Sven-Erik Magnusson-vila i frid.  

Låtarna.

Debuten

Svensktopparna

Frödingtolkaren

Tjejerna

Hultsfredsfestivalen 1991

Bästa sommarlåten ever

Satt och tittade på det här programmet i går kväll;

http://www.svtplay.se/video/11039561/edit-talkshow-med-parisa-amiri/edit-talkshow-med-parisa-amiri-sasong-2-stockholmssyndromet

eller rättare sagt jag tittade bara på första inslaget med Karin Jonsson och Maxida Märak.

Tja, vad ska man säga?

Att det stämmer väl åtminstone angående kultur och musik att ska man ha ut sin röst på riksplanet så måste man ha kontakter i Stockholm. Och om vi nu tar landsändan Norrland så finns det väl inte så få begåvningar kulturellt/musikaliskt osv, och rätt så många smarta också. I inslaget såg vi faktiskt två.

Och detta med glesbygdsnormen och bemötande om man avviker eller sticker ut.

Nu känner jag inte till Jokkmokk men jag kan tänka mig att det finns en Jokkmokksnorm som inte innehåller samiska musiker/musikproducenter/aktivister. På sin höjd ska man vara lite lagom turistbrorschyrig för att passa in.

Och generellt sagt så reagerar folk lite olika på upplysningarna om hur det kan gå till i det fördolda. Det vanligaste är att man värjer sig med ett "nej, inte är vi såna" och förmodligen är det så på sätt och vis, det är bara det att man oftast sitter fast i normen och vänder sig mot den som avviker istället för att rikta sig till dom "som är såna", med ett DETTA ÄR INTE OKEJ.

För övrigt så är det svårt att berätta något genrellt. Det finns precis som Karin Jonsson sa en rätt stor innehållsförteckning i glesbygden, och det är inte så att man vill förminska problemen utan snarare att man vill lyfta fram den som representerar något annat. Vad man upplever på nätet är att den bilden har väldigt svårt att nå ut.

Ungefär där det finns peanuts som tycker att den Norrländska filmstereotypen är rätt häftig.

Möjligen är det förväxlat med det "rätt häftiga" i att leva nära naturen, både moder natur och ursprungsmänniskans.

Skillnaden mellan konsten att få vara sig själv och att få vara en scumbag.

Vi kan ju uppdatera med en presentation av Glesbygdsgirls också och den följer som sagt var ett brett spann med över 15 000 medlemmar från hela Sveriges landsbygd från norr till Söder, från byn i utkanten med 2 innevånare till närmaste tätort och det finns även utflyttade medlemmar bl a till Australiens glesbygd.  Åldersspannet är också brett, uppskattningsvis från runt 18 till 60+. Och att "girls" inkluderar även äldre damer och icke-cis personer. Lite svårt att detaljbeskriva vad man pratar om i en sluten grupp men samtalsämnen general är en ganska bra beskrivning. Sedan har det också bildats undegrupper för vissa ämnen t ex Glesbygdsgirls snackar urban norm.

Det där med hög och lågutbildade tycker jag inte berättar så mycket om var man står annat än i yrkesverksamhet, men ja, det finns nog både och i gruppen.

Avslutar med något helt annat, ett R.I.P till Leonard Cohen som gick bort nyligt. Med min egen favorit- First we take Manhattan.

Passande cover till dagens inlägg för övrigt.

För att sammanfatta veckan som gick så blev BB Sollefteå nedlagt men kampen slutar inte där utan det finns fortfarande mycket att ta tag i, lokalt, för hela regionen och för hela Norrland så kategorirubriken sjukvårdskaos får stå kvar och fyllas på eftersom. Det finns t ex mycket inom Ö-viks sjukhus som borde prioriteras före ett patienthotell. Frågan om man möjligtvis börjat planera för storregion Norrland så alla mindre sjukhus är nedläggningshotade kvarstår också.

Vi har ju för övrigt redan sett inom polisomorganistionen vilket succe det blev.  

 Jimmie Åkesson har i alla gjort ett offentligt avståndstagande från detta tilltag som var den andra nyheten i veckan. Så nu anser jag att saken är avgjord (till alla illa uppdaterade som fortfarande hänger runt och försöker bevisa motsatsen)

Och privat så har det inte hänt något, bara att jag aldrig hinner kommentera årets nobelpristagare i litteratur Bob Dylan.

Åh ja, det var välförtjänt.

Med risk att låta som en upprepning av svenska akademiens motivering så är sångtexter och dess framförande i allra högsta grad poesi. Även om jag generellt sett oftast fokuserar på musiken på grund av underkänd poesi. Men Bob Dylans texter håller. Skulle kunna sätta upp en hel spellista men det får bli den här:

Mitt favoritcitat ur texten; "You said you'd never compromise
With the mystery tramp, but now you realize
He's not selling any alibis
As you stare into the vacuum of his eyes
And say do you want to make a deal?"

Inga låtar på Norrlandstemat, inte för att dom saknas i min samling utan för att det blev en helt annan stämmning; den här:

Fortsätter lyssna på Disturbed medan jag väntar in a) dottern som är ute och fotar norrsken och b) två katter. Sambon och den äldre grabben har sovit ett par timmar vid den här tiden.

I morgon är en ny dag.

   Till lite mixad musik; sista tryckaren till ett dansband någonstans;

Bakgrundsmusiken på en fest

Tre medelålders herrar klämmer en starkbärs till, blir sentimentala och minns

      En ensam fru röjer upp värsta röran, lägger sig och somnar till:

inte på grund av bloggtorka utan för det faktum att det rullade på med massor av vardagsliv och småprat hela dagen. Det blev sena kvällen och jag hade äntligen tid att sätta mig och fick ingivelsen att jag måste in på fujifilm, det skulle vara kul för grabbarna att ha var sin fotobok om deras dag. Hann göra och beställa den yngste grabbens och sedan kom åskvädret som legat på vänt hela kvällen med en nattsvart himmel äntligen igång. Bara att stänga datorn och gå och lägga sig.

Har i alla fall satt ut alla plantor och sått alla frön i pallkragen nu, sockerärtorna som såddes tidigt har börjat visa sig och i övrigt finns där höstmorötter (inte visat sig ännu), slätbladig persilja, luktärt, blandad sallad, ruccola och spenat. En rad av varje som test, blir det lyckat tänker vi expandera grönsakslandet.

Och så pratade jag med äldste grabben som äntligen sökt läkare för sin kroniska värk. Tja, dom tvekar mellan artros och psoriasisartrit och remiss är inlagd till röntgen till att börja med. Man konstaterar att det är just detta med psoriasisartrit att kraftigt angripna tå och/eller fingernaglar kan vara en indikation men så finns det folk som aldrig haft drabbad hud som diagnosticerats med psoriasisartrit. Hände för övrigt en kul grej när man konstaterade antydan till tennisarmbåge och patienten svarade att det kom nog sig av att han närmast varit spelberoende i början av sin sjukskrivning, och ut tittade en intresserad läkares; Coolt, vad spelade du då?  Sagt av en likasinnad.

 Började läsa Reportaget "Bakom murarna" i papperstidningen i går, och människorna och livet på Saltvik och glädjer mig åt att Allehanda.se tagit upp sin gamla socialreportageinnehåll. Förmodligen för att det ofta finns något som heter "vi och dom" och plötsligt tar "dom" gestalt av människor som man lär känna bättre. För övrig har jag själv medverkat i ett av socialreportagen för tjugo år sedan på ett heluppslag om hur det är att vara förälder till två barn med autism och utvecklingsstörning.

Jo tack, det känns fortfarande bra, men lite annorlunda, men med hela livskvaliteten i fullt behåll. Ta bara dom inrutade små vardagsrutinerna som ständigt ställs på huvudet och man får lära sig tänka utanför boxen så att säga.

Sen fick jag lära mig att det inte är synd om utvecklingsstörda utan att det är friska och livsdugliga människor på sina egna villkor och som förälder så finns det inget "vi och dom" mera, möjligen kan föräldrarna lära sig hur det känns att heta "dom" i vissa sammanhang men det är sånt man får ta med en klackspark.

Och som av en tillfällighet så har Come Together (ett samarbete mellan Sverige, Rwanda och Tanzania med målsättning fler tanzaniska och rwandiska barn och ungdomar med utvecklingsstörning och andra funktionsnedsättningar ska kunna gå i skolan) släppt sin skiva med BRA musik !

provlyssna på Spotify: