Har prickat in mitt livs första på Postnord. Fick ett brev som såg ut att vara draget genom en dokumentförstörare, inplastat och med en ursäkt från postnord för att det skadats i hanteringen. Men nu var det inget viktigt brev så det får passera.

Annars har det varit en extra lugn dag i dag, varit en sväng på apoteket och köpt mera omläggningsgrejor och beställt tid hos för återbesök hos distriktssköterskan för den äldre grabbens räkning. Kompressen såg inte helt fräsch ut nu i eftermiddag men jag hoppas att det håller i 48 timmar till och att han inte behöver antibiotika. Området runt såret såg rätt okej ut så vi behöver nog inte åka in akut i alla fall. Jodå, jag håller koll på om det förvärras inom den tidsramen-givetvis.

Och grabben själv har varit i farten som vanligt, varit ute och jobbat på vedbacken på sitt DV, kommit hem, käkat middag och snokat fram äpplen till mellanmål.

Och så har jag tittat lite på metoo debatten, ett par inlägg på ETC denna gång..

Vad ska man säga, att sammanfattningsvis så är det många aspekter som stöts och blöts i fälten, och att man i en del fall fått igång någon slags tvåvägskommunikation.

Och att jag inte är här, annat än privat med mina personliga åsikter och funderingar.

Och att det känns överflödigt att upprepa sig på blogg,

om en allt för passiviserad kvinnokultur var det, att alltid vara den som kompromissar..

Om vikten att "hänga ut" vissa nissar. Är säkert en upprättelse för den som råkat ut för dom, men någon genomgripande förändring kommer det inte att leda till. Det stannar vid dom offentliga avrättningarnas folkfest.

Det är inte synd om dom, det var inte det som jag sa, utan att det inte leder till några förändringar att fokusera på ett fåtal, eller en del av vad som kallas ett mörkertal som börjar komma upp i ljuset.

Hur förändrar man då?

Jag har inte alla svar på hand, utom att förändringar tar tid, Rom byggdes inte på en dag.

Men att man börjar kommunicera med varandra är alltid en början.