Dottern vet inte hur hon bar sig åt men plötsligt så var hennes dator igång och ansluten till nätverket igen. Hon antar att det måste vara microchipet som hon fick i dagens vaccindos som gjorde det. Nädå, hon skoja bara  

Och så passade vi på att göra en liten utflykt efter vaccineringen.

Ett stopp vid hälsans stig.

Och sedan så gick vi hit:

Jodå, jag gjorde några fynd:

När vi kom hem åskade det och det mullrade på runt bergen hela eftermiddagen:

Ringde syster ett och var på bra humör efter första cytostatikabehandlingen som gått bra och jättetumören jabba the hutt som krympts med kortisonbehandling. Hon var trött och slut men slapp illamåendet och sedan kom någon personal in i rummet och hon skulle återkomma. Hon återkom lite senare och var helt förtvivlad, hon hade blivit korridorpatient hastigt och lustigt för en patient behövde isoleras och alla salar var upptagna.

Med ett lysrör ovanför huvudet och ett larm som pep oavbrutet gick förhoppningarna om hennes första natts någorlunda hyfsade söm på tre veckor förlorade.  Nu var det inte den stackars personalens fel, dom går på knäna överbelastade utan den vanvettigt omstrukturerade vården i länet. Lägg ner i Sollefteå, lägg ner i Ö-vik och skicka alla till Sundsvall där platser och personal inte räcker till.  Nu är jag ingen expert på det här området men skulle tro att behandling kan utföras i Sundsvall och eftervården på närmaste sjukhus medicinavdelning. Och en guldstjärna till den personal som fixade så hon fick sova i ett behandlingsrum avslutningsvis. Visserligen sprang dom ut och in och hämtade prylar dom behövde men det var åtminstone mörkt i rummet hälsar hon.