åt en stor kexchoklad och en näve ahlgrens bilar till lunch då det sägs att man måste försöka äta för att orka med allt. Har räknat ut att detta qucik fix energimässigt motsvarar en lunchtallrik lagad mat och det får räcka så.

Viker lite tvätt, där ligger sambons myskofta. Tar den i famn och snusar in den nytvättade doften. Står och ser på mig själv utifrån, hur hamnade jag i detta händer inte mig scenario? Visst hade sambon dålig hälsa men han skulle ju leva till åtminstone 70+ var det bestämt.  

Tittade på mello digitalt i går tillsammans med dottern och syster tre, detta med mello är ett arv efter mamma och en familjetradition som inte vill släppa taget om oss. Och min egen missing piece med Paul Ray tog sig åtminstone till andra chansen.

Dottern och syster tre hade   Arvingarna läste jag. Men, vvvva?  Nänänä, jag tycker inte att dom är dåliga direkt men man får inte den rätta eurovisionkänslan, utan mera glad bugg och heta tryckare i sommarnatten känslan.

Och i morgon ska vi in till begravningsbyrån och ordna detaljerna. Ser över vad som är bestämt och bara ska sättas på plats: Musik; Spotify, fixa högtalare..Hur då? Ändring i spellistan; Dier Straits  sätt in Tröstevisa med Benny Andersson och Orsa spelemän.

Overklighetskänslan griper tag i mig igen. Antar att det är livets bistra faktum som håller på att sjunka in.

Mitt   min bästis och min klippa är död.