Fick besked sent i eftermiddag att grabbarnas dagliga verksamhet planerar att stänga från och med måndag mot bakgrund förbud mot sammankomster med fler än 50 personer. Mer info väntas på måndag.

Ganska vettigt med tanke på att där går människor från hela kommunen samt att smittan ser ut att ha smugit sig in på ett äldreboende samt till vissa brukare av hemtjänst i länet enligt Sundsvalls tidning. Vad jag menar är att smittan tycks vara svår att hålla på avstånd trots att säkerhetsregler följs. Och sedan kommer det praktiska med vad den äldre grabben tycker med tanke på att han anser att 4 veckors semester är för lång tid. Men det får väl lösa sig allt eftersom. Och om vi börjar med att bygga en struktur som liknar den på hans DV.

Och så bytte vi grabbar nu på eftermiddagen, den äldre till korttidsboendet och den yngste hem till söndag kväll.

Vi är alla friskförklarade och dessutom tillhör vi också riskgrupper som ska hålla sig undan så där löste det sig.

Grattis på förlovningsdagen!  

I självkarantänernas tid sköts kontakten via messenger.

  Och vart har resten av min lön tagit vägen? Nog för att jag inte hade så många timmar i februari, men detta är ju orimligt. Och där ligger räkningarna prydligt uppradade i alla fall, tur man har en buffert så dom kommer in i tid åtminstone.   Gör frukost åt den äldre grabben medan jag väntar i telefonkön till lönekontoret, några smörgåsrån och ett glas juice, tack  Aptiten blir inte på topp så länge man äter antibiotika, men i morgon är det sista tabletten i alla fall och sedan så får vi hålla tummarna för två friska dagar efteråt.

Kommer äntligen fram och får besked, några siffror som hamnat i fel kolumn, blir erbjuden dubbel lön i april och konstaterar att så stor är inte min buffert, får lösningen  lämna kontonummer för insättning i dag så har du den på måndag.

Det lät bättre, tackar så mycket och lägger på.

Konstaterar vidare att den äldre grabben är på väg åt rätt håll, i går var han i farten nästan som vanligt och såg uttråkad ut för första gången på två veckor och idag var han bara lite vanligt morgontrött. Bra. Blev nästan lite orolig då han slog bort tanken på citrondammsugarna vi skulle baka och gick och vilade istället.

Och just nu är det så mycket nyhetskollande så man glömmer att skriva när det är dagsfärskt, informationen bara flödar i en jämn ström, genom TV, nätet, appar och diverse papperstidningar. Men Ö-vik har i alla fall registrerat sitt första fall av covid-19 för ett par dagar sedan, vårdas på Sundsvalls sjukhus som visst alla coronapatienter ska göra. Ganska logiskt då det är ett länssjukhus och försett med en infektionsklinik. Om det var det eller det andra konstaterade fallet som hade kopplingar till Åre vet jag inte. Frågan vad dom ska till Åre att göra när vi har egna fina skidbackar i länet kan väl besvaras med; naturupplevelsen. Folk från östkusten har alltid rest till fjälls för naturupplevelsen. Tyst nu!  

Frågan om jag är rädd nu besvaras med; inte värre än tidigare. Det har ju alltid funnits i bakhuvudet att smittan behöver inte vara registrerad för att finnas i kommunen.

Och så var det något inslag på rapport från en intensivvårdsavdelning i Italien och om det finns inte mycket att säga. Bara att jag tittade upp från skolbänken när upprörda röster började prata bristande etik och förstår att det kan väcka såna känslor-också. Man får respektera varandras olikheter. Själv tar jag till mig kunskaper om det nya viruset, hur det fungerar, nuvarande behandling och forskning efter ett vaccin och andra botemedel. Det har också talats om antiviriala medel mot malaria och ebola och som jag förstått det kan dom möjligtvis ha en viss effekt, men fungerar inte optimalt.

Om etik:

Vi lärde oss om vårdetik i gymnasiet också, men inget om hur det fungerar i katastrofsituationer där många självklarheter och begrepp ställs på sin spets och man kan bli tvingad att omvärdera.

Tredje terminen fick vi vara med och studera hur en obduktion gick till. Dödorsak;  brusten aortaaneurysm i detta fall. Och nu förstår jag hur en obducent fungerar.