efter 5 perioder och en så tät och intensiv match att man knappt kunde andas så vann vi med 4-3 till sist. Björklöven ägde första och lite av andra perioden så uddamålsförlusten måste känts surt för dom, men sånt händer. Noterar annars att det intensiva tempot mattades av i förlängningsperioderna för båda lagen och det säger jag inget om. Undrade snarare hur dom orkade. I nyhetskollen noteras att dom första fallen av coronavirus har drabbat länet, det handlade visst om en familj som klokt nog isolerat sig själva.

Ingen anledning till panik med andra ord.

Yngste grabben blev inlag på sjukhuset i söndags med diagnos lunginflammation och jag har varit inskriven tillsammans med honom som peronlig assistent och teckenspråkstolk. Hög feber strax över 40, dålig syresättning och dessutom astman som drog igång gjorde att han inte orkade framföra några hälsningar. Han gjorde som vi andra med den sjukdomen, låg med dropp, där det dessutom droppade in antibiotika och alvedon, sov, tog en tugga mat, drack svartvinbärssaft med sugrör, sov igen, hade jobbiga vakna nätter med aningsproblem och inhalerade luftrörsutvidagande. Dessutom så togs en massa infektionsprover och det innebär nålar och stick. Till sist hittade dom boven mycoplasma pneumoniae och kunde sätta in rätt antibiotika. Läste på och såg att lunginflammation drabbar bara 10% av smittade, resten får envisa förkylningssymtom.Och så var det överbeläggning på avdelningen i veckan, vi delade på en ensamsal från dag två då trycket från akuten blev för stort, och på den vägen var det hela tiden. Patienter flyttade och for och bytte rum med varandra. Men i eftermiddag så fick han i alla fall åka tillbaka till boendet. Inte riktigt kry ännu, lite dålig syresättning, och eftermiddagstemp på 38 grader, men inte så dålig så att han behöver sjukhusvård löd bedömningen. Och det tackade den yngste för, äntligen få komma hem till sin trygga, välkända miljö! Själv tröstar jag mig med att blir det en försämring så är det max 10 minuters restid in till sjukhuset. Och personalen lovade att ta väl han dom honom.

Personligt drama på nyhetskollen; En av svågrarna som reser utomlands i sitt jobb skulle varit med på planet som kraschade i Turkiet, men arbetslaget hade ångrat sig och tagit ett plan som gick en timma tidigare.

Ett par kallsvettiga timmar förflöt då syrran inte fick tag i honom på mobilen, men till sist svarade han.

När man blir euforisk av lättnad.

och ägnade mig åt Tunnelbanan, Vägens hjältar och Förlossningsklinik Norge i den ordningen (kanal 5).

Om tunnelbanan har jag bara en sak att anmärka på från gårdagens avsnitt och det var lite oklart beskrivna symtom som den drabbade själv bedömde som panikångest och vakternas bedömning ev stroke.( Det var en man som fallit ihop utanför tåget)  Jag skulle bedömt som en hjärtinfarkt med ledning av ont i revbenen, armarna och andningsproblem. Men dom gjorde helt korrekt som larmade ambulans då bara läkarna på akuten kan ställa säker diagnos.

Om vägens hjältar, bärgarna i den intensiva Stockholmstrafiken så är det bara för en norrlänning, van vid en helt annan trafikintensitet  att hålla i sig och hänga med.

Och förlossningsklinik Norge, där kvidande, skrikande mammor under förlossningsarbete får en att utbrista; herregud, nu minns jag hur det kändes!   Den där glömskan som slår till fort hos en omföderska, gjorde den inte det så skulle det nog bara födas ett barn per kvinna. Minnesvärt i går; en jättego storebror i 3-årsåldern, som pussade och kramade den nya familjemedlemmen och kramade sin stackars mamma som hade ett sår på magen där dom plockat ut bebisen i ett akutsnitt.  

Annars är väl den stora snackisen just nu, vem i helsicke är det som ränner runt och placerar sprängladdningar runt halva landet?  

Hörde något om en ev MC-gänguppgörelse i Norrköping på nyheterna i dag, men sammanlagt så vet man inget. Ser inget mönster i att det ska handla om knarkuppgörelser i halva landet nästan samtidigt. Mitt bidrag till spekulationerna.

Börjar med artrosen som slag till med ett nytt skov på morgonsidan med en låsning av höger bröstrygg som har gjort svinont hela dagen och där alvedon har gett minimal lindring. Inte min glamorösaste dag, med värmande omslag och en yllekofta utanpå allt för att sätta fart på cirkulationen. Och i morgon ska vi ha avstämmningsmöte för LSS-här. Tänkte städa upp lite i dag men därav blev intet. Har i alla fall hunnit baka lussekatter och kan bjuda på klassiskt adventsfika, och det händer ju inte varje dag. Och den äldre grabben har haft en bra dag igen. Gått hälsans stig i maklig takt och så hemlagad pizza till middag. Jag hade lite skinkrester och några ostkanter som blev dagens middag och den äldre grabben tackade inte nej. Och sedan så hittade han några julpaket och undrade a) vad det var för dag i dag och b )om det var godis i dom?  

Nej, det är inte julafton. Och det där stora paketet är till din bror, ännu en drake till hans samling. Den vill du inte ha. Och det där är inte godis utan en bauermössa med MoDo logga, my dear. En till dig och en till din bror.

Godiset köper vi för övrigt inte för än i sista minuten så det håller sig färskt.

Den äldre grabben samlar också, men det är röda bilar som är objekt. Det blir en brandbil och en gammal folkabuss i år.

Nyhetskoll:

https://www.svd.se/sd-gor-skolan-konservativ--med-statliga-internat

 Jag gick grundskolan mellan 1967-1976 och känner inte igen den skola som Jomshof påstår har existerat. Det låter som han tänker på något gammalt Brittisk internat, eller mina föräldrars fyrtiotal då skolaga var tillåten. Och allt fungerade inte ens då, minns att min mamma berättade om pojkarna från grannbyns terror av en stackars lärarinna, år 1944 eller 45 måste det ha varit. Och av det kan vi dra slutsatsen att någon idealskola utanför " det vänsterliberala skolexperimentet" aldrig existerat. Sedan kan man alltid analysera detta påstådda experiment och konstatera att det möjligen handlar om den alltid pågående sekulariseringen av samhället, du-reformen, förbud mot barnaga, ifrågasätta aukorieter för att ta några exempel.

Själv är jag av födsel och ohejdad vana motståndare av hinder och förbud att tänka fritt. och jag har aldrig kommit någonvart med nätets haters genom att försöka disiplinera dom. Däremot genom att ta dom på allvar, och ge dom en chans att uttrycka sig.

Själv har jag inte hunnit med att plocka fram ett åtgärdspaket för skolan, utan jag nöjer mig med att invända på grund av av vad jag vet om utanförskap och disciplin. Utanförskap föder ofta en känsla av vi och dom, och svårigheten är att nå fram utan att förstärka den känslan hos gruppen, du kan hota, du kan vädja och det enda du gör i deras ögon är att bekräfta ditt hopplösa fall. Om varför just segregation måste motverkas på ett tidigt stadium för konkreta resultat.

Dom lärare jag minns med glädje var just dom som brann för sina ämnen, som verkligen kunde inspirera och motivera.

Lärandets glädje och motivation, något jag alltid saknat i läroplanen.

Och givetvis kommer man inte att lycks nå alla, tyvärr. Men åtminstone flera än i dag.

Tack för att du/ni lyssnade.

CC/förespårkare för en skola för alla.

Och på spellistan just nu:

https://www.expressen.se/kvallsposten/dockor-i-snaror-pa-flera-orter-i-sydsverige/

utan panikattacken kom då jag tänkte på att nu ska allt stämma, den äldre grabben ska komma hem och äta middag, sedan ska vi åka och hämta yngste grabben och se till att dom trivs tillsammans hela helgen. Vad kan gå fel?

Och om rubriken så är det väl några som vädrat morgonluft i bakvattet av SD;s opinionsiffror som för närvarande största parti. Och enligt min åsikt så är dom inte över den berömda bäcken än och behöver således inte ropa hej.

Tror det var i september jag kommenterade opinionssiffrorna med att effekten av skjutningarna kommer nog inte att synas för än i nästa mätning (SIFO,s då som jag följer). Sedan så är det detta med webbundersökningar där man rekryterar direkt från webben och hur många aktiva som lägger sympatierna där och där.

Hur som helst så är det långt till nästa val och det kan svänga fort i opinionsmätningarna, nästan lika fort som i hockey. MoDo-Kristianstad i kväll och jag hoppas kunna få titta med ett öga åtminstone.

https://www.allehanda.se/artikel/stor-oro-infor-privatiseringen-av-assistans-erik-fran-o-vik-kan-bli-av-med-sina-vardare-hela-hans-liv-kan-bli-kaos

Det är just detta att välkänd personal kanske inte tar erbjudanet om att följa med till en ny arbetsgivare utan helt enkelt slutar. Och det innebär katastrof för Erik och många andra i hans sits. Tänk dig att du inte vet vad som ska hända nästa minut, du har ingen klocka och dom som äntligen lärt sig vad du menar bara försvann *poff, borta* Istället står där några nya som bara uttrycker uh, va? Du vet inte var dom försvann eller att dom nya kommer att kunna förstå lite mera så småningom.

Nu vet jag inget om Eriks assistenters planer, men jag har hört andra som redan börjat se sig om efter nya kommunala jobb. Det här är nämligen inte dagsfärska nyheter för oss utan vi har vetat om det sedan Maj/Juni då vi fick första förvarningen. Och att organisationen ska "ordna så det blir så bra som möjligt för brukarna". Men för dom flesta så räcker inte "så bra som möjligt" utan man kräver en oföränderlig tillvaro för att fungera, därför att ens funktionshinder består i oförmågan att tolka som omvärld. Det är då den del blir utåtagerande. Av ren frustration.

Och vad som händer med anhörigvårdarna vet vi inte heller förstås. Dom ska skynda på det hela, enda besked vi fått.

Men nu kan dom ju inte slänga ut den äldre grabben ur hans eget hem. Eller panikflytta honom till ett boende som inte finns. Han står nämligen i bostadskön och är i likhet med Erik extremt känslig för förändringar och röriga miljöer och är därmed lite svårplacerad. Och vad vi menar med rörig miljö är inte den äldre grabbens definition utan sju-åtta personer kallar han en stor och ohanterlig folksamling.

Och han har som sagt redan fått problem med stora folksamlingar och är en aning ur form just nu. Plus att brorsans flytt hemifrån har påverkat givetvis. Men vi jobbar på att "ordna allt till det bästa" genom att strikt hålla på gamla trygga rutuiner både hemma och på DV.

Och vad som händer sedan kan vi bara vänta och se.

Och hoppas att allt går vägen för både honom, Erik och alla andra som kommer att drabbas.

på grund av nedskärningar i välfärden och toksparande kommuner som en av dom familjer som tar konsekvensen.

Äldste grabben har ju som sagt var autism, är hyperkänslig för både förändringar och röriga miljöer och nu har dom utökat grupperna både på DV och korttidsboendet, vilket märks på en icke helt glad och harmonisk grabb. Och emellanåt så blir det rätt så turbulent. Men det var inte det jag tänkte blogga om, hinner nog för övrigt inte blogga om det alls då det är fullt upp. Ett stort minus till omfördelningen mellan kommuner i vart fall, vår kommun som inte är den befolkningstätaste och rikaste ska alltså betala till någon som påstås ha ännu sämre ställt.  Sant i alla fall är att det behövs satsning på en massa områden för att få folk på fötter och allt att gå runt, både inom integration och rehab för långtidssjukskrivna, framför allt inom området psykisk ohälsa. Satsning på utbildning kompletterat med språkkunskap för den som behöver. Som en passus så fick vi läsa engelska med medicinsk terminologi under min usk utbildning.

Annars så hann jag inte engagera mig så djupt. Dom ska hålla sig till ämnet med argument och motargument. Kommer att spricka inom 3, 2, 1, men lycka till. 

Poängsätter bara framträdande utan åsikter här; Stefan Löfven(S) var mest övertygande i klimatdebatten och Nyamko Sabuni(L) gjorde bra ifrån sig inom välfärdsfrågan och  Annie Lööf (C) vinner alltid på sin pondus. Nådde inte ända fram gjorde Ulf Kristersson(M), Per Bolund (MP) Jonas Sjöstedt(V), och Jimmie Åkesson(SD). Ingen av dom lyckades få in dom riktigt vassa eller övertygande replikerna. Inte ens Åkessons avskedsreplik till Per Bolund om att det där har ni själva skapat gick hem. Att det bara beaktas vissa nationaliteter.. Vad ska man tro om detta?

För övrigt så orkar jag inte hålla på någon som läget ser ut just nu. Känner försiktigt på bulan i skallen som jag fick under turbulensen tidigare i dag och tänker att man får väl ordna upp det själv till det bästa medan man väntar på Godot.

Ett stilistiskt konstverk.

https://www.dn.se/kultur-noje/om-kvallen-i-en-sidenkatedral/

Sara Danius

Sov i ro.