http://urplay.se/Produkter/176636-Liv-med-autism-Se-till-mig-som-syskon-ar

Det första som slår mig när jag ser programmet är; så olika det kan både vara och upplevas. Egentligen ganska logiskt, familjer med funktionshindrade barn kan lika lite beskrivas i en sterotyp som alla andra familjer, barnen är har olika personlighet, och föräldrar och syskon har detsamma. Vissa har som i TV-programmet det smärtsamma i att skaffa eget boende åt sina barn tidigt i livet och om detta har jag ingen åsikt. Bara att man inte ska berätta något som sin broder innan man gått några mil i hens mockasiner.

Kom precis på att jag aldrig oroat mig för syskonen, och nu kan jag inte fråga för ingen av dom är i närheten.

Och att vi också undrar hur man sitter stilla vid ett dukat bord, vi utvecklade en strategi som gick ut på att vi tog våra mattallrikar och satte oss på en undangömd plats i huset och med åren har det utvecklats till en obrytbar vana.

Dukar bordet gör vi på sin höjd när vi väntar gäster och vid andra högtidliga tillfällen.

Vad syskonen beträffar så har dom varit delaktiga och kan därmed inte kallas bortglömda, under min egen spontana åsikt att barn är smartare och mognare än man gärna vill pådyvla dom. (Möjligtvis har jag fel och dom kommer att skriva en bok som heter Vejne och Erika försvann, men det får väl komma som en överrraskning  isåfall)   

Något mer jag känner igen i Mimmi är den ständigt morgonpigge Tomas som småbarn-dygnet runt om han hade en riktig bra dag. Samt lösningen med dom äldre syskonens fredade zoner, deras privata låsta rum där man inte får gå in utan att knacka.

Tomas hyperaktiva liv försvann hursomhelst när han var 11-årsåldern, han är fortfarande aktiv men på ett mera strukturerat sätt ur hans synvinkel sett.

Och dom ständigt låsta dörrarna då både två var kroniska rymmare som barn. Tomas rymde för första gången vid 18 månaders ålder, han hade just lärt sig gå och hade tultat iväg över villatomterna till nästa kvarter. Den yngste började vid två års ålder och rymde han inte så gömde han sig någonstans. Det grymmaste var nog när han åtefanns sex meter uppe i en stor lärk, och årets kolugnaste faderskap sa bara kort att det var inte autism, det var hans stolta genetiska drag, som skolmästerskapsvinnare i gymnastik på ett tidigt sjuttiotal. Sedan fick vi ett fult stängsel runt huset genom bostadsanpassningen (dom håller oss inte med annat än enklast möjliga standard för att inte slita för mycket på övriga skattebetalare) Stängsel och den eviga frågan till kompisar på besök; ni låste väl ytterdörren om er?

Visserligen ett lite udda familjeliv, men dysfunktionellt är väl att ta i.

Det där med dysfunktionellt beror helt på var man själv lagt ribban och har för förväntningar på sitt familjeliv.

En jättefunktionell familj

Förr i världen älskade mina barn alla sorters djur, här deras tamråttor Sockertopp och Baby

Om man själv får välja outfit-en varg. Yngste grabben

Pimpad tomte med fågelnäbb.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

4000 kronor och vad ska jag göra med alla dessa pengar?   Svaret är att jag flyttade över dom till min buffert som krympt betänkligt under vintern på grund av elpriserna, en bil som behövde verkstad, småfix och ombesiktning samt en ny gräsklippare. V...

  Var just på väg att lägga mig när dottern ropade och undrade om jag såg vad hon såg. Jo minsann, det brinner någonstans, ser ut som det är i skogen. Ringde 112 som redan fått larmet men tackade för uppmärksamheten. Tog en sväng ut för att försöka...

efter att ha fått ombesiktning på trasiga bromsskivor bak och ett kostnadsförslag på 6000:- (en grundlig biltvätt inräknad) från verkstan. Och ärligt så var jag jävligt låg till att börja med. Elförburkningen har precis börjat minska och jag har ökat...

  Blev bara en bild för vi hade fullt upp med att sitta och prata med besökare som stannade till. Prat om kameran och och berättelser runt bilden för den som var intresserad. Om huggormen som fick många att stanna till och som inte var ett dugg f...

I kväll efter 7 långa år gick vi nämligen upp till SHL igen inför nästa säsong. Och det känns ungefär som spelarna beskrev det, jag har inte riktigt hunnit ta in det än. Men visst fan är man glad, sitter med ett fånigt flin på läpparna och dunkar IRL...