Lista:

• Igentäppt näsa
• Värkande käkhålor
• Feber
• Värk i lederna
• Förlorat luktsinne
• Feberfri
• Luktsinnet börjar återvända så smått
• Grusiga irriterade ögon
• Feber

Och så kan det går runt i cirklar ett tag om jag förstått det rätt.

Men det har i alla fall ordnat sig för den äldre grabben som fick en eget tillfälligt boende med dygnet runt assistans tills vi ser åt vilket håll det tar vägen. Han har varit ensam på sitt korttidsboende till i dag då fler gäster skulle anlända och då måste han flytta på grund av smittorisken som hushållsnära kontakt till mig.

Och vi vet inte hur det förhåller sig, han kan ju vara smittbärare, ja till och med vår patient zero.

Vi har i alla fall en av begravningsgästerna som testats negativit så jag börjar nästan misstänka..

Men än så länge såg han visst okej ut i allmäntillståndet tackolov.

Fick svar som visade på att jag har covid-19 kl 17:30 i kväll, sådär mitt i matlagningen. Loggade in läste svaret som inte var vad jag trodde, ringde runt till alla jag träffat (ett fåtal tackolov), och så försökte jag ordna för den äldre grabben vilket var lättare sagt än gjort. Han får inte vara kvar på korttidsboendet för det kommer fler brukare dit i morgon eftermiddag (han är ensam just nu) och ordinarie handikappskjuts kräver negativt covidtest innan man får åka med. Jag kan inte hämta, jag ska ju vara isolerad i 3-4 dagar till. Herregud, vilken röra   Vi kom i alla fall så långt att en personal med genomgången covid och med antikroppar försedd skulle komma till honom i morgon bitti och har vi tur får hon låna en tjänstebil och köra hem honom. Och om jag får någon vikarie i hemmet återstår att se.

Nu vet man ju inte heller hur läget är för den äldre grabben, han kan ju vara smittbärare utan symtom, eller med vaga symtom som han inte kan berätta om.

Hade det inte varit för det förlorade luktsinnet så skulle jag gissat på en vanlig förkylning. Och ändå tillhör jag en riskgrupp som skulle blivit jättesjuk. Oberäknelig sjukdom det här.

Eller också är det den där teorin om att vissa blodgrupper drabbas lindrigare (jag är RH 0- ) som slagit in.

Hur som helst så hoppas jag att det där jäkla viruset stannar i näsan.

Kunde ju blivit bjuden på en bättre välkomstdrink än den här:

Välkommen till Bredbyn, Apoteket Myrten för uthämtning av provtagningsmaterial för egentest i hemmet. Efter utfört prov skall provmaterialet lämnas in till oss igen för vidare transport till laboratoriet.

Inlämning av prov skall ske så snart som möjligt efter att provtagning genomförts.

OBS! För att minimera risk för smittspridning skall både utlämning och inlämning av prov utföras av symptomfritt ombud som kan visa upp legitimation både för sig själv och för den provet gäller.

• Ut- och inlämningsställe: Bredbyn, Apoteket Myrten

Status; Har inget luktsinne, det svider i näsan och bihålorna och känner mig allmänt trött och orkeslös. Men är i alla fall feberfri i dag.

Provtagning i eftermiddag och sedan får vi se vad det visar. Och kommunen har börjat kartlägga alla mina vikarier som ska vara ur tjänst tills klartecken kommer i form av ett negativt test för mig eller för dom själva i om det blir positivt.

Har hittat en till med symtom, en av begravningsgästerna, men samtidigt mår hen dåligt av en nytillkommen hjärtsvikt vars utredning och behandling nu tillfälligt stoppas, så det kan ju även vara från den beskrivna symtom visar sig. Hen skulle hur som helst också ta ett självtest i dag.

Vidare har jag krånglat mig igenom sjukfrånvarorapport för timanställda (3 kasserad innan det blev rätt)

och skriviet en inköpslista till covidtestkuriren som ska handla lite samtidigt:

5 Billys pizzor bacon&cheese, 1 ask blå vindruvor och 2 sockerfria apelsinläsk (1.5 l)

Det innehåller energi, det innehåller vätska och det är gott.

Den äldre grabben fick omgående en akutplats på korttidsboendet då han är symtomfri. Min vikarie ordnade det hela i bilen, jag packade väskorna och så bar det i väg utan att jag hann säga hej då. Nu förstår jag alla som saknar att krama sina närmaste, det kommer så tvärt så man hinner inte landa i det mentalt.

Men det är bra att omsorgen har en fungerande strategi för att skydda sina brukare och själv blev jag befriad från tanken; vad gör man om det värsta händer och jag behöver sjukhusvård? Nu känns det väl inte som det var på väg åt det hållet, men man måste ha framförhållning till det mesta i den här familjen.

Och jag har bokat självtest via 1177/mina sidor och fixat ett ombud som ska hämta och lämna på måndag.

Så nu återstår bara ett problem, vad göra av den här dagen som var inbokad för åtminstone matlagning till den äldre grabben? Ligger på det där gränsvärdet där man känner sig för pigg för att ligga och vila hela tiden och för krasslig för att hugga i ordentligt med något eller koncentrera sig på att läsa en bok.

och hur artar sig helgen för er andra då?

Snuvig, tät i däsa och bihålor, temp mellan 37.7 och 38 och inget luktsinne kvar.    Ett vanligt år skulle inte detta vara så alarmerande men nu är det ju covidår och det känns sådär. Visste att det var något när jag inte ens kände den påträngade toppnoten av Elizabeth Ardens Red Door som jag brukar spraya på till natten för en diskretare doftupplevelse.

Den äldre grabben och hans assistent (min vikarie) flydde fältet för att ta en lång biltur och det gjorde dom rätt i och själv försöker jag ragga upp någon som kan hämta och lämna ett självtest på måndag. Precis, ska det hända så ska det hända en fredagkväll utanför kontorstid.  Och så tar jag fram min pulsoximeter som visar att jag har bättre saturation än normalt. Har mätt 4 gånger nu med samma reslutat. Mellan 97 och 98 mot annars 94-96. Och det inger ju ett visst hopp.

Den äldre grabben har alltså fått plats på en gruppbostad och det är i sig inte fel, men sämre timing kunde man inte få. Från den ena radikala förändringen till den andra, först försvinner pappa och sedan resten av familjen.

Men det skulle i alla fall börjar lite lugnt med bara möbleringen i mars månad och sedan får vi se hur det går med inskolningen.

Och själv har jag väl mina sista fem år i yrkeslivet tryggat då man skriker efter undersköterskor inom både vård och omsorg, men just nu så känns det inte som jag skulle platsa i ett serviceyrke. Får nämligen massiva ångestpåslag så snart det är något utöver rutinerna som ska fixas och vill bara ringa min läkare och höra om hon har några mirakelpiller som får en att stå rak som en fura. Men det tillhör visst krisen och blir bättre med tiden - påstås det i alla fall.

nu har jag inte sett så mycket av honom då han tillbringat mesta tiden med min vikarie, men ett soligt leende har jag fått så snart jag visat mig.  Själv har jag tvättat lite kläder och lagat lunch och middag då det inte ingår i assistansen utan är så att säga en familjeangelägenhet.

Sedan tittade jag på hockeyn där den lätt uppgivna stämningen gick över i ett nypmigiarmensåjagvetattdetärsant då MoDo lyckades ta full poäng mot Västerås och inte med vilka siffror som helst utan med hela 6-1.

Och efter det så var det mello där jag för en gångs skulle fastande för en låt direkt; Charlotte Perelli och Still Young. Ett schlagerframträdande i världsklass om jag får säga mitt.

Och emellanåt gör sig sorgen påmind som ett rödglödgat svärd genom bröstet.

Nynnar dystert med i refrängen

"om allting skiter sig i kväll

kan vi börja om igen"

Någonstans en evighet bort finns ett ljus i tunneln som inte är ett tåg.

men ändå inte.

Han ligger inte där inne; sa jag. Han finns där på fotot som jag bar under armen efter aktens slut.

Den levande och glade som jag alltid känt. Fotot är taget en valborgsmässoafton och han gladdes tillsammans med den äldre grabben som var helt i extas över den levande elden och den rytmiska sången från musikhögskoleeleverna. 

Han vars minne alltid kommer att leva kvar.