matkontot har krympt betydligt senste månaderna. Går väl till så att man planerar noggrannare och har inget utrymme för spontaninköp. Man försöker att undvika att vara ute bland folk så långt som möjligt och det gör att det blir färre resor till affären.

Vad vi gör med överskottet? Sätter in det på buffertkontot tillsammans med årets skatteåterbäring, med tanke på att man vet aldrig hur ens privatekonomi påverkas i förlängningen av omvälvningarna i samhällsekonomin.

Förutom att reflektera över detta så har jag skolat om gurkplantorna för första gången i dag, dom tar sig fint och brukar växa snabbt så dom hinner nog komma upp i tid, men värre är det med körsbärstomaterna.

Började vända jorden i pallkragen också och upptäckte att tjälen fortfarande sitter kvar på den under halvan. Funderar på att bara så broccoli i den i år. Noterat förra årets skörd; hur mycket gräslök och bladpersilja som helst, plocksalladen räckte till två omgångar men bondbönorna och salladslöken blev ett misslyckande. Dom första ville inte riktigt börja gro riktigt och den andra kom upp i små tunna strån utan lök. Broccoli har jag satt en testplanta av och den såg ut att trivas, men dom tar stort utrymme och pallkragen är liten.

Avslutar med bilder från snösmältningen.

Saknade hettan från ett flammande valborgsbål, människorna och småpratet runtomkring, sången, musiken och vårtalet.

Gjorde i går; tittade på Valborgskonsert på Svt, proffsig skönsång med lite utvidgad repetoar från två proffsiga körer i Vallda Sandös natursköna omgivningar, fint men inte samma sak som nere vid fritidshuset trot allt. Maratonpratade med släkt och vänner via messenger, vilket vi kanske borde göra oftare. Vanligtvis är vi ju upptagna på var sina håll irl den här tiden.

Och så käkade jag lite pan pizza tillsammans med den äldre grabben innan han gjorde kväll. Han hade nämligen haft en lång dag med kontroll hos tandhygienisten kl 8 och så vaken och väntat 3 timmar innan dess. Gick bra, ingen tandsten denna gång. Avslutade kvällen med att titta på en film med apokalyptiskt tema och konstaterar att verkligheten ännu inte hunnit i kapp även om man stänger in sig och biter på naglarna. Lämnade en liten portion potatischips framme som överraskning till den äldre grabben och den blev hittad och uppäten vid 4-tiden på morgonen.

Slapp morgon med TV och första Maj tal, någon jag aldrig varit med på irl men nu måste man ju se nyheten när det sänds på TV utan åskådare. Började med Stefan Löfven som lämnade partiledarollen och gick in som statsministern till folket i kristider. Håll ut, håll avstånd och håll ihop var budskapet. LO-chefen Karl Petter Thorwaldsson höl däremot ett tal för sina medlemmars räkning som ingen hört maken till sedan August Palms tid. Och om det får ni läsare tycka vad ni vill, men faktum är att en massa medlemmar från framför allt kommunal men även andra förbund står i skottgluggen för smittan.

Stänger TV,n och undrar om vi ska hitta på något, en fikautflykt kanske? Vädret säger nej, det är isande vårkallt och regnmoln börjar torna upp sig över bergen.

Tittar på inlägg för sex år sedan; pamp har börjat skolan, vill lära sig om universums uppkomst, blivit storfiskare som sin far och kan helt själv, momentet grilla fisken över öppen eld är på gång. Och så kallas han Hampus numera.

ska jag aldrig mera ta fram en fickflaska handsprit och gnida in händerna med utanför entren till livsmedelsbutiker och inte oroa mig för att dra hem smitta till högriskgrabbarna, sambon och den yngste. Aldrig ska jag läsa beskrivningar om hur det går till på IVA, och fundera på hur stora chanser jag har att komma levande ut på andra sidan. Bara uti fall att.

Och inte gå omvägar runt andra människor som är ute på promenad. Och så ska jag fylla kalendern med noteringar om valborgsfirande, midsommarfirande, sjunde i sjunde klockan 7 och Åsele marknad. Dom där bladen som står tomma i år.

Ett besök hos frissan ska också fyllas i, håret är för långt, för risigt och topparn behövde klippas precis när smittan nått Sverige. Och bjuda syrrorna på middag, länge sedan vi sågs. Två har startat nya liv och en har två härliga ungar som man vill återse. Och sluta titta på aktuellt och rapport slaviskt och sluta att uppdatera sig om nya sjukdomsfall. Den dag det står en nolla i protokollet.

Men innan dess ska jag meddela korttidsboendet att jag inte har några speciella önskemål för dygnen i juli. Bara att dom slås ihop till en sammanhängande period.

Och tänka på mina föräldrar som levde innan poliovaccinets tid. Den fruktade barnförlamningen där man antingen dog eller blev svårt rörelsehindrad. Dom var rädda på den tiden också. Två familjer som inte blev sjuka, men mamma fick senare asiaten när den pandemin gick. Minns att hon berättade att hon trodde hon skulle dö.

Själv fick jag Hong Kong flunsan som barn. Jag var åtta år och det var en snart julafton och det enda som störde var att det inte skulle bli någon julafton med kusinerna hos mormor och morfar detta år.

Svininfluensan minns jag också. Hela familjen stod i kö två timmar för att få sitt vaccin och som av ett under protesterade inte grabbarna.

Och i morgon ska jag och den äldre grabben plocka fram ett litet bord och ett par stolar ur förrådet med trädgårdsmöbler. Dom ska stå vid söderväggen där snön tinat bort och stolarna ska kläs med tjocka filtar och fårskinn.

Och sedan ska den äldre grabben meddela att han tröttnat på att vara ute och tänker fika inomhus.

Någonstans är allt som vanligt.

inom omsorg och äldreomsorg presenterades på dagens pressträff med FHM och Socialstyrelsen 

föutom kunskap om smittskydd runt covid 19 innehöll den lite baskunskaper i vård och omsorg, sådant som kan vara bra att kunna, även om vård i livets slutskede.

Och alla var välkomna att söka, det behövs vikarier nu när personal måste ur tjänst vid minsta sjukdomssymtom.

En bra introduktion vars främsta syfte är att minska smittspridning inom främst äldreomsorgen som är värst utsatt, men den låter även som en bra inkörsport för den som tycker det här är vad jag vill arbeta med i resten av mitt liv. Eller om man nu inte stannar där utan vidareutbildar sig till undersköterska, sjuksköterska eller t o m läkare. Finns även en väg där man utbildar sig till socionom och kan få jobb som bl a boendechef eller biståndshandläggare.

Började själv med ett 3 månader lång introduktionskurs 1977 och fortsatte med omväxlande gymnasiestudier till undersköterska och semestervikariat som vårdbiträde. Och sedan kommer den praktiska fortsättningskursen möten med människor där man lär sig något nytt av våra äldre och äldreäldre för varje dag. Den mest givande delen av alla.

Långfredag

På väg från korttidsboendet

På väg från sin lägenhet

Och så dagens önskemiddag

Käkar hemma i tidens teckan

Neeej 1: Det är fler som är fullständigt chockad, först tappar vi nästan hela laget och avslutningsvis så; tadaaa..

nästa säsong kändes långt borta på grund av viruseländet som ingen vet vart det slutar och nu känns den ännu mer avlägsen.

Neej 2: Inte det det också, den enda friska fläkt som fanns i denna presidentvalskampanj kastar in handduken

svårt att ta sig fram som demokratisk socialist i ett i grunden konservativt land, men Bernie ger inte upp helt utan tänker fortsätta att vara med och påverka på ett annat plan.

Coronanytt är alltid neeej, men en positiv nyhet är att kurvan börjar plana ut i Stockholm som varit hårt drabbat.

Den dåliga nyheten är att stormen börjar dra in i mitt län. Iofs väntat, men inte roligare att se kraftigt ökade sjuk och dödstal för det.

Goda nyheter på det personliga planet är att det yngste har kontrollröntgat lungorna efter lunginflammationen i början av februari och allt var helt okej.

Fick prata lite med honom själv också och han ska komma hem på långfredag. Och så ska vi köpa hamburgare, ta hem och äta till långfredagsmiddag.  

Och så ska vi hämta brorsan på korttidsboendet för det går inga skjutsar helger och röda dagar. (min replik)

Och innan dess försöker jag få till lite påskstämning för grabbarnas räkning; torka golv och damma så inte allergikern reagerar, och så pynta lite. Har inte så mycket påskpynt men häxorna är överrepresenterade av någon anledning. Dom hänger och står lite överallt i huset nu.

Äntligen Fredag...ingen som förlorat eller oroar sig för svårt sjuka anhöriga, mist jobbet, oroar sig för sig själv eller anhöriga i riskgrupp, gått av ett pass i akutvården, ser sina livsverk i form av småföretag slås i spillror eller ens den som följer nyhetsrapporteringen tycker att det finns anledning att hurra. Och likadant är det här. Man kan glädjas över dom små sakerna som; hittat 3 dl handsprit som stått och skräpat sedan en utlandsresa för evigheter sedan, att sambon som är i en högriskgrupp håller sig inne frivilligt, att hitta en 15-pack tulpaner i blandade färger till rimligt pris.  Och att den äldre grabben kommer hem och skiner som en sol.

Sedan kan man stå lamslagen och se hur MoDos hela spelartrupp håller på att försvinna via värvningar. En bagatell för många men inte för idrottsförening och supportrar som sett hur man kämpat i 3 säsonger för att ta sig tillbaka till SHL. Sååå nära och så händer detta och man får börja om från noll.

Dystert är det också när man kan och vill ut och göra nytta om det krisar i vården och så tillhör man den grupp som gör mest nytta genom att hålla sig undan.  Fick mig att tänka på historien om mammas moster Elin som arbetade på ett sanatorium under TBC-perioden på tidigt 30-tal. Hon blev smittad på sin arbetsplats och dog  23 år ung. Likheten med dagens situation.

Och så lyssna på dagens pressträff med FHM andra myndigheter och konstatera att dom ser ut att kämpa på så gott dom kan med ett virus som är nytt för all världens expertis och dom har naturligt nog inte alla svar på plats.

Hur smittan kommit in i äldreomsorgen var också frågan för dagen. Och som jag sa tidigare så ser det ut att vara svårt att hålla den på avstånd trots säkerhetsåtgärder. Personal insjuknar inte på morgonen utan under sitt arbetspass, boende som tar taxi eller färdtjänst till frissan eller till sin läkare. Man får nämligen inte låsa in människor på sina boenden i det här landet utan man kan bara rekommendera. Säkert inte hela förklaringen men en del av den.

Isigt och underhalt nere vid sjön och inga sångsvanar på gång än, men det var skönt med lite frisk luft.

Januari; Den äldre grabben mådde dåligt och behövde all vår vakna tid och lite till. Februari; Yngste grabben på sjukhus med en tuff lunginflammation, inlagd tillsammans med honom. Jag och dottern sjuka, får antibiotika.Fem dagar senare; jag sjuk i lunginflammation, får antibiotika i 7 dagar. Och så blir den äldre grabben sjuk med karantänstid och antibiotika i 10 dagar och så två symtomfria dagar efteråt. Men idag var alla pigga i alla fall.

Och besked om hur det blir för grabbarna har kommit i dag. Delade grupper så några få går till sin sin dagliga verksamhet som vanligt och resten stannar hemma. Den äldre grabben fortsätter sina vanliga rutiner och den yngste är hemma på sitt LSS-boende tills vidare. Känns som en lättnad för den äldre grabben som nyligen landat efter en turbulent tid på grund av ändrade rutiner att det inte börjar om med ett nytt kaos. Och den yngste trivs på sitt LSS-boende och är lika nöjd med att vara hemma i sin lägenhet som på DV.