Skotten i Ådalen.

I dag är det 90 år sedan militär sköt rakt in i ett demonstrationståg och dödade 5 personer, varav en icke deltagande.

Visserligen är mina mor och farföräldrar kronotorpare och flottare/småbrukare i  Nolaskogs och befann sig således inte på plats, men deras berättelser om fattigdom och klassamhälle lever kvar och i deras anda uppmärksammar jag händelsen i dag.

Har kommit över en egen minnesbok utgiven av Tiden år 1931, hittade den på ett antikvariat

Sönderläst och dåligt skick men fortfarande fullt läsbar.

Och som kuriosa hittade jag ett aftonblad från 1830 inuti boken.

Hela fyra sidor tjock och mest innehållande kungörelser och annonser.

Skjutsen som kom med yngste grabben var 25 minuter sena men istället så kom hemresan två dygn tidigare än bokat men klockslaget var i alla fall rätt.   Hur som helst så skickade vi iväg en snopen taxichaufför och behöll yngste grabben lite till. Frågade om det gått bra under sjukdomstiden och jovars, det hade det. Läste i kontaktboken att han varit i karantän i sin lägenhet och det verkade som han sluppit ut från igensvetsad dörr i Wuhan av boken att döma.

Men han hade bara haft lindriga covidsymtom han också trots hans astma och det var ju skönt. Men lite förbryllande att tre ur riskgruppen lungsjuka har klarat sig från allvarliga symtom; jag, yngste grabben och en av hans kusiner.

Oförutsägbar sjukdom det där.