Som vanligt inga synliga förändringar på EKG, men hon tog i alla fall en massa prover som jag skulle få svar på senare.

Och hyfsat ljud från lungorna och t o m vilopuls (80) och syresättning (96) var okej.   Vet inte vad det är med mitt hjärta och läkarbesök men det stabiliseras alltid i god tid före besöket.  Hur som helst så såg hon över mina mediciner och konstaterade att Bricanyl inhalationen som jag använder före något ansträngande kan ge snabbare hjärtrytm. Fick någon ersättning som heter Braltus som är långtidsverkande som ska inhaleras en gång per dygn och så fick jag recept på betablockerare att ta till natten.

Och annars så lunkar det på som vanligt; äldreboendet där jag vikarierar hotas av total nedläggning, barnsjukvården och förlossningsvården vid sjukhuset stängs tillfälligt på grund av läkarbrist, slutna psykvården i Sundsvall skriver ut patienter med hög suicidrisk med hänvisning till att dom mår bra av att fira påsk med släkt och vänner och en psykolog förklarar läget för en annan patient; läkarna kör sitt eget race, dom lyssnar vare sig på patienterna eller annan personal.  JA, psykologen har erfarenhet av tidigare fall där det inte fungerat alls som läkarna sagt.

Men det är väl som vi patienter brukade säga i rökrummet på tidigt 90-tal: "Doktorn var sjukast av oss alla"  

Hoppas verkligen att han tar sitt förnuft till fånga och låter sin patient få professionell hjälp som hen behöver, annars får jag ställa upp som suicidvak plus att jag har grabbarna hemma fredag-söndag. Och så går jag på jobbet på måndag kväll och ska jobba fyra nätter så en barnfamilj får sitt efterlängtade påsklovsledigt.

Vem sa att pensionärslivet skulle bli händelselöst?

Förändringarna som hittades på äldste grabbens prostata, har tagits biopsi på och efter en lååång väntan fick han besked. Förändringar visar inte på malignitet.  

Så var det hundrade bekymret avklarat och bara 99 återstår. Nädå, fullt så illa är det inte men...

Annars så går jag sista natten av tre på ett vikariepass och ska strax resa mig och köra iväg till äldreboendet. Omväxlande på så sätt att ingen natt är den andra lik. Första natten är orolig och man är på tårna hela tiden för att avlösas av natt två med tre larm på hela natten. Jobbigast är faktiskt händelsefattiga nätter då man ska försöka hålla sig pigg och alert med inget att göra sedan tvätt och städning är fixade. Blir mycket kaffe och energidryck.

Så nu återstår att se hur denna sista natt blir. Spänningsmomentet där man ska halka över fläckar med smältvatten som frusit till is på länsvägen vet jag i alla fall om.