Hette det i mina tidiga tonår och då brukade det vara dans i folkets park. Jag och min bästis försökte alltid planka in då vi inte uppfyllde åldersgränsen 15 år. Och för det andra så fick vi inte vara där och ränna på parkeringen för våra föräldrar.

Löste sig så att jag sov över hos min kompis och hon sov över hos mig.   Och så blev vi påkomna och fick strikt sova över förbud i x antal veckor. Dessutom fick jag skäll så öronen kroknade.

Men nu är det 2021 och det var länge sedan det var danser i folkparken övht, säkert 30 år sedan sist.

Och i kväll blir det hockey på TV och en påse Ahlgrens bilar att tugga på. Hemma mot AIK var det visst och som det är nu har man inga förhoppningar alls. Tränare har sparkats, spelare har bytts och inte blir det bättre för det. Men jodå, det blev en pinne mot Almtuna senast men ärligt talat så skulle det ha varit full pott om dom inte sin ovana trogen slöat till i sista perioden.

Annars i dag; en av dom där utlovade bottendagarna då man går in i en vägg i dag där allt var möjligt i går. Oroar mig för den äldre grabben, och allt känns allmänt dystert. Dafgårds kålpudding till middag idag, där jag i går käkade spagetti, veggokorv och en god sallad. Men det är väl att försöka rida ut dystervågen och tror att allt är bättre i morgon när jag sovit på saken.

  22 år ung i FN-tjänst i Sinaiöknen,

sökte ett snyggt foto därifrån men hittade bara en massa tramsbilder.

Typiskt honom  

Grillmästaren tillsammans med äldste grabben. Vet inte vad dom sysslat med.

Vid tolvslaget till 2020 och med bara ett år kvar att leva.

Så lite man vet..  

Orolig husse hos veterinären

Paltälskare av stora mått. Minns denna Åsele marknad då han hittat en riktigt gourmetrestaurang åt oss och var så glad. Jag måttligt entusisastisk.

Bilfantasten.  

Och spellistan till begravningen är spikad nu:

Består av diverse kom-ihåg-listor att pricka av och fylla i nya arbetsuppgifter. I dag; maila kompletterande uppgifter till begravningsbyrån, ringa DV (deras telefon ser ut att ha lagt av igen) ringa enhetschefen för bygget och be henne uppdatera personalen om den äldre grabbens förlängda korttidsvistelse och deras icke fungerande telefoner, fixa en medicindosett och lite mera kläder till den äldre grabben, skickas med hans gode man som skulle komma förbi, tänka på den äldre grabben och få panikångest, inte ta theralen för jag måste köra bil i dag, köra bort återvinningsoporna och posta ägarbytet på bilen, beställa 6 burkar findus köttsoppa och 6 paket ubergs tunnbröd från COOP Nära, hämtas den 18/2, om ni vill lägga undan till dess, tack   Ringa syster ett och två och berätta vad jag kommit ihåg att göra, checka av så jag inte glömt något. Tack och lov för deras minnesbackup. Kvar att göra; återkoppla till försäkringsbolaget angående nyteckning av bilförsäkringen via mail.

I morgon sjukskriva mig hos FK, då jag inte skulle börjat jobba för än kl 15:00 i morgon. Tänka på den äldre grabben igen och vad ha säger om den förlängda korttidsvistelsen, är rädd att det kommer att ta hus i....

Han hade i alla fall fått en extra resurs till korttids som var storväxt, lugn, trygg och tystlåten och kort sagt en resurs som brukar kallas in för att stötta ångestfyllda som kan bli utåtagerande. Dessutom hette han något som lät som namnet på en rapartist vilket kan bara bli ett extra plus.

Men nu har jag beslutat mig för att ta en dag i taget och se hur det går, än så länge känner jag mig inte i form för att ta hand om någon annan än mig själv, men det kan ju ändra sig fortare än man tror.

Det vill säga det måste ändra sig fortare  Sagt av både den äldre grabben och mig själv.

Fick den här vackra vårbuketten av grabbarnas gode man i dag.

Förundras alltid över det vänliga, värdiga och smidiga bemötandet man får som närmast sörjande. Det måste vara ett av världens svåraste jobb, detta. Och ramen för budgeten täckte alla önskemål för en borgelig begravning.

Blomsterdekorationer i gult, vitt och ljusblått, ett hjärta bundet av murgröna och röda rosor från barnen,officiant, levande musik, 16 gäster oss själva inräkande och webbsändning. Däremot så får man hålla till i församlingshemmet istället för i kapellet, detta av smittskyddsskäl då församlingshemmet har betydligt större utrymme. Och den lokal vi tidigare hyrt för bröllop och examensmiddag kunde inte hållas med 16 gäster av smittskyddsskäl, så det får bli minnesstund hemma hos mig. Meny; En värmande soppa med hembakt tunnbröd och en god ost till och kaffe och sockerkaka med bär och grädde efteråt.

åt en stor kexchoklad och en näve ahlgrens bilar till lunch då det sägs att man måste försöka äta för att orka med allt. Har räknat ut att detta qucik fix energimässigt motsvarar en lunchtallrik lagad mat och det får räcka så.

Viker lite tvätt, där ligger sambons myskofta. Tar den i famn och snusar in den nytvättade doften. Står och ser på mig själv utifrån, hur hamnade jag i detta händer inte mig scenario? Visst hade sambon dålig hälsa men han skulle ju leva till åtminstone 70+ var det bestämt.  

Tittade på mello digitalt i går tillsammans med dottern och syster tre, detta med mello är ett arv efter mamma och en familjetradition som inte vill släppa taget om oss. Och min egen missing piece med Paul Ray tog sig åtminstone till andra chansen.

Dottern och syster tre hade   Arvingarna läste jag. Men, vvvva?  Nänänä, jag tycker inte att dom är dåliga direkt men man får inte den rätta eurovisionkänslan, utan mera glad bugg och heta tryckare i sommarnatten känslan.

Och i morgon ska vi in till begravningsbyrån och ordna detaljerna. Ser över vad som är bestämt och bara ska sättas på plats: Musik; Spotify, fixa högtalare..Hur då? Ändring i spellistan; Dier Straits  sätt in Tröstevisa med Benny Andersson och Orsa spelemän.

Overklighetskänslan griper tag i mig igen. Antar att det är livets bistra faktum som håller på att sjunka in.

Mitt   min bästis och min klippa är död.

Lunchlådan. Samma lunchlåda som jag köpte hem ett par stycken av i går och ska försöka få i mig under dagen.

Tillhör den del av människosläktet som inte brukar gråta så ofta och försäkrar att det är vissas biologiska funktion och inget man håller tillbaka. Istället för gråt så sitter en värkande klump eller ett tomt svart hål på insidan.

Att sitta och käka rå fisk och se dyster ut är ju för all del också ganska passande.

Försöker låta bli att tänka på grabbarna för just nu behöver dom inte mig, den äldre är borta på sina ordinarie dygn och den yngste har ett tillfälligt återbud på en helg. Det blir på onsdag till veckan när min sjukskrivning träder i kraft och det gällde den äldre grabben. Inga problem att få utökad korttidsvistelse till maxantal 14 dygn/kalendermånad och ett tillägg för akuta behov, men däremot så fruktar jag att det blir problematiskt för den äldre grabben som tycker 8 dygn är tillräckligt.

Har försökt fixa vikarie i hemmet men det är svårt för att inte säga omöjligt att skaka fram någon som är införstådd med just detta med autism.

Och att försöka få dom att förstå att pappa aldrig mer kommer hem.

Det är där jag får ett totalt tankeblock.

Och tusen rosenblad må regna över syster ett som tog kommandot, en del samtal som jag inte orkade samt strukturerade upp det hela. Kan säga att det viktigaste har löst sig; jag har råd att ge mitt   en anständig begravning, kunde teckna en helförsäkring på huset i eget namn direkt, hittade inga lyxfälleutgifter och har efterlevandeskydd så åtminstone det första året går smärtfritt.

Syster ett och kusinen reste hem till sitt i kväll så nu är dottern och jag ensamma i huset igen. En kväll där vi ömsom pratat en massa fina minnen om pappa och ömsom gråtit när vi tänkt på att den här helgen skulle vi varit alla tillsammans och haft fredagsmys.

Och så regnar det tusen rosenblad över syrrans nye sambo som är bilmekare till yrket och skulle ge mazdan en översyn innan besiktningen i mars.

Och pärlan, Chryslern alltså blir jag tvungen att göra mig av med, min budget täcker inte två bilar som är dyra i drift.

Och den har redan en ny ägare på gång, en av sambons vänner som kommer att vårda den som ett tempel och det känns bra.

för att ändra löneutbetalningskontot till mitt eget konto och efter att ha blivit utkastad hela dagen.

Börjar känna mig som en gammal amerikansk hemmafru som sitter som hej kom och hjälp mig sedan hon förlorat sin man.   Men så illa kan det väl inte vara? Skyller på att jag är hjärntrött och missar en massa självklarheter.

T ex som när jag svor och letade min mobil som jag hade till örat när jag stod i telefonkö.