Är inte direkt känd för att vara kvällstrött, men i går kände jag att det var dags att koja samtidigt som den äldre grabben. Vaknade runt midnatt med världens hosta och 38 i feber- yipiiie!  Läste brevet från hälsocentralen, mycoplasma pneumoniae påvisat i prov och färdigbehandlat. Bad att få läsa dotterns brev, ingen mycoplasma påvisat i prov.

Kliade mig i skallen, något hade hon i alla fall eftersom det var hon som hade feber och 100 i sänka. Förmodade att det är det något som vandrat över till mina luftrör och orsakat en klassisk KOL-exacerbation. Så länge febern inte är högre än så här kan man avvakta och vänta på att immunförsvaret ska göra sitt, men får man hög feber och frossbrytningar sök vård omgående eller blir inte bättre om 3-4 dagar-sök vård. Så var det, ja.

Den äldre grabben åkte iväg till korttidsboendet nu på morgonen och kommer hem på tisdag så då slipper man åtminstone oroa sig för att smitta honom. Men den yngste ska hem på fredag men först skulle vi handla för helgens matsedel och så kanske åka till Dollarstore och titta på roliga prylar.   Leksaker till katt och hund i detta fall, skulle kunna skriva en uppsats om alla leksaker våra katter fått. Och så börjar jag väl hosta och alla tror det kommer någon med COVID-19 , helt ovetande om att jag a) böjer mig ner och hostar i armvecket för att förhindra smittspridning. Dessutom är jag utrustad med en fickflaska handsprit med hallondoft och en frisk familj som får ta i vaorna vi ska ha.

Och sedan så får sambon och dottern underhålla den yngste i helgen för säkerhets skull.

Och om gårdagens match vill vi inget berätta. Förlust med 6-4 mot Vita Hästen, en förstemålvakt knockad av en huvudtackling och satt ur spel för resten av matchen, en andremålvakt som inte spelat en match på evigheter, en skandal till domslut med en liten 10-minutare för den tacklingen och så ett nervigt och svajigt försvarsspel och så Timrå som ångar på och ligger jämsides i kampen om kvalplats till SHL.  

Och mitt TV, referat lät bara, ja men så klart, när dom knockade Barte. Och vad säger dom "vi är vackrast, vi är bäst"-ja sa kan man ju också lalla när man slagit en målvakt knock-out.  

https://www.allehanda.se/artikel/ilska-i-modo-efter-huvudtacklingen-mot-bartosak-det-ar-en-grov-domartabbe

Planer för i dag; börjar med att krypa ner i sängen ett par timmar och ser om man kan vara på benen med hjälp av alvedon. Middag redan planerad; sambon lagar pitepalt. Lön i dag och då ska jag betala räkningar-hurra.  Sambons pension går in på mat, hygien och fritidskontot och det som eventuellt blir över flyttas till buffertkontot.

Ska man unna sig något så blir det en smarrig plocka själv sallad från delidisken på fredag och eventuellt en ny kattleksak.  

efter en helg med 39 graders feber konstant, bestod av en blodig biff, pommes och kryddsmör och så en massa grönt till. Och så en semla till efterrätt. Önskekost efter att ha levt på svartvinbärssaft allena några dagar.

Akutbesök på min knökfulla vårdcentral i går, där jag lyckades klämma in dottern som också drabbats i ett 2 i 1 besök.

Läkaren var ju liksom förvarnad om misstänkt mycoplasmainfektion så det gick bra. Först infektionsprovtagning med bomullspinne i näsan och svalget för att påvisa just mycoplasma, och så en crp för att påvisa akut infektion, då svalg provet analyseras på lab i Sundsvall och svar kan dröja upp till en vecka. Och CRP;n var okej för att påvisa infektion, över 40 hos den ena och över 100 hos den andra (nu missade vi i feberyran vem som hade vilken)  Lyssnade på lungorna, och det lät inte som lunginflammation i alla fall, även om det inte lät friskt. Sedan hämtade vi ut vår antibiotika och köpte mera alvedon, svartvinbärssaft och trocadero medan vi väntade på skjutsen. Och så fick jag feberfrossa igen. Och började må illa i bilen och ropade på en kräkpåse som ingen hittade till att börja med. Efteråt tog jag första medicindosen i ren desperation och sköljde ner med fanta. Och så vila resten av kvällen.

Vaknade vi 4 och det var inte av feberfrossa denna gång. Glad.

Vaknade kl 6 med en temp på 38 och kunde hjälpa den äldre grabben lite. Han glad att se mig på benen igen.

Tog itu med tvättkorgarna, renbäddade och fräschade upp badrummet och sa åt mig själv att ta det lugnt nu, gå inte igång för fort.

Och på eftermiddagen var jag sugen på riktigt mat igen. Hittade ett paket biff i frysen, och lite pommes och kryddsmör på COOP och så lite grönt till.

Jäklar vad gott det var med lite mat.

den yngste har sovit hela natten och var visserligen trött nu på förmiddagen men såg i alla fall lite piggare ut än i går. Förhoppningsvis innebär det att syreupptaget har förbättrats ytterligare.

Och så var det helg igen. Har inte hunnit med i svängarna då den gångna veckan varit aning kaotisk med tre besök på akuten, inläggning på vårdavdelning och vak för sjuk grabb. Visserligen erbjöd nattpersonalen extra tillsyn så jag fick sova en stund, men det var liksom lögn att slappna av. Som vanligt bra personal i hela laget från läkare till undersköterskor som svarade på frågar och så att säga tog ens oro på allvar. Inte deras fel att det började bli överbelagt på avdelningen och övriga patienter såg också ut att ta det med en klackspark. Men det skapar givetvis press och stress hos personalen som ska försöka få sin vårdavdelning att fungera under alla omständigheter.

Och så har man den synliga kedjan, knökfulla väntrum på akuten med prio 3 och 4 på skalan, färdigdiagnosticerade patienter på undersökningsrummen som väntar på transport till vårdavdelningar och på vårdavdelningarna sjuksköterskor som sliter sitt hår och undrar hur det här ska gå.

Yngste grabben blev inlag på sjukhuset i söndags med diagnos lunginflammation och jag har varit inskriven tillsammans med honom som peronlig assistent och teckenspråkstolk. Hög feber strax över 40, dålig syresättning och dessutom astman som drog igång gjorde att han inte orkade framföra några hälsningar. Han gjorde som vi andra med den sjukdomen, låg med dropp, där det dessutom droppade in antibiotika och alvedon, sov, tog en tugga mat, drack svartvinbärssaft med sugrör, sov igen, hade jobbiga vakna nätter med aningsproblem och inhalerade luftrörsutvidagande. Dessutom så togs en massa infektionsprover och det innebär nålar och stick. Till sist hittade dom boven mycoplasma pneumoniae och kunde sätta in rätt antibiotika. Läste på och såg att lunginflammation drabbar bara 10% av smittade, resten får envisa förkylningssymtom.Och så var det överbeläggning på avdelningen i veckan, vi delade på en ensamsal från dag två då trycket från akuten blev för stort, och på den vägen var det hela tiden. Patienter flyttade och for och bytte rum med varandra. Men i eftermiddag så fick han i alla fall åka tillbaka till boendet. Inte riktigt kry ännu, lite dålig syresättning, och eftermiddagstemp på 38 grader, men inte så dålig så att han behöver sjukhusvård löd bedömningen. Och det tackade den yngste för, äntligen få komma hem till sin trygga, välkända miljö! Själv tröstar jag mig med att blir det en försämring så är det max 10 minuters restid in till sjukhuset. Och personalen lovade att ta väl han dom honom.

Personligt drama på nyhetskollen; En av svågrarna som reser utomlands i sitt jobb skulle varit med på planet som kraschade i Turkiet, men arbetslaget hade ångrat sig och tagit ett plan som gick en timma tidigare.

Ett par kallsvettiga timmar förflöt då syrran inte fick tag i honom på mobilen, men till sist svarade han.

När man blir euforisk av lättnad.

den äldre grabben satt mest och såg ut att undra om vi inte pladdrat färdigt snart så man får åka hem, och själv fick jag någon sorts bekräftelse på att vi var på rätt spår med förebyggande strategier och lite dämpande medicin (risperidon 1 mg/dag) Känns som en sjuk lättnad att höra då jag har känt mig som en urusel förälder och en ännu värdelösare pedagog. Speciellt om det där med medicineringen som fick sättas in mot självskadebeeende och okontrollerbara raseriutbrott. Men den fungerar i alla fall mot dom två nämnda problemen, så nu är det återstående vi pratar om; sånt som bottnar i svårighet att läsa av tid, rum och andra människor. Det är så det ska fungera att man medicinerar inte bort problem, utan dämpar symtomen så man kan ta itu med orsaken till det hela. Och att  vad vi kallar tvångsbeteende i detta fall i mångt och mycket handlar om strategier en människa med autism skapar för att själv strukturera sin tillvaro. Det blir en knepig balansgång att gå men nu har vi i alla fall sett ljuset i tunneln och allt känna lite lättare.

Uppdaterat med ett tyngdtäcke till den äldre grabben för bättre nattsömn. Fördelen med att vara inskriven vid habiliteringen är att man får hjälp av arbetsterapeut att prova ut ett passande täcke. Det var inte bara Cura utan en hel djungel med kedjetäcken, täcken med hårda fiberbollar, täcken med lösa fiberbollar och alla finns i olika vikt.

Men innan vi börjar testa så ska det etableras kontakt med arbetsterapeut och läkare.

Och känner jag den äldre grabben rätt så är risken stor att han ratar allt utom sitt gamla tjocka fibertäcke från Jysk.

Han hälsar för övrigt att det är bara bra i kväll. Föräldrar som kom på överraskningsbesök, mellanlandning på ett nytt ställe där man bara behövde sitta och prata och så en lång åktur i Mazdan och hemma en timme tidigare än vanligt.  

Pastaskruvar och knaperstekt bacon till middag (hoppade över gröna ärtor och ostsås  ) och så ligga och vila på maten i väntan på kvällsbestyren.  

är som sagt var bunden till hemmet på obestämd tid och fick till och med hoppa över kvällens enkronasmatch och titta på CMore som vanligt. Och det gick bra för MoDo, en 4-2 vinst även om Karlskoga kämpade bra och försökte komma ikapp in i det sista. För den som inte vet så innebär en enkronasmatch att företag och privatpersoner sponsrar så att det blir gratis entre till matchen. Gick bra där också, nästan fullsatt i lyan i kväll och ett jäkla tryck i publiken.

Och tiden är inne att börja hoppas på en kvalplats till SHL -NU.

Och för den som undrar så mår jag ganska okej mentalt, jag har inget utmattningssyndrom men det kan utvecklas till ett om jag inte lyssnar på kroppens varningssignaler och varvar ner ett tag. Och fördelen med det här jobbet är att jag behöver inte sjukskriva mig och krångla med försäkringskassan, jag vilar på dom lediga timmar när den äldre grabben är på DV och korttidsboendet och resten av tiden ägnar jag åt honom som vanligt. Går väl att likna vid en halv sjukskrivning räknat i arbetsförmåga. Och i morgon ska den äldre grabben och jag till vuxenhabiliteringen och träffa psykolog och kurator och höra om dom har några fina tips åt oss. Kan vara ganska fräscht med ett bollplank utanför familjen som ser med andra ögon.

beroende på att vi behöver ta det lugnt efter en svinjobbig period från slutet av maj till nyligen. Den äldre grabben har fått den hjälp han behöver och mår betydligt bättre nu. Han har bl a börjat acceptera att hans bror kommer en helg i månaden och försvinner igen. Gick bättre sedan han fick börja hänga med med på hämtning och lämning och känna att han har läget under kontroll. Och så har vi( grabben med familj) fått samtalstid på vuxenhabiliteringen för stöd och rådgivning.

Men vi blev trötta efteråt, den äldre grabben ligger mest och vilar på sin fritid och det är inte helt fel, han behöver en rejäl återhämtning till både kropp och själ och detsamma gäller mig. Har börjat med en lång förmiddagspaus med frukost på säng och nyhetsmorgon på TV 4 när den äldre grabben är på DV.

Fråga mig inte vad nyheterna handlar om bara, har inte den rätta koncentrationsförmågan än, men den kommer väl så småningom.

Från det ena till det andra; "årets fattigaste månad" är snart slut och efter den kommer några till. Vi brukar berätta om årets fattigaste kvartal på grund av höga värmekostnader och elpriser. Elräkningarna ligger runt 5000 mellan December och Mars för att sakta sjunka och vara nere på mellan 1500 och 2000 Juni-September så det jämnar ju ut sig i längden.

Så något lyxliv är det inte tal om, åtminstone inte på ett tag till. Men det är okej, vi brukar vara hyfsat bra på att spara och snåla vid behov.

Lite vilsam musik på det:

Tillbringat dagen på sjukhuset i väntan på att sambons operation skulle bli klar. Några förändringar på armen som kallas ganglier och troligtvis kommer från hans RA skulle bort. Jag; Sitter i väntrummet och läser en tidning daterad 2013, går en promenad runt sjukhusområdet i snålblåsten, går till sjukhuscafeterian och köper kaffe, räkmacka och korsordstidning. Ska bli gott med lite kaffe efter promenaden. Äter räkmacka långsamt och omständigt med en räka i taget för att slå ihjäl tid, går upp till väntrummet igen, börjar på ett korsord, mobilen ringer, går ut i entren för att svara, telefonförsäljare. Sitter kvar och spelar Homescapes, gör av med alla liv utan resultat, ringer korttidsboendet, inget svar=inga gäster på plats och tomt fram till skiftbytet. Går in igen fortsätter med korsord, vad illustrerar bilden för film? Enkelt; katt på hett plåttak och så var det bara resten kvar. Två timmar har gått, gör KOL-testet i brandtrappan 7 våningar, blir stum i benen redan på våning 4, inte bra. Men dom akuta andningsproblemen då det blev tvärstopp med allt är i alla fall borta. Resultatet av 6 rökfria månader. Möjligen kan det bli en aning bättre om man räknar med att min kondis också har en formsvacka, men sämre kan det inte bli. Motivationen för att vara fortsatt rökfri.

Tänkte gå en promenad igen, men det spöregnar ute. Hoppas att det inte fryser på innan vi ska hem. Går till sjukhusapoteket  i ett annat ärende, måste kolla upp den äldre grabbens recept. Han hade D-vitaminbrist som enda anmärkning på dom många proverna och skulle få lite påfyllning. Finns bara i kapslar som han inte kan svälja hela ens om han försöker.  Stöter och blöter problemet tillsammans med en farmaceut, hon föreslår droppar som man ger till barn men med ökad dos. Ska ringa och prata med hans läkare i morgon. Och så var det några småsaker till han skulle ha; ett paket sandpappersfilar till fingernaglarna, en tub hudkräm och så nya broddar. Finns i två modeller och nu måste jag ringa DV som ska ha dom och fråga. Hälmodellen går bort, han behöver grepp för hela foten. Får negativt besked om den andra modellen, den är inte särskilt hållbar. Får rekommenderat en skoaffär som för en bättre kvalitet. Ja, det går bra en annan dag, han har lånebroddar här. 

Går upp till väntrummet igen som nu är fyllt patienter och väntande anhöriga. Löser lite korsord. Tittar på klockan och konstaterar att nu har det gått tre timmar. Frågar i receptionen hur det går. jo, dom håller på att operera först nu, nej, det blev loklabedövning inte narkos. Löser korsord en timma till. Frågar igen. Jo, han håller på att fika och återhämta sig lite nu, och så ska han träffa kirurgen en sista gång innan han går.

Löser korsord och undrar vart sambon gick, svimmade han i omklädningsrummet?

Men så kommer han med handen och underarmen i bandage och ser ut så här  

Det gjorde ganska ont, inte när dom skar och så, men dom satt någon stas på armen för att stoppa blodflödet och DET kändes   lyssnar på hur operationen gick till i detalj tillsammans med ett par intresserade medpatienter medan vi väntar på doktorn. Allt gick komplikationsfritt, återbesök och ta stygnen om en vecka och äntligen får vi åka hem efter 5 timmar.