Min älskade sambo och livskamrat avled i kväll klockan 17 efter 24 timmars kamp mot en massiv hjärnblödning. Skadorna var dessvärre för omfattande för att annat än symtomlindring kunde ges. Det gick på ett ögonblick och han själv hann inte känna någon smärta, men jag och mina barn känner desto mera.

Så nu tar jag en lång bloggpaus och försöker landa i livet som änka efter världens bästa man och pappa.

Ta hand om er och krama varandra ofta. Man vet aldrig när livet förändras.

Kram från cici