så skriver jag ut mig från arbetsförmedlingen i morgon, åtminstone till årsskiftet till att börja med. Har hintats om att det finns så pass många arbetstillfällen att jag klarar mig utan både den och a-kassan. Och skulle det bli någon ändring så har jag alltid min buffert.

Han stod i fönstret och såg inte nöjd ut när jag åkte och jag undrar fortfarande vad det var han ville ha sagt. Något vi glömt eller ville han åka med oss hem igen? Svider i   i kväll.

OCh så upptäckte jag att mitt mörkerseende har blivit mycket sämre sedan förra hösten, efter väg 348 muttrade jag bara, gud jag ser inget alls när jag får mötande i ögonen. Ta mitt körkort, någon   Och hem kom jag på att jag kunde svänga av mot Själevad, passa på att veckohandla på ICA supermarket där och så köra den lilla landsvägen tillbaka. Den är nämligen kantat med rätt mycket gatubelysning där det finns byar. Och i dom mörka partierna mötte vi fotgängarn på kvällspromenad. Sa oops och höll ut så mycket jag vågade för det kom en mötande bil, men jag tänkte bättre jag kör in i dig och du bliva sur.  Och direkt efteråt gick en mörkklädd människa som nöjde sig med att tända en lampa när vi körde förbi - jiiieezzzz, det där är liksom inte säkert, tur att du gick på motsatt sida.  

Kändes ungefär som jag var inne i ett spel där man skulle undvika att köra på någon.

Kom i alla fall hem utan missöden men funderar på att låta grabbarna anlita färdtjänsten igen tills vi går mot ljusare tider.

Det är inte bara håret som försvinner av cytostatikabehandlingen, utan även huden och slemhinnor drabbas med vätskeblåsor, munhålan drabbas av svamp på grund av obalans i ph och naglar på fingrar och tår sitter löst.

Men nu har hon i alla fall genomgått den sista behandlingen och vi väntar och hoppas på att den gett resultat.

Fungerar det inte finns ett alternativ kvar; benmärgstransplantation.

Jobbig väntan hur som helst.