Följde med syster två i dag för att hämta och lämna covidtestkit till henne. Hon började känna sig krasslig i går och tyckte det var bäst att kolla upp. I dag mådde hon i alla fall mycket bättre och jag försäkrade att det gjorde jag också på dag två och likt förbaskat var jag smittad. När jag och dottern lämnade våra test var kön på max två personer och i dag kom och gick folk med testkit hela tiden. Antingen har vi nått toppen av en andra våg eller också har vi drabbats av den brittiska varianten lokalt. Man träffar alltid någon som haft covid själv eller känner någon som har eller har haft. Nästan så det börjat vara det nya normala. Inte att man blir mer oförsiktig och så men den där skräcken och ovissheten har börjat släppa.

Nu har vi själva bekantat oss med det där spöket som bara fanns på avstånd tidigare. Och dom flesta av oss blir bara lindrigt sjuka men vi följer restriktionerna i alla fall. Man kan ju smitta någon som blir svårt sjuk eller dör i värsta fall.

Och jag tog precis min första långpromenad efter sjuktiden och konstaterade att den hade inte tagit ner kondition och lungfunktion i vart fall.

Hämtat den äldre grabbens säng har man också i dag. En allservicefirma var här kl 7:30 i morse och tog med den till hans nya boende då det är en hjälpmedelssäng som ska finnas på hans permanenta boende.

Och i morgon kommer en snygg säng med höj och sänkbar huvud och fotända inköpt på MIO. Berättade för den äldre grabben innan han åkte till korttids i dag och han; "likadan som i brorsans rum, inte höj och sänkbara ben alltså"  

Och jag har en hel vecka på mig att grubbla över hur vi ska hantera det här när han kommer hem.