På en kyrkogård.

En promenad från parkeringen till minneslunden som ligger längst ner på kyrkogården.

Omgiven av isande senhöstluft och frost på marken.

Det är många som tänt ljus för sina nära och kära denna dag.

Hittar en ledig plats och tänder två ljus detta år, ett för mamma och ett för pappa.

Fingrarna är stela av kylan och jag fumlar med locken som ska skruvas på.

Småpratar med en okänd anhörig som tänder sina ljus.

- Det är så rofyllt här

- Jo, det är en speciell stämmning

-Har du varit här och tittat någon kväll?

Nej, det hade jag inte, jag bor en bit härifrån och det blir aldrig av att man..

- Åh, det är såå vackert och stämmningsfullt.

Det kan jag tänka mig, ett ljus för varje levande minne är en levande kyrkogård.

Ursäktar mig, och måste ta några foton. Har några närstående, bl a en syster i Sundsvall som vill vara med på ljuständningen på något sätt.

En annan anhörig ska vidare, kyrkan har öppet för enskild ljuständning och kaffe för frusna själar som vill.

Själv ska jag åka vidare, har ett par ärenden som ska uträttas när jag ändå är här.

Promenad tillbaka till parkeringen, dröjer kvar vid vissa gravstenar, dom som gick i förtid och bebislunden där man inte hann födas.

Överväldigas av föräldrarns smärta, kommer tårar.

Tårar som fryser till is i Novemberkylan.

Den äldre grabbens skapelse med lite hjälp-pastellglittertårta, döpt efter dom rosa och gröna glitterprickarna.

Och så hans favoritingredienser, burkmandariner, banan, vispgrädde och chokladbottnar.

Nästan dukat och klart för syrran.

Ingen av oss kände för att vara med på bild i dag.

Skitväder ute, dom vände i dörren

Halloweenmat

Tacomiddag avslutningsvis.

Nej, vi är inte på dåligt humör eller så, vi kände helt enkelt inte för att vara med på bild idag.

   Eller hur?

  Ja då, det gäller säkert a real hen också men nu finns det ont om såna förtryckta skyltar.

Att göra en egen är inte att tänka på, det är inte viktigast, inte just nu i alla fall.

Inget är viktigare än sjuka barn, dom är alltid i fokus. Dom ska ha vätska och antibiotika serverad på ett fiffigt sätt så den inte vänder sig i magen och kommer upp igen. Och så händer det ändå, vanlig biverkning; illamående och kräkning.

Och så ska man hålla koll så att tillståndet håller sig stabilt och inte försämras.

Speciellt om man har barn med grand mal epilepsi som blir instabila när dom har feber.

Och så ska en massa våta handdukar i tvättmaskinen snarast. Dom har fått stå tillbaka för den äldre grabbens veckotvätt och kan inte vänta hur länge som helst. Då möglar dom.

Har precis kört igång en maskin.

Har också hittat ett annat kul ord "Dramahen", användbart då både kvinnor och män hänger runt och vill dra igång.

Läser en SvD rubrik på Google:Ambassadör Håkan Juholt åker inte tillbaka till Sverige. Han spår undergången för svensk demokrati och tänker inte besöka Sverige de kommande åren. En låst artikel. Givetvis.

Antar att han har rätt och att man borde hänga på och söka asyl på Island.

Tittar till den äldre grabben, han är vaken men vill inte örontempas, inte den här tiden på dygnet i alla fall.

Han känns inte alarmerande varm så det får väl vara då till morgonsidan.

Hittar en låt som vi brukade spela när vi gick i högstadiet, har inte vinylen kvar förstås. Dom flesta vinylskivorna är borts. Typiskt nu när dom börjar bli värda något.

           När man får ett infall och känner att man behöver komma ut i friska luften.

Övervakar bara det andra förkylningsfallet som är ett faktum annars-den äldre grabben som blev febrig på kvällssidan.

Han var lika glad ändå och såg ut att hälsa att det är inget strörre problem att hantera.