Lunchlådan. Samma lunchlåda som jag köpte hem ett par stycken av i går och ska försöka få i mig under dagen.

Tillhör den del av människosläktet som inte brukar gråta så ofta och försäkrar att det är vissas biologiska funktion och inget man håller tillbaka. Istället för gråt så sitter en värkande klump eller ett tomt svart hål på insidan.

Att sitta och käka rå fisk och se dyster ut är ju för all del också ganska passande.

Försöker låta bli att tänka på grabbarna för just nu behöver dom inte mig, den äldre är borta på sina ordinarie dygn och den yngste har ett tillfälligt återbud på en helg. Det blir på onsdag till veckan när min sjukskrivning träder i kraft och det gällde den äldre grabben. Inga problem att få utökad korttidsvistelse till maxantal 14 dygn/kalendermånad och ett tillägg för akuta behov, men däremot så fruktar jag att det blir problematiskt för den äldre grabben som tycker 8 dygn är tillräckligt.

Har försökt fixa vikarie i hemmet men det är svårt för att inte säga omöjligt att skaka fram någon som är införstådd med just detta med autism.

Och att försöka få dom att förstå att pappa aldrig mer kommer hem.

Det är där jag får ett totalt tankeblock.