ungefär lika upphetsande som det låter.

Åkte in för att kolla upp yngste grabbens besvär, där rodnaden vid ljumsken utökats med en kraftig svullnad.

Vänta i kön till receptionen medan yngste grabben pratade om doktorn som skulle skära med kniven, försäkrade att det ska hen nog inte enligt min sjukvårdande erfarenhet.

Vänta i vänrummet, en familj blev inropad och yngste grabben upprepar "doktorn ska skära".

Eh nej, flickan har ont i halsen doktorn ska titta i hennes hals och så får hon medicin.

Dom närmaste i väntrummet såg ut att lyssna, vet inte om dom regerade på yngste grabbens profetia eller min blixsnabba diagnos.

Inropade till ett undersökningsrum, vänta och vänta och så ska sjuksyrran ta lite prover..

Blodtryck och temp gick bra men sedan var det venprover..  

Efter tre försök så kom vi på att det gick lika bra med ett kapillärprov till just dom här begärda provsvaren..

Men det kan vi bara göra på lab rakt fram, till höger i korridoren, dörren längst bort till vänster och en trappa upp.

Själva sticken i fingert gick bra efter en kraftfull protest, men sen skulle man tappas på blod  

jag och labbassistenten körde igång halv åtta hos mig och pratade hans favoritmat; hamburgare med favorittillbehör medan provrören fylldes djävulusiskt långsamt.

Till sist var det klart och grabben sken av stolthet över att ha klarat sitt verkliga eldprov.

Och så blev det en längre väntan på doktorn som visade sig vara en hon som inte såg farlig ut alls, hon liknade faktiskt en av taxichaffisarna. Möjligen därför gick undersökningen problemfritt eller också berodde det på att allt är att föredra framför att sticka och sätta nålar.

Trombofeblit blev uteslutet igen och bitestikelinflammation var det inte heller. Det var helt enkelt en elak böld som börjat växa under huden och behandlingen blev fortsatt antibiotikakur.

Vi skulle få gå hem men först måste vi vänta på det sista provsvaret som tog sin tid uppe på labbet.

En timme går långsamt när man är hungrig och vill hem till dom där hamburgarna. (Mest jag)

Bebisskrik från ett annat undersökningsrum; yngste grabben påepkade att bebis var rädd och vi måste gå och hjälpa..

Försäkrade att bebisen har nog mamma eller pappa hos sig så det är lugnt.

Och så kom sista provsvaret, det var okej och vi fick åka hem efter 4 timmar sammanlagt.

Dottern och äldste grabben hade fixat hamburgermiddagen åt oss  när vi kom hem 

Så nu sitter vi och äter..

och njuter..

alltså en helg med båda grabbarna hemma och full fart från morgon till kväll.

För att sammanfatta så har a) natten gått bra, bara det där strecket vi skulle rita runt rodnaden som flutit ut så allt var blått. Men allmäntillståndet såg opåverkat ut så han åkte iväg till DV som vanligt, den yngste grabben.

b) Glasögon inprovade och ögonen är under anpassning vilket innebär att jag ser dubbelt ibland och suddigt ibland.

Hann också in på KappAhl vägg i vägg med optikern och komplettera höstgarderoben med en mellanjacka som åkte på direkt och ett par vardagsjeans.

Jo, jag såg den här debattrtikeln sent i går kväll, den handlar faktiskt om den här byn men jag vet faktiskt inte om jag orkar ta någon debatt från Facebooksidan.

Har varit hårdkörning på Twitter innan valet och jag börjar känna mig ganska trött och less på debatter och debattörer som består av 50% faktaresistenta trollkonton, vara 30% riktigt arga sådana.

Inte för att jag har svårt för det hårda (understatement) debattklimatet i sig, men det känns ganske meningslöst att besvara en debatt som bara består av personangrepp.

Så jag skrev ett par kommentarer som försäkrar att detta inte är för bra för att vara sant och det får räcka så.

Och hur det går till står skrivet i debattartikeln.

Nyckeln är tvåvägskommunikation, inkludering och att komma igång med ett vardagsliv så snart som möjligt. Det som man har större möjligheter att genomföra på små orter, precis som debattartikeln tar upp.

Och något kulturkrig har vi inte sett röken av.

Och om nu inte alla vill vara med i er myshörna  frågar snart ett nättroll.

Så är det en sak och det är att tonen irl skiljer sig väsentligt från den på sociala medier.

Min erfarenhet är att det är betydligt lättare att resonera i verkliga livet än på nätet,

hur vi avhumaniserar varandra bakom bildskärmarna och hur det oftast faller bort i verkliga möten.

Men det kanske är en annan debatt.

är en natts sammanhängande sömn då det inte har blivit något sådant dom sista två veckorna. Varit vaken på grund av ledvärken mest.

Upptäckte också ett svullet område med en blå knöl nära ljumsken på yngste grabben. Och ont var det.

Sjukskrev honom, avbokade taxi och bokade tid hos distriktsköterskan. Hon visste inte riktigt men det såg ut som ett brustet kärl (där fick jag rätt) Hämtade läkaren för bedömning och han förslog remiss till sjukhuset för ultraljudsundersökning. Läkare två skulle skriva ut remissen, tittade på benen och tyckte att det såg ut att sitta under huden. Begynnande infektion? Skrev ut en kur antibiotika.

Gissa vad som hände sen?

Någon grubblar på vem av dom som hade rätt..

Och blir ännu tröttare.

Han får i alla fall börja med antibiotikan i kväll.

Och jag får vara vaken och hålla koll i natt.

Att sova i hans rum är inte att tänka på, så är båda grabbarna när dom behöver övervakning.

Man får försöka lösa det på annat sätt.

Och hoppas natten blir lugn.

Att göra i morgon; Hämta glasögonen hos optikern på förmiddagen. Och på eftermiddagen kommer den äldre grabben hem.

sitter och läser en lätt indiskret tweet om vilka som kom med vilka valsedlar i sin hand så börjar man fundera..

Personligen vet jag inte vem som röstat på vad i den här byn och behöver inte veta.

Det fiffiga med att få hålla sin röst hemlig i demokratiska val är just att man ska slippa bli utsatt för påtryckningar av enskilda grupperingar. En väldigt viktig princip som man bör komma ihåg, speciellt i dagens minst sagt hårda nätklimat.

Det 23 gradiga vattnet har svalnat till 12 grader igen. Hösten är här.

Höstdis

långt bort från sociala medier och påverkansoperationer

Ett regnväder närmar sig  

Och så klarnar det upp igen

Spår av sommar och lekande barn

enligt sociala medier så vann alla, alla är glada och samtidigt missnöjda för att just  dom inte får regera. Själv så tänker jag invänta utlands och kvarvarande poströster innan jag säger något alls. Och sedan får vi se. Just nu ser det väldigt rörigt ut.

Om kommun och landstingsval runt om i Sverige så är en del glada medan andra gråter blod beroende på utgången.

Så här gick det här hemma;

Börjar med landstinget, det som blivit något av en riksangelägenhet genom Sollefteå BB:

Så berättar det för oss insatta att det kommer att bli lika struligt som vanligt. Ingen klockren blockpolitik och S är inbördes splittrade i vissa frågor. Den enda överraskningen är att MED kom upp under eget namn; har aldrig hört om deras regionala politik.

Kommunalvalet min hemkommun dvs Örnsköldsvik

Lyckades inte överraska detta val heller. Samma röda majoritet som regerat i 40 år eller vad det var. Min personliga analys är att det inte råder några större motsättningar mellan blocken och deras väljare är rätt nöjda. Lite förvånade är SD,s ökning då partiet haft interna strider, folk har sparkats eller avgått och man har egentligen inte kunnat profilera sig i någon fråga.

Och så hem till byn:

Dom traditionellt sett två största partierna håller ställningarna. Nytt är att Vänsterpartiet bara ökar och ökar och att det relativt nya SD på kartan också ökat till 11%. Min analys är att det kan ha att göra med att 16% (inräknat är också övriga Europa där det finns en del) av innevånarna har utländsk bakgrund och två partiers för och mot, men där är jag faktiskt osäker på om det är enda komponenten. Här finns många barnfamiljer och människor som jobbar inom vården och detta med 6 timmars arbetsdag (V) har säkert bidragit. Samt att första namnet på kommunlistan (V) är en gammal Mellanselsbo som man vet var man har.