kvinnosyn i andra sammanhang, du kanske inte pratar om ett kollektiv men det gör DOM, var så säker.

Även om du som kvinna påstår att du delar deras moraldogman och värderingar, det gäller givetvis dom båda stora statsreligonerna. Även om du påstår att du är en rättrogen kristen eller sitter i ett kulturkristet sällskap och rynkar på näsan åt mig och andra "lösaktiga".Nu är det inte MÄN  GENERELLT eller ETINSKT URSPRUNG som är farliga utan övertygade religösa från två statsreligioner som både är ökänt kvinnofientliga.

"No creed must be accepted upon authority of a "divine" nature. Religions must be put to the question."  Anton Szandor LaVey - The Satanic Bible. Min förändrande vilja.

Det är inte fel att vara försiktig utomhus, undivka riskområden och hålla sig extra vaksam där det inträffat något. Det är djungelns och dom vilda djurens egen lag, det andra kallas icke produktivt högmod och kan helt utgå..

Vad som är rätt är att den kvinna som behärskar judo eller den man som går omkring beväpnad och önskar träffa en rånare kommer aldrig att möta någon, (TSW, Fritt översatt av mig) dom andas nämligen förövarnas överman och har ingen undermedveten människofruktan som intiutivt känns igen av den som tänkte gå till attack..

Det är en punkt i livet som man inte kommer till sådär direkt, en tjej som nyligen börjar utöva någon kampsport som är chanslös är det mest kända exemplet, hon har inget som sitter i ryggmärgen ännu och framför allt så har hon inte arbetat på att stärka sitt psyke.

Man kan jobba på detta och uppnå resultat och det är aldrig för sent att börja mina egna  första mentala övningar, "Tänk dig att du är ett lejon ensam på den öppna savannen, du lever ensam enligt djungelns lag".

FAQ : Så har jag aldrig råkat illa ut förmodligen för att jag lever efter mina egna råd eller min egen lag av födsel och ohejdad vana och för att jag förmodligen kan liknas vid tjejen som kan judo.

Om jag har någon skyddsritual?    Livsstil The Satanic Witch och how to protect yourself from another witch´s curse (The origin of the gingerbread man) Mer behöver jag inte.

Från spellistan idag:

I går var det farsdag och pappa uppvaktades, men vad gjorde jag av mamma på allhelgonahelgen undrade någon?

Svaret är att a) Hon har varit så intensiv, delaktig, närvarande så hon finns med nästan varje dag. Det går knappt en dag utan att mammas livsvisdomar tittar in med medhåll eller invändningar någonstans.

b) Hon var inget helgon. Hon hade ett jäkla humör som slog till titt som tätt mitt i medmänskligheten och det sista hon ville var att framstå som ett så det är okej för henne att jag bloggar om det. Hon brukade alltid tala om människor som icke ofelbara, och dit räknads också hon och hela hennes familj. Hennes favorituttryck på sin breda Norrlandsdialekt var "De ska ju va na fel pa n bra häst"

c) Jag har redan gett henne en egen dag i almnackan, den 13 Oktober, hennes födelsedag och satt dit hennes ensamporträtt från bröllopsfotoserien som Oktoberbild i 2015 års upplaga (brukar göra våra personliga väggkalendrar med hjälp av årets fotoskörd alltid) Alla helgons dag får ursäkta.  

Fick upp den här på startsidan

https://www.facebook.com/malenaernman/photos/a.10150417331720731.412333.72688240730/10152801584335731/?type=1&theater

Och givetvis kom jag att tänka på mamma, vem annars?

Samt hela vår uppväxt med ALLA välkommna in på en fika, utan undantag.

Och att vi är en syskonskara som plötsligt kan få illa grinande debattörer i baken som tittar snett på "helgonen"

Men är det verkligen så?

I blogginlägget "Min sanning" så konstaterar jag att vi inte är några helgon och inte ens försöker framstå som sådana. Däremot har vi många, mångt och mycket som normaliserats under vår uppväxt, just därför att vi sett dom komma och gå var och varannan dag. Ett vardagligt fenomen.

Och det tackar vi för -  i efterskott.

Men det har inte alltid varit konfliktfritt, speciellt inte när man kom i skolådern och hade "alla andra" som referensram. "Alla andra" har fasta rutiner med tandborstning,sömn och sina välkammade bekantskapskretsar och jag har en predeliriös äldre herre i vårt kök som stör nattsömnen. "Han bara tjötar om fönstren och att det står beväpnade män på pass utanför". Man vaknar klockan sju på Lördagmorgon OCH HAN ÄR FORTFARANDE KVAR. Jävla B-son som alltid ska inkräkta med sina fylleslag  

Kalla handen i en trerummare; Du har fått rummet med gästtoalett och egen ingång och behöver inte vara delaktig i något. Och vi ägnar massor av tid åt er ungar, ja faktiskt merparten  av tiden liksom  

Det var allt. Inga bannbullor och ingen vädjan om att man måste älska och acceptera farbror B-son sådär rakt av.

Däremot ett krav om att delar man lägenhet måste man kompromissa om livsrummet till varandra.

Likadant när vi flyttade till villaområdet, man väljer en av hantverkarna som behöver pilsner för att hålla igång, men vad hjälper det när h*n hade referenser som den yrkesskickligaste man kunde uppbringa ur hela mellanorrlandsregionen sa dom.

Jag stod för för lunchdisken då det var sommarlov och hantverkarn log och mumlade något om ungkvigorna..

Ett ögonblicks slint med tungan och där stod mamma med sin dödsdom; "Om du så mycket som andas på jäntan igen får du näsan omvriden till blods" 

Och så var väggarna resta och vi flyttade in, med den penible herr A-son som kom på fika och där var referensramen "alla anndra" igen, ingen annan befattade sig med den ständigt sexualiserande herrn, och det var så förbannat piiinsamt..     

-Oki, han är inte som andra sexualiseande herrar, han har inte alla hästar hemma, det fattas en indian i kanoten, han har rent av en skruv lös?  

Och det går att avleda med andra samtalsämnen,ja?

Mamma avleder genom att smidigt föra över samtalet till något annat och i ett ögonblicks verk så *TJONG* är han tillbaka igen som man släpper en hårt utdragen gummisnodd!  

-Oki nu är det så att vi delar utrymme och det finns ingen som ska komma och diktera vad mamma och pappa ska bjuda på fika eller ha i sin bekantskapskrets, okej?

Ni behöver inte älska någon, vara delaktiga eller ens hemma om ni inte vill, utan bara respektera. Okej!? 

Mamma hade kul väninnor också, ibland fikade dom och ibland pratades dom vid på telefon och dom samtalen brukade jag försöka avlyssna för dom var alltid tillförande och intressanta.

Om långtbortboende vännnor ur dom "schangtilare kretsarna"   

Och livsvisdomen "En dam i salongen" "en kokerska i köket" och....

Vi kan gärna lyssna till andras liverfarenheter, men försöker oss inte på att, tja...   Mamma i ett nötskal.

Den normala damen med en annan livsstil, normaliserad.

Och det tackar vi återigen för i efterskott.

Norrlandsseparatisterna har delat:

http://eran0004.deviantart.com/art/Norrland-for-beginners-204120772

Forts;  Hade vi en barndomsdöv hemma på fika var saken klar, lär dig läsa på läppar, lär dig lite teckenspråk ty bristerna är dina om du inte kan umgås. Detsamma med en MS-drabbad äldre släktning som jag och mamma besökte en gång i veckan.
Och i början på 90-talet när den första flyktingförläggningen kom så hade var man 100% insatt med släktingar som fanns där vare dag som arbetskraft (Hej föresten, vet att du läser den här bloggen ibland;) Ja då, konsten att se en helhet och börja i rätt ända.. Konsten att ha skaffat sig något välkänt från start som aldrig varit främmande och aldrig lämnat utrymme för att spekulera. Normaliserat från start.

Det var min sanning.

paketen öppnade; 2 nya hoodies, 2 serietidningar och en ny DVD-film (med tecknat), önskemiddagen uppäten (hämtpizza, så enkelt, så klart) och så fattas bara garneringen på tårtorna-lite senare när middagen sjunkit undan..

Och dom traditionella förlossningsminnena; för 26 år sedan har jag varit inne på förlossningen i snart 12 timmar, uppgiven, besviken och jävligt trött. Det tredje barnen kom ut på 4 timmar och då borde det fjärde gå ännu fortare.. Moder natur står tyst och lika oberäknelig som vanligt, förmodligen hörde hon inte vad jag sa. Mitt livs första egenhändigt komponerade förlossning enligt önskemål, den ska vara naturlig utan smärtlindring och sambon ska coacha. Nu har jag promenerat i korridoren i x antal timmar och hängt knästående över en saccosäck resterande. Vid förfrågan har alla inskrivna förlossningskompisar som hängt i korridoren under dagen fått sina barn och gått. Vet inte varför det var så viktigt att veta men det kändes så - då. Sambon masserade korsryggen för varje sammandragning, och blev instruerad att ta i -HÅRT, annars bildas inga endorfiner och det hjälper inte. Sambon tvekar, jag röt. Kände att nu, nu, nästan framme vid mållinjen måste jag ha åtmistone en snort lustgas, för att fixa det allra sista.

Barnmorskans häpna, vem du som varit så duktig, ska du inte försöka.. avbröts med ett TA HIT LUSTGASEN FÖR FAN!

Utrdivningsskedet som brukar vara min stora stötesten gick fort, tre, fyra krystningar och man tog emot något bakom min rygg (det kallas så på det här stadiet av dom flesta, det beror på att man är både fysiskt och psykiskt trött och hänger inte med riktigt, det är fullt normalt) Hörde sambon tacka nej till erbjudandet att klippa navelsträngen, tror dom var på en annan planet och att han lät lite skärrad. Fick ut efterbörden, vände mig om i sittande med samma säck som stöd och mottog en min min tredje kille, en stor och sömnig klimp (4260 gram och 53 cm i mått mätt) med kopparrött babyhår.. Skickade bort te och smörgås och började ammningen direkt.

Sambon var fortfarande blek och upplyste mig om något; vilken rysare, han kom med navelsträngen lindad två varv runt halsen, men den hade tackolov inte snörts åt..

Lägger allt under skrivarlyan och biblioteket då jag ärligt sagt tillhör dom som föredrar att arbeta med det skrivna ordet, språket och fantasin av födsel och ohejdad vana..

Hade alldeles glömt bort porträttserien på min favorit Svarta Madam, men här kommer dom - för första gången offentliga:

Tidigare: Frysrensning; Den äldre grabben och jag hittade ett paket rödspätta som vi panerade och stekte och käkade tillsammans med potatis och Rhode Islandsås, sambon fick den sista biten ugnstekt sill med rödlök och gräddsås och dottern hade köpt hem en sallad ur salladsbaren..

Somnade på soffan efter maten och hörde dom andra prata någonstans där ute, drömde något och fick plötsligt den klara insikten; kaffe! Jag måste upp och brygga kaffe..

Den äldre grabben blev glad att se mig igen, vi delvattenbytte i hans akvarium och sedan skulle han duscha och göra kväll.

Hoppade undan och fräste när jag kom med badhanduken..  men du måste ju torka dig,du kan ju inte gå och lägga dig dyvåt  

Ett ögonblicks insikt, aha du RETAS med mig  

Svar:   

Snabb login på FB Den här sidan delas friskt i olika teman och brottstycken, tittar på ungdomsfilmen och undrar om det var bättre förr? Sånt ingen ens ifrågasatte i sverige på ett tidigt sjuttiotal;  sexdebut vid 12-13, damn if you do - damn if you dont,  alkohol, braj, lim, övergrepp på dom avdomnade, dom fredlösa "hororna" , hur man gör abort utan föräldrars vetenskap.

Hur man fintar bort tafsare, hur man blåser någon på underhållningen, hur man avfärdar någon med ett ahahahaha  , däri låg självrespekten, va.. Vad man lärde sig av det då? Lite oortodox manipulationsteknik och att älska som en porrstjärna    Dom tidiga sextiotalisterna The fucked up generation who dont give a rat ass  Förmodligen har det myntats av en viss desperat överlevarinstinkt. Säg gärna nej men förvänta dig inte att du ska bli respekterad om du vill säga ja, The Swedish Society Sharia. Hur många av dom Svenska kvinnorna runt 50-55 behöver terapi idag?  

http://www.allehanda.se/opinion/insandare/kontroversiell-forandring  Hassemors, men ahhh.... Ska du nödvändigtvis ha en karl så se till att hitta en som respekterar dig fullt ut med sexuell sida och allt. Jag hade tur jag hittade tre.  

Klippt ur Ulf Lundells Visenten:

" Folk bar sig fördjävligt åt, överallt. Vad fanns det kvar att älska? En hund? Två hundar? En katt? En undulat?"

Där skrev han nåt för   bra!

Kvinna under påverkan 1973

Stämmingshöjare 1974

9½ Vecka 1986

Reflektion; Kim Basinger strippar som en spattig kossa

Intresserade mig först inte alls under rubriken why ask why, dessutom så tycker jag personligen att smtalsämnet börjar bli ganska uttjatat.

Peter Kadhammar född i Säffle fick mig att titta till med brödrubriken "Den enda tillväxt människor sett här är flyktingmottagningen, och det är inte den tillväxt dom vill ha"

Första delen av meningen, aha som här då och sedan upphör likheterna, åtminstone i ett majoritetsintryck.

Att SD ökade från 5.4% i 2010 års kommunalval till 7.2% i årets säger inte så mycket, bara att det blivit en tillväxt på 10 personer under en fyraårsperiod.

50 personer som inte anser att det här med tillväxt i Norrlandslänen, det måste man ordna själva. Eller? Frågan är fortfarande hur man ska ordna detta utan att allt går runt som ett stillastående Ebberöds bank, och i den långbänken sitter man.

Läser vidare; Dag Rogne kommunalråds åsikt och förundras, vad ska vi prata om? Att den usla tillväxten i Norrlandslänen som den alltid sett ut, plötsligt har fått ett nytt orsak och samband? Fråga mig inte hur många gånger den debatten strandat och loggats ut.

Känner igen beskrivningen av mitten på 80 och början på 90-talet till en viss del och faktum att det var sämre förr borde väl förklara mitt upphöjda lugn över årets valresultat.

Hoppar över det där om hatet då jag inte direkt upplevt det så, men den genuina misstron mot allt som inte är gammalt och inrutat känns igen, det som  kallas flockmentalitet, och vem kan gå fri? Inte den som pratar om Skåne som en främmande världsdel och tycker att Norrland inte börjar för än norr om Gävle.

Någon som tycker jag har fel då jag besinnar mig och inte vill befatta mig med mina egna dumheter? Något som inte tillhör några sunda instinkter utan bara som en del av mig som inte varit så mån om att vidga medvteandet som den bör.Jag blir fettskrämd av mig själv men  skrämmande många Norrlänningar tycker inte att jag sa något fel. DET är kalla fakta.

Och fråga mig inte varför jag inte har problem med ordet n**e* då jag absolut vägrar ta det rasistiskt nedsättande Fjollträsk i min mun för det har dom hittat på:

Känns den inte igen? Norrland, ett eget lands inofficiella flagga.

Skyarna kommer och drar förbi
Och jag kan inte längre skriva
Någon förljugen poesi
Om förhållanden
Som det kan gå att leva i.

"Den vassa eggen av Ulf Lundell"

Och hur många forna S-medlemmar i Norrlandslänen totalt har inte en aning om varför dom lät så många infödda Norrlänningar gå här och dra under eoner av tid, utan att dom såg något utan att det gjorde någonting.

Och varför dom blir så upprörda när vi  klarsynta tokar kallar detta rasism. Dom känns alldeles för många när dom börjar skapa kontakt irl antar jag.

Sedan kommer öppna eller frötäckta antydningsvis om mina personliga förhållanden, framför allt till män då och framför allt varifrån dom kom..

Kan man lämna ut personliga förhållanden med ett antiklimax, peka rakt fram med ett. Nej, faktiskt bara ur ditt lag.  

"En ljum kväll i juni
Varm som en kvinnas bröst
Såg jag våra skuggar på väggen
Dansa fram längs den vassa eggen."

"Den vassa eggen. Ulf Lundell"

http://www.allehanda.se/noje/musik/snopligt-kort-spelning-av-kartellen

då har man varit inne på FB-sidan och läst resencionerna skapade av alla som inte var där.  

- Och du svarade?

- Ääähmmm, ingenting, jag bara frågade en missnöjd dam till om hon menade den där grå massan dundermainstream? Och så går ryktet att jag precis målat konsverket rondellhundarna och nu tittar alla rättrogna snett och det må dom väl få göra då   Självrespekt i min definition är att alltid vara ärlig, framför allt mot sig själv..

- Så här; jag har aldrig hört talas om Kartellen, går in för att få en musikresencion och kommer ut med en massa personakter som handlar om något helt annat.  

- Och invändningen....

-Att jag inte är någon jädrans socialarbetare, jag kom hit för att lyssna på musik och som vanligt tycker jag att musikernas privatliv är av underordnat intresse   Ungefär där jag alltid fått dunderkritik för att jag inte nämt att Varg Vikernes priviatliv upphittats vid liv, förlåt, för att jag brukar ge Burzum en röst, för som musiker är han helt outstanding, i en klass för sig...

- Men om du lyssnar...

- Så älskar jag fullt ut och en musikers liv ska vara prickfritt och kritvitt, det är därför vi alltid får rapporter om kolakäkande och rattfyllor. Samhällets glasklara logik, inte min.  

Seså ,bortse från personakterna och lyssna nu, sedan kan du ge ett omdöme

Sms; snack:

http://www.allehanda.se/angermanland/harnosand/fangelset-blir-asylboende

Nej, jag har inte tid med en kommentar om hur störd integritet med flesta möjliga inpå varandra påverkar negativt, speciellt om man har psykiska besvär redan innan.. Det borde dom vara medvetna om på migrationsverket, JA. Att det sällan blir samma oroligheter när man bor med lite större lucka mellan sig, lägenhet t ex.

Och vem ska jag ventilera det emot, kommentatorsfältet?   

Dom har problem där också,  ja...   

Men bygg om till 200 fängelseceller och stäng in dom där da..

Va? Hur jag tänkte nu? Kapprusta med Ekeroth, bra så?   

Och jag med har problem, någon har snott min pingvinstång med hallon/lakrtissmak som jag just tänkte hugga in på.  

Och så ska jag packa färdigt till två, den äldre grabbens bortavecka också, och hans WCT-brallor har inte torkat.

Joda, hörs på Måndag. Over and Out.

Få se nu, täcke, kudde, underkläder, tjocktröja, jeans, sockar, duschkrämen, shampot, deon, tandborsten, tandkrämen, ja just! HÅRBORSTEN! och så snusdosorna och en 12 pack Loka Citron. Det var mitt.

Och så ett par böcker var det...