alltid några virus som ska komma på besök, den här gången till yngste grabben. Han kom hem för att hälsa på över helgen i går och kvällen var okej. Under natten slog astman till med hosta och massor av segt slem som kom upp  till sist lyckligtvis. Vid 3-tiden somnade vi båda och vid 7:30 vaknade jag och gick för att titta till en kille som andades bra men lite häftigt. Konstaterade vid en snabb check på pannan att han har feber, hög feber. Tog tempen som visade 40.2, gav en dos alvedon och sedan blev jag utkörd av en kille som ville sova vidare. Gjorde en ny test en timme senare då den var nere på 38.9 och sedan har den sjunkit mera under dagen för att stanna på 37.5 i kväll.

Han är lite piggare i kväll. Har orkat dekorera pepparkakshus och rita tomtar.

Och själv hann jag bara se glimtar av derbymatchen mot löven som började tidigt. Både lagen vill upp till SHL nästa säsong och det märktes; överväxlarna sattes i från start, det var kudde för ansiktet spännande, otroligt jämt hela tiden och ett Björklöven som vann på straffläggning i övertid. Inte mycket att säga om det, annat än att en poäng är bättre än ingen alls och att MoDo-grabbarna ser ut att börja återfå sin gamla kanonform.

Och jo då, nu har julmusiken dragit igång:

för i dag är det min födelsedag.  

Må vara att vi alla glömt den i turbulensen som varit denna höst, men här är den i alla fall. En vanlig morgon då jag vaknade klockan 5, låg och lyssnade på takdropp och blåsten som van runt knutarna fram till det var dags att kliva upp. En vanlig morgon då man lagt fram nyinköpta och hela fingervantar åt den äldre grabben och han hittade en massa lappar i dom som skulle klippas bort precis då taxin kom. Det var okej så chaffisen, ingen halka efter länsvägen utan bara en höstvåt vägbana så det är ingen brådska. En vanliga morgon med kaffe och rostat bröd som jag fixat själv till frukost.

Men i går kväll måste alla ha haft sitt undermedvetna i att det är ingen vanlig dag för jag fick sitta och titta på TV mellan 19:30 och 23:30 helt ostört. Den äldre grabben var trött efter förra nattens dåliga sömn och gjorde tidig kväll och övriga familjemedlemmar satt snällt bredvid och tittade på 3 avsnitt av Dr House, samt 2 avsnitt av Chernobyl som jag inte hunnit se när den var aktuell tidigare i år. Satt en kudde för ansiktet när dom visade akuta brännskador och fyllde i med samtidsrapporter åt den intresserade dottern som bara fanns med som en klädsam bebisbula på den tiden. På TV föll ett radioaktivt askregn över aningslösa åskådare och fick plötsligt det ljumma radioaktiva vårregn jag helt ovetande var ute och promenerade i ett par dagar efteråt att kännas banalt.

Och sedan tittade vi på klockan och såg att det var läggdags.

Vaknade som sagt var 5 och passade på att läsa e-post och tidningsrubriker, Kungen beundrar Greta (heh, nu ryker väl topplocket på hennes belackare igen) Ännu en försvunnen ung kvinna hittats död, antagligen mördad, ska detta aldrig ta slut?  Syster ett hade fått kontakt med en släkting från Oregon genom my heritage, fortsättning följer väl där..

Medlemserbjudande från Hemköp och rabatt på Lyko..

Och sedan var det dags att kliva upp.

Börjar med artrosen som slag till med ett nytt skov på morgonsidan med en låsning av höger bröstrygg som har gjort svinont hela dagen och där alvedon har gett minimal lindring. Inte min glamorösaste dag, med värmande omslag och en yllekofta utanpå allt för att sätta fart på cirkulationen. Och i morgon ska vi ha avstämmningsmöte för LSS-här. Tänkte städa upp lite i dag men därav blev intet. Har i alla fall hunnit baka lussekatter och kan bjuda på klassiskt adventsfika, och det händer ju inte varje dag. Och den äldre grabben har haft en bra dag igen. Gått hälsans stig i maklig takt och så hemlagad pizza till middag. Jag hade lite skinkrester och några ostkanter som blev dagens middag och den äldre grabben tackade inte nej. Och sedan så hittade han några julpaket och undrade a) vad det var för dag i dag och b )om det var godis i dom?  

Nej, det är inte julafton. Och det där stora paketet är till din bror, ännu en drake till hans samling. Den vill du inte ha. Och det där är inte godis utan en bauermössa med MoDo logga, my dear. En till dig och en till din bror.

Godiset köper vi för övrigt inte för än i sista minuten så det håller sig färskt.

Den äldre grabben samlar också, men det är röda bilar som är objekt. Det blir en brandbil och en gammal folkabuss i år.

Nyhetskoll:

https://www.svd.se/sd-gor-skolan-konservativ--med-statliga-internat

 Jag gick grundskolan mellan 1967-1976 och känner inte igen den skola som Jomshof påstår har existerat. Det låter som han tänker på något gammalt Brittisk internat, eller mina föräldrars fyrtiotal då skolaga var tillåten. Och allt fungerade inte ens då, minns att min mamma berättade om pojkarna från grannbyns terror av en stackars lärarinna, år 1944 eller 45 måste det ha varit. Och av det kan vi dra slutsatsen att någon idealskola utanför " det vänsterliberala skolexperimentet" aldrig existerat. Sedan kan man alltid analysera detta påstådda experiment och konstatera att det möjligen handlar om den alltid pågående sekulariseringen av samhället, du-reformen, förbud mot barnaga, ifrågasätta aukorieter för att ta några exempel.

Själv är jag av födsel och ohejdad vana motståndare av hinder och förbud att tänka fritt. och jag har aldrig kommit någonvart med nätets haters genom att försöka disiplinera dom. Däremot genom att ta dom på allvar, och ge dom en chans att uttrycka sig.

Själv har jag inte hunnit med att plocka fram ett åtgärdspaket för skolan, utan jag nöjer mig med att invända på grund av av vad jag vet om utanförskap och disciplin. Utanförskap föder ofta en känsla av vi och dom, och svårigheten är att nå fram utan att förstärka den känslan hos gruppen, du kan hota, du kan vädja och det enda du gör i deras ögon är att bekräfta ditt hopplösa fall. Om varför just segregation måste motverkas på ett tidigt stadium för konkreta resultat.

Dom lärare jag minns med glädje var just dom som brann för sina ämnen, som verkligen kunde inspirera och motivera.

Lärandets glädje och motivation, något jag alltid saknat i läroplanen.

Och givetvis kommer man inte att lycks nå alla, tyvärr. Men åtminstone flera än i dag.

Tack för att du/ni lyssnade.

CC/förespårkare för en skola för alla.

Och på spellistan just nu:

nu kom ordet jag tappade. Det är inte min dag i dag. Eller MoDos-2-0 förlust mot Almtuna, där man inte fick in sin vanliga överväxel. Eller ett fungerande försvarsspel. Vilket fick mig att muttra; ska vi förlora 12 matcher på raken nu?  

Lämnade dom sista minuterna och gick för att ta itu med disken. Den äldre grabben kom in i köket.

Här kommer jag och står och diskar..

Det råkade vara min replik.

Dottern; mamma är så knäckt av förlusten att hon vet inte vem hon är.  

Det var inte den äldre grabbens dag i dag heller, pratade med DV och dom meddelade att han är tröttare än vanligt och blev helt slut efter den raska promenad runt hälsans stig som han inte har problem med normalt. Måste ringa och be om en ny läkartid i morgon så han får kolla upp vad som fattas. Det enda jag kommer på är att han var förkyld och hade en envis hosta för någon månad sen, men den har ju försvunnit. Och i övrigt verkar han pigg, det är just vid ansträngning.Får pricka in det någonstans mellan genomförandeplansdags, LSS-uppföljningen, julfesten och kattens återbesök. I dag har vi i alla fall satt upp utegranen och klätt den med en ljusslinga som tonar ut i olika färger. Vi hinner inte om vi ska invänta visst datum utan tar det när det blir ett tomrum i agendan.

Läser i kontaktboken att humöret varit lite upp och ner, och så har man gått en för och en eftermiddagspromenad för att bli av med lite överskottsenergi. Bjuder på middag, panerad torskrygg och potatis. Gott!  Och efter maten blir det kontroll av köksskåpen och studie av den strukturella oreda som uppstår när det ligger en massa nästan tomma brödförpackningar överallt. Den äldre grabben vill bre mackor av allt för att återställa ordningen. Jag funderar på en strategi för att stoppa intag av ett 10-tal mackor. Under tiden har den äldre grabben hittat några potatisburgare i frysen, i ett öppet paket.

Och kroppsspråket; men hörni, vad jag tycker att ni är slarviga i det här huset.   Men man kan ju värma upp dom  

Jag får ett tankeblock  Stoppar potatisburgare i ugnen och passar på att förflytta brödpåsarna utom synhåll. Det bästa jag kan åstadkomma just nu. Och den äldre grabben har fortfarande humöret uppåt. Undrens tid är visst inte ännu förbi.

Helgen tillsammans med lillebror gick bra. Och i morgon ska vi göra ett nytt försök med korttidsboendet fram till fredag. Har inga förväntningar på hur det ska gå utan tar en dag i taget.

Sammanfattningsvis så har skutan vänt åt rätt håll redan och det var mera än vi hoppats på.

Dussinet full genom 3-1 mot Kristianstad, men dom får lägga på ett kol om dom ska ta Leksands rekordhållare med en segersvit på 14 matcher. Ingen promenadseger denna gång utan dom fick jobba sig svett för att hålla Kristianstadspelarna på avstånd. Och sen så blev Sverige klart för fotbolls-EM genom att slå Rumänien med 2-0. Nu är jag ju inte lika såld på fotboll som jag är på hockey men jag såg i alla fall den sista halvtimman.

Och grabbarna fungerade bra tillsammans. Notera den där andan där man känner dom så bra så man kan läsa sig till vad dom säger genom kroppsspråk och energi.

Den äldre grabben ville ut och åka bil.

Jag; Men andra perioden har just börjat.

Men åkej, en liten tur då.

Den äldre grabben söker på den yngste.

- Broder, vi ska ut och åka bil och ha kul!  

Broder är inte riktigt med på noterna, han tittar också på TV. Cartoon Network.

Den äldre grabben står kvar och gestikulerar oupphörligen sitt; kom igen då!

Jag och sambon; Låt honom vara, han vill inte åka bil.

Hann bara andas om det så kom den yngste rusande ut i hallen och hämtade skor och jacka.

Någonstans i bakgrunden blev det mål. Kristianstad förstås..

Tar en hastig till på TV;n. Nehej, det var MoDo.  

Och så iväg. Sambon kör denna gång.

Den äldre satt i framsätet och headbangade till musik och den yngste började skratta.

Länsväg 348 i den svarta novemberkvällen, jag kan den här sträckan i sömnen efter att ha kört den till och från jobbet i 30 års tid. En del mötande trafik på väg i till stan, några från en förfest och andra på väg till sin arbetsplats får man anta.

Stannade till vid en kvällsöppen kiosk. Den äldre grabben gillade inte att bilen stannade. Köpte ett par små nätpåser med chokladtomtar, en till den äldre grabben och en till den yngste. Nu blev alla glada igen. Själv blev jag sugen på en grillad med bröd men hade inte tid.

Hemma igen och hann se sista halvan av tredje perioden. Det hela avgjordes när kristiandstad spelade med sex man och tom målbur. En MoDo spelare mot tom kasse och en kristianstadspelare som slänger sig så målburen åker ur läge. Dömt som ett MoDo mål och väldigt surt för det gästande laget.

Den äldre grabben har nästan somnat och tackar nej till kvällsfika. Han var uppe kl 6 och har haft en lång dag. Den yngste vill titta på TV en stund till.

https://www.expressen.se/kvallsposten/dockor-i-snaror-pa-flera-orter-i-sydsverige/

utan panikattacken kom då jag tänkte på att nu ska allt stämma, den äldre grabben ska komma hem och äta middag, sedan ska vi åka och hämta yngste grabben och se till att dom trivs tillsammans hela helgen. Vad kan gå fel?

Och om rubriken så är det väl några som vädrat morgonluft i bakvattet av SD;s opinionsiffror som för närvarande största parti. Och enligt min åsikt så är dom inte över den berömda bäcken än och behöver således inte ropa hej.

Tror det var i september jag kommenterade opinionssiffrorna med att effekten av skjutningarna kommer nog inte att synas för än i nästa mätning (SIFO,s då som jag följer). Sedan så är det detta med webbundersökningar där man rekryterar direkt från webben och hur många aktiva som lägger sympatierna där och där.

Hur som helst så är det långt till nästa val och det kan svänga fort i opinionsmätningarna, nästan lika fort som i hockey. MoDo-Kristianstad i kväll och jag hoppas kunna få titta med ett öga åtminstone.