Fick äntligen upp bilden på Hebyköket

Skall alltså bostadsanpassas för rullstol och det sitter visst

långt inne.

Vi väntar fortfarande på golvläggarna?

Det börjar här med en ledare om ledaren i vår gratispapperstidningen 7 som går ut till alla hushåll

en intelligent lederare som jag tolkade som ett tecken på eller en invit till självrannsakan, varför känner man så, varför är det så svårt när världen tränger sig på och stör ens tomtebolycka med tiggare på gatorna, dom deprimerade runt centrum och gatumusikanterna vid stormarknaderna utanför stadskärnan?

Faktum är ju att det finns ingen som kräver en röst, bara tillfälligt inresta som inte är i närheten av våra skattepengar, annat än på detta sätt.

Min intention är inte att moralisera och sätta sig till doms, jag är bara intresserad av hur folk tänker... I vanlig ordning då..

Vaknar ens motstånd mot att man i sina grundvärderingar måste hjälpa den som har det svårt, och lika enkelt som det är att kasta ett förtryckt inbetalningskort eller ett foto på svältande barn i papperskorgen, lika svårt är det att hysta dit en levande människa som precis manifesterades framför en. Det blir så påtagligt, det stör den svenssonska integriteten..

Att man sedan tycker det är taskigt att lasta tiggarna för sin egen samvetsömma, kanske är ett övertramp av min goda intention med detta blogginlägg..

Eller är man bara rädd för det okända som sitter utanför Magasinetgallerian och gråter?

Svaren kan nog variera..

Själv har jag gjort likadant innan jag började tänka till, försökte diskret se om mannen med kryckan verkligen behövde den, och till och med sa till dottern; psst.. *visk* kan du titta om han har kryckan kvar när jag tittar bort?  

Joo, det hade han..

Det är så enkelt vid stormarknaden, vacker musik på dragspel är ett ömsesidigt givande och tagande, speciellt om man är såld på dragspelsmusik som jag.. Kan bli en hundring till en riktigt skicklig dragspelsvirituos och om min plånbok har en bra dag (fråga aldrig när jag är på väg ut därifrån)

Med gråterskan på torget är det inte ett lika enkelt val, hon gråter inte hela tiden, men däremot så ser hon ut att vara seriöst besvärad av sin rygg som hon diskret masserar emellanåt..

Tiggarkultur, många länders enda sociala trygghetssystem, man måste titta in i sin medmänniska för att förstå,

att visst är det mycket skådespel i gråten och kryckorna, det betyder inte att man är eknomiskt välsituerad utan att man måste bjuda till för att plånböckerna ska öppnas..

Fattig i grunden är man fortfarande.

En fyraåing stannar till och tittar och faderskapet drar bort henne med besvärd min, det är oartigt att glo på tiggare.

Hon ville nog veta varför tanten sitter här och gråter tänkte jag och undrade vad pappan svarade..

Nickar igenkännande åt en av citygruppens medlemmar som håller rent och snyggt i stadkärnan som jag brukar göra åt min yngstes närmaste jobbkollegor.

Vi är priviligerade i Sverige tänker jag..

Efter lite tvekan sticker jag en hundralapp i damens hand, jag är stadd vid kassa och köpstark idag, med underkläder och hemtextil från Åhlens i åtanke..

Fastnar för övrigt för denna rubrik med ett rungande medhåll idag

allas vårt vattenhål vid dom långa väntetiderna...

Hon har problem hon också den här kvinnan, hon har grymma problem