för att ändra löneutbetalningskontot till mitt eget konto och efter att ha blivit utkastad hela dagen.

Börjar känna mig som en gammal amerikansk hemmafru som sitter som hej kom och hjälp mig sedan hon förlorat sin man.   Men så illa kan det väl inte vara? Skyller på att jag är hjärntrött och missar en massa självklarheter.

T ex som när jag svor och letade min mobil som jag hade till örat när jag stod i telefonkö.

Visste inte att jag hade så stort nätverk som ringer och vill vara mig behjälplig på alla sätt och vis.

Och så har jag haft svenska kyrkan på tråden, en av församlingsdiakonerna ringde och beklagade och frågade om jag behövde hjälp. Inte med det praktiska men vi pratade länge om sorg och vilka uttryck den tar sig, vad som händer och varför man reagerar som man gör. Fokuserar man på det praktiska och känner inget så har man inte slutat att sörja utan det betyder att ens hjärna behöver en kort återhämtningspaus. Sorgen som är känslan av att sitta i en berg och dal bana med höga toppar och djupa dalar. Och att jag trodde att jag var den sista som skulle behöva själavård, men där ser man..

Börjat planera begravningen också, beställt en ny FN-basker åt min älskade livskamrat som slarvade bort sitt orginal i en flytt. Den ska ligga ovanpå kistan, som symbol för en tid i hans liv som han tyckte var väldigt meningsfull.

En av hans älsklingslåtar som ska vara med i ceremonin: