Och en önskan om en glad påsk.

Sedan ist så har det inte hänt så mycket utom att jag jobbat, blivit covidsmittad igen och jobbat ännu mera. Man kan säga att jag fick en mild covid med vissa undantag. Ingen feber, ont i halsen och snuvig men den här gången slog det sig på lungorna. Inte så att jag höll på att kvävas men tungandad och fick ta till KOL-medicinerna som jag inte behövt sedan i somras. Är smittfri och har jobbat två nätter igen, men orken vill inte riktigt komma tillbaka. Och det här hände strax efter att jag varit på KOL-kontroll och värdena var jättefina; lungor och hjärta okej och syresättning hela 96%. Och  nu är väl allt detta raserat.   Försöker småstäda det jag orkar och det andra måste få vara. Men i morgon ska jag hämta grabbarna och innan dess måste jag åtminstone försöka dammsuga med tanke på grabben med astma.

Och dom har sina påskägg som väntar; var sitt litet med smågodis och var sitt stort med popcorn och på så sätt anser dom att påsken är räddad.

Och nere på byn är lägenheterna fyllda med flyktingar igen, den här gången från Ukraina. Vad säger man, att det är roligt att se dom känns lite udda, det är roligt att det blir lite liv här igen även om man önskar att det vore under  andra omständigheter.

Och på sociala medier överskuggar NATO-frågan allt annat. Nu har jag ju alltid varit för ett medlemskap så min åsikt var redan spikad. Känns alltid lugnare att ingå i en allians.