Kunde ju blivit bjuden på en bättre välkomstdrink än den här:

Välkommen till Bredbyn, Apoteket Myrten för uthämtning av provtagningsmaterial för egentest i hemmet. Efter utfört prov skall provmaterialet lämnas in till oss igen för vidare transport till laboratoriet.

Inlämning av prov skall ske så snart som möjligt efter att provtagning genomförts.

OBS! För att minimera risk för smittspridning skall både utlämning och inlämning av prov utföras av symptomfritt ombud som kan visa upp legitimation både för sig själv och för den provet gäller.

• Ut- och inlämningsställe: Bredbyn, Apoteket Myrten

Status; Har inget luktsinne, det svider i näsan och bihålorna och känner mig allmänt trött och orkeslös. Men är i alla fall feberfri i dag.

Provtagning i eftermiddag och sedan får vi se vad det visar. Och kommunen har börjat kartlägga alla mina vikarier som ska vara ur tjänst tills klartecken kommer i form av ett negativt test för mig eller för dom själva i om det blir positivt.

Har hittat en till med symtom, en av begravningsgästerna, men samtidigt mår hen dåligt av en nytillkommen hjärtsvikt vars utredning och behandling nu tillfälligt stoppas, så det kan ju även vara från den beskrivna symtom visar sig. Hen skulle hur som helst också ta ett självtest i dag.

Vidare har jag krånglat mig igenom sjukfrånvarorapport för timanställda (3 kasserad innan det blev rätt)

och skriviet en inköpslista till covidtestkuriren som ska handla lite samtidigt:

5 Billys pizzor bacon&cheese, 1 ask blå vindruvor och 2 sockerfria apelsinläsk (1.5 l)

Det innehåller energi, det innehåller vätska och det är gott.

Den äldre grabben fick omgående en akutplats på korttidsboendet då han är symtomfri. Min vikarie ordnade det hela i bilen, jag packade väskorna och så bar det i väg utan att jag hann säga hej då. Nu förstår jag alla som saknar att krama sina närmaste, det kommer så tvärt så man hinner inte landa i det mentalt.

Men det är bra att omsorgen har en fungerande strategi för att skydda sina brukare och själv blev jag befriad från tanken; vad gör man om det värsta händer och jag behöver sjukhusvård? Nu känns det väl inte som det var på väg åt det hållet, men man måste ha framförhållning till det mesta i den här familjen.

Och jag har bokat självtest via 1177/mina sidor och fixat ett ombud som ska hämta och lämna på måndag.

Så nu återstår bara ett problem, vad göra av den här dagen som var inbokad för åtminstone matlagning till den äldre grabben? Ligger på det där gränsvärdet där man känner sig för pigg för att ligga och vila hela tiden och för krasslig för att hugga i ordentligt med något eller koncentrera sig på att läsa en bok.

och hur artar sig helgen för er andra då?

Snuvig, tät i däsa och bihålor, temp mellan 37.7 och 38 och inget luktsinne kvar.    Ett vanligt år skulle inte detta vara så alarmerande men nu är det ju covidår och det känns sådär. Visste att det var något när jag inte ens kände den påträngade toppnoten av Elizabeth Ardens Red Door som jag brukar spraya på till natten för en diskretare doftupplevelse.

Den äldre grabben och hans assistent (min vikarie) flydde fältet för att ta en lång biltur och det gjorde dom rätt i och själv försöker jag ragga upp någon som kan hämta och lämna ett självtest på måndag. Precis, ska det hända så ska det hända en fredagkväll utanför kontorstid.  Och så tar jag fram min pulsoximeter som visar att jag har bättre saturation än normalt. Har mätt 4 gånger nu med samma reslutat. Mellan 97 och 98 mot annars 94-96. Och det inger ju ett visst hopp.

Covid-19 på den äldre grabbens daglig verksamhet och det innebär att han får vara hemma till veckan så får vi se vart det tar vägen. Och att man allmänt får sluta söka syndabockar för smittan som tar sig in på alla särskilda boenden. Där den äldre grabben vistas är man extremt försiktig och har gjort allt rätt så det är bara att konstatera att det ser inte ut att gå att undvika. Och i övrigt händer det inte så mycket annat än att det är dåligt väder, inte lika tufft som förra gången men tillräckligt för att man ska vara fullt upptagen med att skotta snö. Men nu har det i alla fall övergått till plusgrader och regn.

Och det nya sundare livet jag skulle leva går sådär, basaktiviteter och styrketräning med gummiband går bra men konditionsträningen är jobbig emellanåt med igångsättningssmärta i leder och allmänt dåligt flås. En glad sambon som också fystränar lite meddelade att jag får räkna med tre månader innan jag har normalfunktion.

Och kosten är inte så mycket att säga om, var inte sämst innan så jag har bytt ut det mesta av animaliskt fett mot vegetabiliskt och ökat mängden grönsaker till varje måltid. Detta för blodfetterna. Nu låg dom visserligen inom normalkurvan, men då dom låg på övre halvan så är det lika bra att mota Olle i grind.

Januari: Skålar in det nya året, lyckligt ovetande om vad som väntar bakom nästa hörn.

Februari: Inlagd på sjukhus med yngste grabben som drabbats av mykoplasmapneumoni, insjuknar själv efter ett par veckors inkubationstid. Samtidigt dyker ett mysko virus från Kina upp, något som ska dominera hela året.

Mars: Allt fler i det här landet insjuknar och dör i covid-19, man lyssnar på preskonferansen med FHM varje dag. Den äldre grabben insjuknar med luftvägssymtom, bara telefonkontakt med läkare på grund av smittorisk och antibiotika på recept mot förmodad mykoplasma.

April: Samma dystra läge nationellt. Min katt börjar se riktigt dålig ut. Diagnos; njursvikt, finns bara symtomlindring att ta till. Den äldre grabben är feberfri, men trött och orkeslös.

Maj: Covidläget i länet börjar se lite bättre ut. Katten blir bara sämre, åker fram och tillbaka mellan hemmet och distriktsveterinärerna. Den äldre grabbens tillstånd oförändrat, telefonkontakt igen.

Juni: Vi försöker i alla fall njuta av en ovanligt varm Juni. Jag blir tröttare och tröttare och känner att väggen närmar sig. Försöker ta det lugnt och inte anstränga hjärnan det minsta, får cipramildosen höjd till 20 mg.

Juli: Vi försöker njuta av en ovanligt kall Juli. Ljuspunkter; kombinerad syskonträff och 50-årsfest i trädgården hos syster 3 i Sundsvall. Den äldre grabben börjar se piggare ut.

Augusti: Lät min stackars katt somna in då inte ens symtomlindring fungerade längre. En liten diva som är oändligt sörjd och saknad. Ljuspunkt: Den äldre grabben fick äntligen tid för läkarbesök. Lungor och alla värden var okej, utom D-vitaminet så var lite lågt. Fick utskrivet på recept.

September: Ganska okej månad.

Oktober: Andra vågen av covid-19 drar igång, den här gången drabbas vår kommun betydligt hårdare än vid första.

November; Det ryktas för att senare bekräftas att smittan härjar i grannbyn framför allt. Jag börjar med munskydd vid behov. Smittan tar sig in på den äldre grabbens DV och vi sitter i självkarantän ett par veckor. En eloge till personalen på DV som lyckade hålla tillbaka så inget större utbrott inträffade. Den äldre grabben klarade sig denna gång. Yngste grabbens hittills smittfria LSS-boende vill helst ha totalt besöksförbud om det går. Vi som är riskgrupp själva får hämta och lämna honom vid ytterdörren när han ska hälsa på. Ljuspunkt: Jag känner att hissen är på väg upp i mitt psykiska mående.

December: Inställd 60-årsfest för mig och ett julfirande med bara hemmaboende familj (undantag för yngste grabben)

Försöker se det ur ett större perspektiv och att vi inte sitter i ett fångläger på Lesbos direkt.

Ljuspunkter: Dom har framställt ett fungerade vaccin som snart ska nå alla som vill!   Först ut i familjen blir yngste grabben LSS-boende i fas 2 februari, och sedan får vi se hur det blir med den hemmaboende grabben som har LSS på halvtid, räknas väl som mindre utsatta för smitta när dom bor hemma kan jag tänka mig. Själv hälsar han nog att det är ingen brådska för hans skull   och den yngste blir nog glad när det finns hopp om att rutinerna med DV och boende kommer igång igen (han saknar fortfarande sin DV-assistent) Och sambon brukar gå före mig i vaccinationsköerna, hjärt/kärlsjukdom brukar räknas som större riskfaktor än KOL i stadium II.

Och i morgon blir det kombinerat nyårs och lilla julaftonfirande. Äldste grabben med familj är friska och glada.

Läser om åldringar som fått sin första dos i dag och nu kan inget inkräkta på min glädje, oavsett vad som dyker upp så ser jag bara fram emot bättre tider. Biverkningar; Alla läkemedel har biverkningar, något som inte många tänker på. Själv är jag känslig för acetylsalicylsyra och närbesläktade preparat, inga allvarliga reaktioner utan bara lite hudutslag. Och detsamma gäller vissa sorters antibiotika, alltid lika spännande när jag behöver en kur speciellt när det ska ges intravenöst. Men dom två senaste gångerna gick det faktiskt bra.

Och så har vi dom här som håller mig lugn och balanserad (nåja),

https://www.fass.se/LIF/product?nplId=20040607006399

En lång lista på mer eller mindre farliga biverkningar, men det är bara av och till attacker av tinnitus som jag direkt kan relatera till läkemedlet.

Så nej, jag är inte speciellt rädd för att få biverkningar av vaccinet. Dvs, inte mer än vanligt, Man bara håller för näsan, dyker och hoppas att det går bra. Och för det mesta gör det så.

Handlat i grannbyn i dag, håller fortfarande löftet att stödja våra lokala handlare och tog familjen med på en tur. Det senare för att den äldre grabben ville följa och han behöver sällskap när han väntar i bilen. Först in på ICA nära för att handla en lördagsgodispåse till just honom; 2 småkakor, några chokladbitar ur lösvikten, en minipåse ostkrokar, en minipåse chips och en barntablettask.

Och så 4 kg potatis, en påse clementiner och två kakor vit blockchoklad till julförrådet. Inte mycket folk ute, bra! Funderade på det höga antalet smittade, kan det jädrans viruset ha muterat och blivit smittsammare i denna andra våg?  

Och så iväg till nästa ställe, COOP nära för att köpa julskinkan, mjukt bröd till vardagsbruk, skinkspad till dopp-i-grytan, felix frysta köttbullar till grabbarna och så till DHL utlämningen. Äldste grabbens julklapp; en önskad herrparfym som inte finns att köpa ute på byn. Och så uträtta ett bankomatärende åt den äldre grabben och så till bilen igen. Den äldre grabben har käkat upp sin godispåse. Och så iväg till macken för att köpa örnkort som några ska få, och i ett svagt ögonblick, en liten billig chokladkalender till den äldre grabben. Varsågod; en present från mamma.  

Dottern har ett ärende till en kompis och till sist ska jag posta dom kombinerade jul och tackkorten från 60-årsdagen .

Det sista gör jag här hemma. Tittar in mot COOP i min egen by som ska besökas i morgon, här fördelar vi våra gracer.

Hemma; den äldre grabben ska äta upp hela sin chokladkalender och titta på Kalle Anka.

Själv ska jag ha en stark espresso med lite kaffegrädde i . Den koffeinkicken har jag förtjänat.

https://www.expressen.se/nyheter/coronaviruset/norrlandska-dodstalen-visar-att-tegnells-teori-inte-stammer/

Norrland utgör lite mera än halva Sveriges yta, det är rätt. Att den totala befolkningen lever ganska spridda är också sant. Men sedan blir jag tveksam och undar med mitt eget Västernorrland som underlag, hur ser det ut?

Här är regionen ganska transparent med sjukdoms och dödstal och man kan läsa i deras statistik hur det ser ut kommun för kommun. Ser man till den statistiken är kommunen med länets största stad Sundsvall hårdast drabbat. Vidare så har också det rätt hårt drabbade Kramfors haft en hårt drabbad äldreomsorg Och vår egen Allehanda.se kan man läsa värst drabbade postnummer i kommunen där dom flesta ligger i och omkring stadskärnan i Örnsköldsvik. Vad jag kan utläsa av vår egen statistik så handlar det om klustersmitta tätbefolkade delar som städer, inom äldreomsorgen och eventuellt arbetsplatser och skolor. Alltså berättar den totala befolkningsmängden i Norrland ingenting.