Sådär lagom inspirerande i regn, snålblåst, 4 grader varmt och omgiven av trista fjolårsfärger, men har i alla fall kommit igång. Sitter just nu och försöker hitta bambudraperier och en ny dyna till solsängen och tänker meditationsrum (sambon antar att det blir bra när det blir klart)

Och åtminstone 3 veckor kvar till det går att använda växthuset. Har för närvarande bara några pyttesmå chiliplantor, ett par tomat, några penseer och två mårbackapelargonier på inomhusförvaring. Ska köpa till mera när handelsträdgården öppnar för säsongen, växthusgurkan trivs bra i det lilla väggväxthuset, men tomaterna är lite kinkigare, busktomaterna har i alla fall gått bra. Och så trivs chiliplantorna.

Har också inspekterar vad tjälen ställt till med och såg att dom känsliga, en rosa krypros, den blivand björnbärsbusken och  den lilla tuvan svart ormgräs inköpt förra våren överlevt vintern i zon V. Fixade det med ett tjockt lager täckbark och så vissna lönnlöv ovanpå.

Och så trädgårdsmöblerna, vi har inte en uppsättning utan tre på grund av att vi har alla våra favoriter, yngste grabben har sin hammock och en gammal uppsättning furumöbler i skyddat läge i norr,katterna,  sambon och jag har uterummet och äldste grabben har Solsidan, dvs uteplatsen mot söder med underhållsfria plastmöbler och litet jordgubbsland i omedelbar närhet.

Sedan håller jag ¨på att fixa en speciell kattplats i uterummet, en uttjänt fåtölj pimpad med kattfiltar, klösbräda, katt mynta och allt annat som ignorerars till förmån för dom nya svarta möblerna.

Ibland behöver man en rejäl time out från allt vad debatter på sociala medier heter och det är då man kommit till en punkt då känslan av något givande börjat bytas ut mot bara irritation...

Meditation och relax på Spotify:

Och inget nytt har framkommit om Malin Lindsröm mordet, samma oförklarliga friande trots att gärningsmannen klockrent kan bindas vid mordet..

Det där som fick alla att stå med hakan nere vid knäna och undra vad som hänt då det var aktuellt.

Mindes hur pass kul det var när dottern skulle åka buss samma sträcka och hälsa på sina kompisar, jag fick panikångestattacker varje gång..  

Dom indirekt berörda, man känner sig otrygg och utelämnad med en mördare som går lös..

Gråter med föräldrarna, dom direkt berörda, vilken  mardröm.  

Hör mamman till gärningsmannen för första gången, min gissning är att hennes psyke fått en knäck så hon klamrar sig fast vid det sista hoppet, den friande domen var nog rätt. Kallas visst förträngningsmekanism på psykologispråk.

Tittar på rekonstruktionen av mordet, vilket jävla sätt att dö på  och föräldrarna som ska leva med den vetenskapen..  

Dyster avslutning på en solig dag.