Äldste grabben kom hem en dag för tidigt från korttidsboendet, det hade blivit någon missuppfattning mellan taxichaufförerna igen..

Omvänt scenario från senast, jag möter upp en glad ung man, börjar gå på infarten och ser i ögonvrån en glad ung man till, vände mig om till taxin med ett hallå, men han hade redan åkt.  

Och det innebär att jag fick ringa massa samtal, till a) korttidsboendet och berätta att en av deras gäster åkt hem av misstag, b) till resesamordnaren och berätta att turen mellan kortis och DV i morgon bitti måste avbokas och sedan var det klart, men man kanske ska ringa ordinarie taxichaffis och undra hur det här gick till..

Jodå, han hade fått någon blackout och gett vikarien det gamla körschemat, allt medan den äldre grabben släpade mig runt i huset för att kolla att allt fanns på plats..

Ingen skugga över taxichaffisen, jag vet precis hur det är att vara on the edge från kronisk stress till det tillstånd som kallas utbrändhet.. Sånt där kan hända, det beror visst på att man har så mycket på gång så alla akuta tankar inte får rum..

Det här med att stryka och städa undan julgardinerna t ex, den där sista prion som jag sysslade med när taxin kom..   Ah, ja det får vara till i morgon, måste ner och handla lite extra mat då det var en restdag och portionsberäknat till fyra och inte till en femte portion..

Och så fixa käket (ingen skugga över sambon, han befinner sig på sitt ordinarie jobb där och då) samtidigt som en konflikt om en upphittad karamellpåse blossar upp, inte innan maten, nej inte innan helgen var det, och sedan stort frustrationsutbrott och tio avledande manövrar för att få allt på rätt köl igen. Lyckas och på något sätt hinner vi äta före 19:00. Ett glädjande besked med posten, 18000 i sktteåterbäring (skall läggas i pensionsspar) och för övrigt är dagens post orörd, måste vara on the edge som slagit till eller så fick jag glädjefnatt. Och så hjälpa dottern och yngste grabben att snickra ihop ett Facebookkonto tillhörande den yngste (dotterns ide) Och sedan den äldre grabbens assistans igen, denna gång är han på ett sjujäkla gott humör och får mig med..  

Funderar på det jag sa i en intervju i lokaltidningen när grabbarna var i lågstadieåldern; " Att vara förälder till barn med autism? Det är ett annorlunda, men inte ett sämre liv" Detta med dom gamla Svenssonrutinerna som försvann och ersätts med strategier och problemlösningar.. Och det blir aldrig trist och enahanda-ingen dag är den andra lik.

Så här spontant så vill man bara utbrista; Sådärja, nu fick ni Mia att börja gråta också. Nu är ni väl nöjda, va?  

Det handlar förstås om Mia Skäringers debattinlägg som fick ett drev efter sig för att hon var kritisk till samhällets hälsonoja samtidigt som hon skriver betald av Provia, eller vad dom sa..

Ju mer jag analyserar "kritiken" desto argare blir jag.. För det första finns ingen direkt koppling mellan debattartikeln och och fruktdrycken Proviva (som vi för övrigt druckt varje morgon i flera års tid, Mia Skäringers hjälp förutan) och för det andra så var det inget beställningsjobb för Proviva enligt tillverkarna. För det tredje finns drycken i stevisötad version för den som föredrar detta. Uppmärksammad endast genom "kritikerna" som Proviva tackar för smygreklamen, det fick nämligen vissa att gå så upp i varv att dom demonstrativt halsade en hel förpackning med 2 kg raffinerat strö från Dansukker som tilltugg.

Hade dom inte basunerat ut saken så skulle åtminstone inte Aftonbladet Debatts läsekrets gjort några kopplingar till Proviva. Om konsten att bemöta kritik sakligt och det uppenbara att inte ha ett ljud att tillföra i debatt eller något att säga till sitt försvar. Eller konsten att vidröra en helig ko med 150 000  delningar som svar, eller idag jagas 150 000 Svenskar av samma drev.

Och att diverse publicisters "kritik" om bristande ärlighet lär vara lätt mosad där man som läsare också frågar sig om var det oärliga borde ha suttit isåfall?  Svar; Förmodligen i en dubbelnatur med kronisk hälsonoja när ingen tittar dit..

Ungefär som när man faller i farstun och drar i sig röken från lungsaboterande och cancerframkallande cigarettobak efter en jävla stressig och hopplös dag.. Sådär lite oärligt i det fördolda.. Och uppriktigt sagt; vad är ärlighet och vem i dagens samhälle har en nollvision mot oärlighet? Den fanns väl inte ens i gårdagens samhälle.

Men hallå, hon mena inte vad hon sa!  Jaså men då måste hon ju stå för något helt annat och då finns väl bara motsatsen antar jag.. Där man förespråkar ett vitt pulver officiellt och springer runt i en hälsofreak i det fördolda  Eller kände någon sig utpekad som mumsare av babyostar som snacks? Sådärja, nu gjorde hon smygreklam för gouda babyost också (inte ens goda, bara menlösa och feta) tacka vet jag Gamle Ole från Arla mejeri...

Det går inte att vara så jäkla konsekvent i allt, det enda man får som tack är ett tungt kors att bära..

Själv har jag smygreklam för det mesta utom för tobaksmonoplet det enda jag klassar som direkt hälsovådligt.

Och hur går min egen "felande länk" skomagnaten Christian Louboutain som nio av tio amerikanska filmstjärnor anlitar ihop med min påstått spartanska och antikommersiella livsstil? Svar; Ganska bra eftersom skorna är köpta på second hand och används ganska sällan.

Och skit i om Mias debattartikel var ärlig eller ej, det gjorde den inte mindre bra. Och det är det som räknas, Sanna och alla andra.