40 607 Likes och 218 230 Delningar

Ett budskap som berör och dom flesta av oss någon gång velat köra ner i halsen på vår nästa.

http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/dags-att-ga-hem-nu-fredrik-reinfeldt/

Att läsa genom andra kan det ge något?

Förmodligen en hint om bokens ingress och andras läsupplevelser och analys. En hint om att boken författdes av en kille i nattmössan beundrad av en snarkande ungmoderat utan mera vidgad livserfarenhet.   Han däruppe som ser lite yrvaken ut numera och meddelar att med facit i hand gick det här inte så bra.   Nej, det gick inte så bra, ut tittar bara människor som fötts eller blivit ofrivilligt sjuka och arbetslösa. Dom flesta har tittat ut från en bostadslös tillvaro där dom skulle känna sina överlevnadsinstinkter vakna och skaffa sig ett jobb.. Andra har tittat ut med Cancer under behandlig, tredje gradens KOL, kroniska värksjukdomar och allt som kallas en invaliditetsgrad av alla, speciellt dom delar av läkarkåren som inte är köpta som FK-läkare. Förr fick man förtidspenison och du Fredrik, som medlem i LO;s lägre inkomstklasser kan jag försäkra dig om något, ingen jag känner eller mött har strävat efter att bli förtidpensionerad. Det handlar om människor som inte hänger på fysiskt och det känns som den sista spiken i kistan. Jodå, det är dagsens sanning i mina kvarter. Och att födas funktionshindrad, är att i DS metafor talat  inte KUNNA springa för att få sin förbannade läskeblask. Fredrik, antingen är du en iskall jävla cyniker eller också ligger du och sover i din egen lilla bubbla. Eller också har du bara träffat funktionshindrade och konstaterat att dom inget hellre vill än att vara produktiva och en del av systemet, för det råkar vara människans inneboende drivkraft. Men någon beslagtog tog deras rullstolar och ledsagare och förklarade att man måste lära sig att vara ute och gå.

Snälla Fredrik, det fungerar inte så. Många av oss i det numera skattesubventionerade mellanskiktet har reagerat som du förutspått, gett anhöriga och vänner på väg mot ruinens brant stöd och en hjälpande hand för att hålla sig flytande, ekonomiskt, främst ekonomiskt eftersom det är det första som havererar vid sjukdom. (Vissa av oss har även arbetat ideellt och donerat små bidrag till behövande barnfamiljer, åldrigar och sjuka.) Människor från psykiatrin som behövde rehab för att återgå till arbetslivet fick ingen rehab och sedan så monterades all psykiatriskt vård ner. Och vi fick pengar över till charterresor, märkeskläder och små fåniga flaskor kändisvin. Många av oss protesterade och menade på att vi hellre hade gett pengarna till dom stackars jävlarna som tvingas bo på gatan, dom mindre lyckligt lottade som inte har släkt och vänner inom den ekonomiska överflödssektorn. Du förstår, någon annan betalar min småborgeliga nyrika tillvaro - DOM. Däremot kan både ROT och RUT användas på ett vettigt sätt, nämligen som ett led i utökad hemtjänst för åldringar som vill bo kvar hemma så länge dom kan, det skaffar också arbetstillfällen på allservicefirmorna.

Jag har visserligen inget emot att leva i en myspysig småborgelig bekymmerslös tillvaro men mitt civila ansvarstagande förbjuder mig att vältra mig i meningslöst överflöd på någon annans bekostnad. Jag är för ansvarstagande för att se hur skolresultaten sjunker i en nedåtgående kurva interationellt sett och vård och omsorg avskaffas, och kvar blir inte en väl fungerande stat utan en skamfläck. Så du hade väl en poäng där. Ja tror inte på dina mirakel Fredrik utan jag tror på hjälp till självhjälp. Och jag tror inte att du står i en klass över oss andra där du sprang fortast på tid helt frivilligt. Jag råkar veta att utan oss andra hade dina framgångar och rikedomar inte varit möjliga. Vi är alla en del av systemet och produktionen, pinsamt beroende av varandra utan undantag. Och nu FR är det din tur att hugga i och dra ett tag.

Mörka höstnätter sätter fart på fantasin. Väktaren i trädgården.

Vet inte hur många försök jag gjort i hur många akvarier och dom har bara försvunnit  men nu ser dom ut att trivs optimalt i hundralitersburken. Vid förra försöken har dom något i ett sällskapsakvarium svårplacerade tetrorna antingen blivit mat för större fisk, haft för litet stimutrymme eller blivit störda av stimmade guppys (som för övrigt inte stimmar, dom irrar runt överallt) Men nu har jag hittat det; 100 liter vatten i en rektangulär standardburk och så ett stim neoner, en ensam kampfiskhane och ett par ancistrusar som lever på olika skikt, mellan, översta och bottenskiktet och  därmed stör dom inte varandra. (Har fortfarande några guppys kvar under avveckling, ynglen käkas stadigt upp)

Inredning: Fortfarande samma mörkgröna grus som jag haft sedan uppstarten för 10 år sedan, tätt planterat med icke ljuskrävande lågväxande anubias och javamossa. Neontetran ser ut att må bra i en lite mörkare miljö så det blev ett ordinärt lysrör, kan inte luxtalet men det liknar svagare dagsljus. Innerfilter Eheim, en lite äldre modell men liknar nuvarande Eheim Pickup 160. För extra renhållning, Malaysiska sandsnäckor som är faktiskt rätt dekorativa om man lyckas hålla förkningstakten under kontroll.

Dekorationer; Mest ihåliga plastprylar som kamoflerats med växter för ancistrusarnas räkning och så javamossa som får växa på höjden, det brukar kampfiskhanarna gilla. Nattbelysning: Hydor LED-belysning i rött som inte ser ut att störa fiskarnas dygnsrytm.

Utfodering och foder: Torrfoder; Betta Tropical specialfoder för kampfisken och Tetra rubin allroundfoder 1 gång dagligen, under lärdomen det är lättare att övermata sina fiskar än att svälta ihjäl dom. För ancistrusarna Hikari Algaewafers till natten. Firrarna har också en matfri dag någon gång per vecka då dom får söka föda på egen hand.

Bild: kommer senare.

angående om man ska raka sig eller spara ut helskägg. Inte jag alltså utan den äldre grabben som hade en dust med farsgubben som bestämt att nu blir det inget helskägg, ett sånt måste man frisera och sköta noga. Den äldre grabben blev arg,   nej, rasande   vilket ignorerades med resultatet att han gick bärsärkagång, och ute på gatan kom taxin...

Lyckades i alla fall få honom att lugna ner sig och han kom ut till taxin till sist, exakt på dom tio minuter som chuffören hade tillgodo. Avstod från den vanliga konflikten jag brukar ha med sambon angående så här säger instruktionsboken från pedagogiska instituet nåt vs fingertoppskänsla (min), 25-årsdagen på vårt livslånga partnerskap idag, firas endast på detta sätt.    Måste ringa DV så snart dom börjar droppa in och berätta för givetvis hade jag hunnit kvittra en braaaa morgon  i kontkatboken och hann inte göra något tillägg.  Och nu ser jag ut så här:   Man vill sä gärna vara kompis med sina barn och krama dom hej då, vi ses i kväll, men det går inte alltid som man tänkt.